Den 11 februari kommer en svensk delegation med statsminister Stefan Löfven (S) att besöka Iran. Den svenska delegationen som följer statsministern är inte en delegation som ska främja de mänskliga rättigheterna i Iran, utan tunga personer från näringslivet.
För mig, som var en av de som grundade första fria lärarförbundet och motsatte mig könssegregation av kvinnor under den islamiska uppgången och som fick fly för livet, är statsministerns besök ett tecken på normalisering av en totalitär regim som under snart fyra decennier mördat och fängslat oliktänkande i Iran.
Mindre diplomatisk bild
Det är lätt att argumentera för att det som skedde under 1980- och 90-talen i Iran tillhör det förflutna, och att den iranska regimen har förbättrat sig efter kärnavtalet med väst. För att påminna den svenska regeringen om dagens Iran är jag tvungen att ge en annan bild som är mindre diplomatisk.
I Iran är segregation av kvinnor och män i skolor, offentliga platser samt allmänna kommunikationsmedel lagstiftad. Lagen förbjuder kvinnor att delta i vissa akademiska utbildningar eller utöva vissa yrken på grund av att de anses fysiskt och mentalt mindre lämpliga än män.
Fria händer trakassera
De religiösa sederna och islamiska grundlagen kräver att kvinnor strikt ska följa islamiska klädregler. Det finns mängder av psykopater och kriminella på fri fot som ger sig själva alla möjliga sorters fantasifulla religiösa titlar, och fria händer att trakassera varje kvinna som inte iakttar dessa regler.
Religionen och lagen legitimerar även våldtäkt av minderåriga flickor under täckmanteln äktenskap.
Att kvinnor inte följer denna strikta könsaparheid har med den dagliga kampen göra sedan den islamiska regimen kom till makten. En självklar kamp för jämställdhet och frihet.
I själva verket bör man argumentera för att instiftandet av den Islamiska Republiken är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Fackliga ledare fängslade
Det svenska näringslivet vill ta del av en marknad som saknar motstycke när de gäller arbetslöshet. I folkmun kallas den stora arbetslösheten för en tsunami.
De som ändå har ett arbete kräver slut på obetalda löner, bättre arbetsvillkor och sjukförsäkring, bättre bostäder och kräver rätten att organisera sig. Situationen är alarmerande och ett tiotal av dessa fackliga ledare sitter fängslade, såsom Behman Ebrahimzadeh, Esmail Abdi och Jafar Azimzadeh, listan kan göras längre. Frihandel och investeringarna i Iran ökar möjligheten till löneslaveri och mer vinst för stora företag i Sverige.
Visst, mänskliga rättigheter kommer att diskuteras inom ”diplomatiska ramar”. Men kommer Sveriges statsminister att ta upp avrättningar av minderåriga som begått brott?
Hamid Ahmadi kommer möjligen att avrättas när den svenska delegationen landar på Irans mark.
Tror knappast det
Kommer Sveriges statsminister att besöka Evin-fängelset och träffa tusentals och åter tusentals politiska fångar och kräva deras omedelbara frigivande?
Kommer den svenska delegationen, innan de skriver under ett handelsavtal, att kräva rätten till fria arbetare- och lärarorganisationer?
Jag tror knappast det.
Parvin Kaboly
kvinnoaktivist