Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kan stoppas. När vi lyfter möjligheten att stoppa en demonstration som den NMR planerar på lördag, så är det viktigt att poängtera att vi inte talar om en inskränkning av demonstrationsrätten – men däremot av det offentliga handlingsutrymme som lämnas åt vissa åsikter i det ögonblick som deras företrädare väljer att utnyttja sin lagstadgade rätt att demonstrera, skriver debattörerna.

Fullt möjligt att förbjuda nazi-demonstrationer

Kan det utgöra hets mot folkgrupp bara att delta i en uttalat nazistisk demonstration? Utifrån en samlad bedömning av NMR, deras handlingar, uttalade åsikter, symboler och retorik, så är svaret rimligen ja, skriver Andrej Slávik och Johan Öberg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ingen kan beröva NMR deras yttrandefrihet eller rätt att demonstrera så länge organisationen inte är förbjuden av andra skäl. Den fråga som däremot måste genomlysas är var gränsen går för att ett yttrande av ett eller annat slag ska räknas som hets mot folkgrupp – och därmed när det kan anses rimligt att ordningsmakten ingriper.

Erik Nord, polischef i Storgöteborg, har redan i ett tidigt skede försett oss med ett glasklart exempel: ”demonstrationer som ser ut som Nürnbergdagarna ungefär”. Den aktion som NMR genomförde den 17 september framstår däremot som tvetydig för polischefen, men han utesluter inte att det kan finnas ett större handlingsutrymme även inom ramen för nuvarande lagstiftning: ”Man kan göra en mer samlad bedömning, men då måste vi gå på klara fall.” (GP 18/9).

Det ”mandat” som Nord efterfrågar från politikerna (GT 18/9) kan alltså redan föreligga, inte i ordningslagen men där-emot i brottsbalken. Eric Rönnegård, före detta polisintendent med erfarenheter från den nynazistiska vågen på 90-talet, har länge hävdat att så är fallet (Dagens juridik 15/1–14), och allt fler instämmer nu i hans uppfattning (AB 27/9). Vad som saknas är i stället dels de rätta prioriteringarna, dels ett bredare kunskapsunderlag som skulle underlätta för polisen att göra vad Nord kallar en ”samlad bedömning”.

Helhetens betydelse

Den första fråga som ett sådant underlag måste besvara är vad som kan betraktas som ett yttrande och därmed som hets mot folkgrupp. I sitt flygblad inför den 30 september tar polisen avstamp i ett avgörande från HD (NJA 1996 s. 577) som slår fast att ”indirekt åsiktsyttring genom bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel kan ses som ett meddelande i lagens mening”. Redan här står det klart att lagstiftningen har bäring, inte bara på språkliga yttranden, utan också på andra slags handlingar.

Den springande punkten är emellertid helhetsbildens betydelse. Det avgörande är inte varje enskild handling i sig utan hela situationen betraktad mot en större bakgrund: det finns, åter enligt polisens flygblad, ”utrymme att väga in olika faktorer till en samlad bedömning”. Det avgörande är med andra ord inte taktfast marsch, uniform eller ens bara tyr-runan i sig (SvD 27/9), utan det övergripande budskap som dessa enskildheter tillsammans bidrar till att föra fram.

För att ställa frågan på sin spets: kan det utgöra hets mot folkgrupp redan att delta i en uttalat nazistisk demonstration?

Mot bakgrund av polisens eget resonemang blir svaret rimligen jakande: om det är motiverat utifrån en samlad bedömning måste själva handlingen att demonstrera kunna betraktas som en ”indirekt åsiktsyttring” och därmed som straffbar. Märk väl att vi fortfarande inte talar om en inskränkning av demonstrationsrätten – men däremot av det offentliga handlingsutrymme som lämnas åt vissa åsikter i det ögonblick som deras företrädare väljer att utnyttja sin lagstadgade rätt att demonstrera.

Det nazistiska korthuset rasar ihop

Och hur ska då helhetsbilden värderas i NMR:s fall? Det enkla svaret lyder att det är en fråga där polisen inte besitter – och inte heller kan förväntas besitta – de nödvändiga förkunskaperna. Traditionellt har polisen försetts med kompetens i dessa frågor av åklagare, justitiekansler, underrättelsetjänster och forskare, om så bara för att få en tydlig bild av rättsläget och de nazistiska subkulturernas avsikter, symboler och handlingsmönster. Det är först utifrån en sådan helhetssyn som det blir möjligt att beskriva och förklara hur och varför den nazistiska ideologin faktiskt är otänkbar utan ett inslag av hets mot folkgrupp. Utan folkfiender att hetsa mot rasar det nazistiska korthuset ihop.

När NMR skanderar att polischefen är en ”folkförrädare” ger de därför inte uttryck för en personlig åsikt vilken som helst, vare sig de själva förstår det eller inte. I stället skriver de in både honom och sig själva i en större berättelse, där Erik Nord blir den förste att ställas mot väggen ”när makten tagits tillbaka från de folkfientliga krafter som nu styr över de nordiska folken” (NMR:s hemsida). I samma ögonblick som nazisterna samlas inför sin demonstration, innan de hunnit ta ett enda steg, yttra ett enda ord eller vifta med en enda flagga, kan de därmed anses ha gjort sig skyldiga till hets mot folkgrupp.

Vi är allt fler som ställer oss frågande till polisens agerande under de gångna veckorna. Vad som krävs nu är ett gemensamt och solidariskt ansvarstagande för det demokratiska samhällets värden inom rättsväsendets olika delar (bland annat genom att kompetenta expertvittnen kallas in i samband med kommande demonstrationer). Men det är minst lika viktigt att politiker, ordningsmakt och för all del även forskare tillsammans visar att man är situationen vuxna och slutar skylla ifrån sig på varandra eller på eventuella övertramp från motdemonstranter. Annars befinner vi oss alla på ett brant sluttande plan – med början under demonstrationerna i morgon, som trots den nya färdvägen riskerar att följa den mest förutsägbara koreografin och därmed spela NMR rakt i händerna.

Andrej Slávik

historiker, Göteborgs universitet

Johan Öberg

översättare och kritiker, verksam inom Göteborgs universitet