Tänk er att staten bildar ett skolbolag för att driva fristående skolor. Syftet är att tjäna pengar och affärsidén är att värva elever som har välutbildade föräldrar. Målgruppen når man genom ett kösystem där föräldrarna måste anmäla sina barn redan när de föds. Man når också målgruppen genom att satsa på traditionell undervisning med betoning på ordning och reda och att skolan har en del av undervisningen på engelska. Skulle man få oönskade elever som söker, finns det många sätt att övertyga föräldrarna att koncernskolan inte är lämplig för dem.
Aggressiv etablering
I koncernledningen finns jurister som vet hur en ansökan ska utformas för att den ska bli godkänd hos Skolinspektionen. De flesta ansökningar godkänns, även de som kommunen sagt nej till. Skolkoncernen väljer att lägga de nya skolorna centralt där det är goda kommunikationer. Att det redan finns en välfungerande kommunal skola där, spelar ingen roll. Koncernens mål är att ta så stor andel av eleverna som möjligt och om det innebär att bra kommunala skolor får läggas ner är det inte koncernens ansvar.
Koncernskolan får lika mycket i skolpeng per elev som en kommunal skola men de har inte samma kostnader. Koncernen behöver inte ha skolor i utkanten av kommunen och de behöver inte ta emot elever om skolan är fullbelagd. De kostnaderna får kommunen stå för. Med det positiva elevurvalet kan koncernen ha låg lärartäthet. Dessa elever har mycket stöd hemifrån och är till stor del självgående. Därför kan koncernen ha stora klasser på runt 32 elever. Med sitt elevunderlag blir skolan mycket billig i drift och det blir rejält med pengar över till ledningen och till vinst.
Efter några år har koncernen värvat cirka 700 elever från de kommunala skolorna. Det betyder det att cirka 70 miljoner per år flyttas från de kommunala skolorna till koncernen. Då det försvinner några elever från varje klass måste kommunen ha kvar merparten av sina lokaler och de flesta av sina lärare. Cirka 90 procent av lokal- och personalkostnaderna ligger kvar medan intäkterna rasar. Om kommunen då skjuter till pengar i efterskott till sina skolor måste de också ge koncernskolan samma tillskott. Dessa extrapengar gläder naturligtvis koncernledningen som bevakar de kommuner som de etablerat sig i för att se om det finns pengar att hämta. Och det gör det! Under de senaste två åren har mer än var fjärde kommun betalat ut extra ersättning till fristående skolor för att den egna skolverksamheten har gått med underskott.
Små skolor drabbas
I det läget måste kommunen banta sin skolorganisation. Små skolor och skolor i utkanten av kommunen är de första som drabbas. Förlorare blir också de kommunala elever som behöver extra stöd i någon form. När koncernskolan fått sitt räcker inte resurserna till samma omfattning av specialundervisning och elevvård etcetera som tidigare. Då koncernskolan värvat de flesta elever med välutbildade föräldrar ökar kommunens andel av elever vars föräldrar har korta utbildningar. Det i sin tur höjer kostnaderna per elev för kommunen och det höjer nivån på skolpengen. Ju mer segregerad kommunen blir, desto mer lönsamt blir det för skolkoncernen.
Det är många skolkoncerner som följt detta lönsamma recept. Det har lett till skolor där skolsegregationen är mer eller mindre total. Då rycker staten ut i form av Skolinspektionen och säger att det är kommunernas fel att de inte gjort något åt den skolsegregation som staten och skolkoncernerna drivit fram. Denna kritik gläder naturligtvis skolkoncernens ledning eftersom den medför att än fler söker sig bort från de kommunala skolorna.
Inte verklighet
Men så kan det naturligtvis inte fungera. En statlig skolkoncern kan inte aktivt segregera elever och dessutom gynnas ekonomiskt av skolpengssystemet. Det skulle bryta mot skollagen som säger att skolan ska vara likvärdig och att resurserna ska fördelas efter behov. Nej staten startar inga skolbolag utan överlåter det uppdraget till de privata skolkoncernerna. Staten kör nämligen med dubbla regelverk, ett för kommunerna som säger att skolan ska vara likvärdig och ett annat för de fristående skolorna som tillåter dem att tjäna pengar på att motverka likvärdigheten.
Staten säger sig sträva efter likvärdighet men gynnar samtidigt skolkoncernerna som mycket effektivt segregerar sönder det svenska skolsystemet.
Vinnarna är skolkoncernerna som startar nya skolor varje år och ökar sina marknadsandelar. I Upplands Väsby går i dag över 50 procent av eleverna i en fristående grundskola, i Täby går 46 procent och i Sundbyberg 43 procent. Staten säger sig sträva efter likvärdighet men gynnar samtidigt skolkoncernerna som mycket effektivt segregerar sönder det svenska skolsystemet.
Sten Svensson, skoldebattör, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning