Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Framtidens stad byggs för spårvagn och cykel

Det är en myt att spårvagn och cykel inte går att kombinera, med bibehållen framkomlighet och trafiksäkerhet. Det är snarare tvärtom – framtidens stad byggs för spår och cykel. Men brist på statliga stöd försvårar utvecklingen, skriver forskare och företrädare för cykel, spårvägsstäder och kollektivtrafik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

På goda grunder ifrågasätts bilens plats i våra städer allt mer. De städer som har bäst ekonomisk tillväxt, mest rättvis utveckling och minst utsläpp per capita är de som under lång tid satsat på infrastruktur för kollektivtrafik eller cykel.

Forskarvärlden och globala organisationer såsom FN, WHO, WWF, och Världsbanken är nu eniga om att nästa steg måste tas för städernas infrastruktur. Det räcker inte med att satsa på bara ett trafikslag. Cykelstäder måste lyfta sin kollektivtrafik och kollektivtrafikstäder måste lyfta sina cykelnät.

Den fråga som små och stora städer i världen nu ställer sig är – hur ska detta gå till? Går det att kombinera spår- och cykelstaden, med bibehållen framkomlighet och trafiksäkerhet? Vi hävdar det, men det beror på hur vi gör det. Och det är bråttom att få fram lösningar.

Det finns flera utmärkta exempel på hur spår och cykel har integrerats i stadsmiljön och samtidigt lyft stadsutvecklingen. Exempelvis Bergen i Norge. Där har den nya spårvägen lett till ökat hållbart byggande och tillväxt och man har byggt ut sitt cykelnätverk med separata banor längs med hela spårsträckningen. Detsamma gäller längs med de nya och planerade spårvägarna i exempelvis Odense, Århus och Lund.

En myts som ifrågasätts

Myten att cykel och spår skulle vara i konflikt ifrågasätts i flera utredningar. Enligt en rapport från norska Transportökonomisk Institut går cykel hand i hand med spårväg i såväl befintliga spårvägsstäder som nya. En rapport från Trivector visar att det är möjligt att göra detta, men kräver en medveten framkomlighetsstrategi där exempelvis omvägar för cyklister undviks, samtidigt som spårvagnens prioritet bibehålls. Den nordamerikanska transportorganisationen Nacto rekommenderar breda, separerade och tydligt utformade cykelbanor och korsningspunkter, i synnerhet längs gator med spårtrafik. Då kan framkomligheten och säkerheten för cyklister förbättras radikalt. Även för spårvagnsförare blir trafiken då mer förutsägbar.

Men för att göra detta möjligt i Sverige krävs olika former av statliga stöd till kommuner och regioner:

Uppdatera riktlinjer för utformning. I sitt arbete med spårväg och cykelväg behöver kommunerna stöd och vägledning för hur de kan utforma ett tillgängligt och öppet system. Till sin hjälp har kommunerna i dag Trafikverkets skrift Vägars och Gators Utformning (VGU). Guiden är vägledande för kommuner, och har fram tills nyligen inte haft med spårväg alls. Riktlinjerna för utformning av spårväg och cykelväg behöver uppdateras för att ge kommunerna de verktyg de behöver för att skapa hållbara lösningar i sina städer. Nacto:s Street Design Guides är framgångsrika och bra förebilder, som visar på att hållbar trafik framförallt handlar om gators gestaltning som livsmiljöer.

Utöka ekonomiska stöd. De stora pengarna till transportinfrastruktur finns i den statliga budgeten: hela 622 miljarder kronor i den kommande planperioden 2018–2029. Stadsmiljöavtal och Klimatklivet är goda initiativ där kommuner och landsting kan söka stöd för investeringar i aktiva och hållbara transporter. Men sett till hela investeringsbehovet är detta dock försumbart: några hundra miljoner per år är mikroskopiska andelar av den totala infrastrukturbudgeten. Göteborgs stad har till exempel nyligen beviljats 27 miljoner för statlig medfinansiering av nya cykelvägar, men tvingas själva gå in med 400 miljoner. Den statliga medfinansieringspotten bör utökas på bekostnad av investeringar som ökar trängsel och utsläpp från vägtrafik.

Initiera pilotprojekt. Det finns goda exempel internationellt på hur man löst utformning för cykelvägar och spårvägar, särskilt var för sig, och i viss mån tillsammans. Om Sverige ska ta ledningen i omvandlingen till mer tillgängliga, framkomliga, hälsosamma och miljövänliga städer är det bråttom att få fram goda och lärande exempel. Det behövs finansiering av testbäddar för nya metoder, material och utformningsprinciper för att skapa attraktiva och säkra trafikmiljöer för alla sorters trafikanter.

En kraftfull kombination

Var för sig är både cykel och spårvagn yteffektiva transportsätt som har potential att öka framkomligheten i svenska städer. Kombinationen av cykeltrafik och spårvagnstrafik är än mer kraftfull. Vi behöver mindre biltrafik och mer mänskliga städer. Men för att det ska bli möjligt måste det underlättas för landets ledande cykelstäder och spårvagnsstäder att mötas.

Alexander Ståhle

tekn dr stadsbyggnad, vd Spacescape och författare till boken ”Alla behöver närhet”

Hans Cruse

kanslichef Spårvagnsstäderna

Emil Törnsten

kanslichef Svenska Cykelstäder

Kurt Hultgren

generalsekreterare Resenärsforum

Lars Strömgren

ordförande Svensk Cykling

Arijana Marjanovic

vice ordförande Cykelfrämjandet