Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Frågan om Västlänken avgjord från början

Beslutet om Västlänken fattades långt innan debatten kom igång på allvar, och spelet därefter har ägt rum utefter den politiska viljan. Det är väl sådant som kallas för tunnelseende? skriver Mats Lövgren, från nätverket Stoppa Västlänken nu.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Västlänken, 16/3

Det politiska etablissemanget vill inte debattera Västlänken. Ett av deras huvudargument är att tunneln skulle ”ha stötts och blötts under åratal”, som kommunstyrelsens ordförande hävdar under GP:s debatt om Västlänken (GP 16/3-2018). Därtill påstås att Västlänken har noggrant utretts och valts ut bland flera. Det är en bild många göteborgare inte känner igen sig i. Och när vi nu nedan granskar beslutsprocessen blir det kanske klarare varför politikerna har en helt annan världsbild än vad som hörs ute bland allmänheten.

Frågan avgjord sedan länge

Visioner om tågtunnlar under Göteborg har funnits länge men har alltid ifrågasatts av expertisen. Så var det även för den idé som nuvarande Västlänksplaner går att härleda till och presenterades i en tidningsartikel från 1987 signerad dåvarande ordförande i Göteborgs spårvägar, Rune Thorén (C). Året därpå övertog (S) både makten i staden och tunnelkonceptet och började direkt med kommunala medel genomföra tunnelstudier. Därmed gick startskottet.

Så för 20 år sedan var alltså tunnelfrågan hos politikerna redan färdigdiskuterad. Helt utan att allmänheten fick vara med. För politikerna handlade istället nästa steg om att få den byggd.

Kommunens utredningsarbete resulterade i att stadens politiker i samförstånd lade i Översiktsplan 1999, ÖP99, in markreservat för en tågtunnel med just sträckningen Haga-Korsvägen via älvkanten. Så för 20 år sedan var alltså tunnelfrågan hos politikerna redan färdigdiskuterad. Helt utan att allmänheten fick vara med. För politikerna handlade istället nästa steg om att få den byggd.

"Tunnel inte aktuell"

Banverket förmåddes två år senare, 2001, presentera en idéstudie över hur Centralen skulle utvecklas där den enda långsiktiga lösningen ansågs vara en tunnel. Med motiveringen att de inte visste vad som är ”huvudskälet till en tunnellösning” menade Banverket att alternativ till tunnel inte var aktuella att studera. Ett par år senare, 2003, ansåg dock myndigheten i starten av järnvägsutredningen att alternativ behövdes och tog fram ett eget i form av en ombyggd säckstation, Förstärkningsalternativet. Det föll inte de politiskt tillsatta ledamöterna i projektets styrgrupp i smaken. Förutom att de mitt under utredningsskedet skrev en debattartikel (GP 19/1-2005) där de avfärdade allt utom tunnelförslag som ”omöjliga”, motarbetade de aktivt järnvägsutredningen och tvingade bland annat Banverket att göra om en broschyr till Göteborgs hushåll då politikerna ansåg den lyfte fram Förstärkningsalternativet i allt för positiva ordalag.

Politisk kupp

I december 2004 genomförde en av styrgruppens ledamöter en kupp. Kommunalrådet Annelie Hulthén (S) hävdade att Göteborgs kommunstyrelse hade beslutat om att de inte skulle acceptera något annat än en tunnel, att de helt enkelt inte skulle ställa upp ifall Banverket beslutade om Förstärkningsalternativet. Då Banverket måste ha med sig kommunen i infrastrukturprojektet var uppgiften naturligtvis ytterst besvärande. En granskning av kommunstyrelsens protokoll avslöjar att ett sådant beslut inte finns, att kommunalrådet helt enkelt hade farit med osanning med syftet att ta bort alla ”omöjliga alternativ” till förmån för en tunnel.

Att peka ut Västlänken som riksintresse blir än mer märkligt när vi kan konstatera att det skedde ett år innan Banverket skulle besluta om vilken lösning de ville för Centralen.

Mitt under järnvägsutredningen, 2006, tog Banverket ett besynnerligt men avgörande beslut. De pekade nämligen ut Västlänken som av riksintresse. Det ger anläggningen en särställning då den kan övertrumfa det mesta inklusive andra riksintressen, exempelvis Göteborgs innerstads kulturmiljö. Beslutet togs av Banverkets dåvarande generaldirektör och det anmärkningsvärda är att det saknas underlag till varför Västlänken skulle vara av riksintresse. Därtill går det inte juridiskt överpröva. Att peka ut Västlänken som riksintresse blir än mer märkligt när vi kan konstatera att det skedde ett år innan Banverket skulle besluta om vilken lösning de ville för Centralen. Hade de valt Förstärkningsalternativet skulle pappersprodukten Västlänken aldrig behövt bli riksintresse eftersom centralstationen redan är ett.

Fördubblad prislapp

Järnvägsutredningen hävdar att kostnaden för tunnelalternativen var relativt snarlika och användes som argument för att välja Haga-Korsvägen framför de övriga. Sträckningen beräknades till 11,6 miljarder kronor i 2005-års prisnivå och den beräkningsmetod som användes, successiv kalkylering, var densamma som användes ett par år senare för att ta fram nuvarande budget. Döm av förvåningen att prislappen i den senare beräkning plötsligt blev mer än dubbelt så hög, 23,75 miljarder kronor. Hur Banverket i järnvägsutredningen lyckades räkna så kapitalt annorlunda är en gåta.

Banverkets beslut från 2007 att välja tunnelalternativ med sträckan Haga-Korsvägen gick inte att överpröva juridiskt. Därmed var manegen krattad för den politiska viljan.

Banverkets beslut från 2007 att välja tunnelalternativ med sträckan Haga-Korsvägen gick inte att överpröva juridiskt. Därmed var manegen krattad för den politiska viljan. Den krattades ytterligare 2014 av regeringen när den beviljade Trafikverket tillåtlighet för Västlänken, som innebär att de i stora drag kan runda miljölagstiftningen. Tillåtlighetsprincipen är en möjlighet regeringen är ytterst restriktiv att använda sig av. Sedan 2006 har endast en handfull tillåtligheten getts varav inga för tåg. I lagtexten står det dessutom om tillåtlighetsprövning för tåg gäller järnvägsbygge av nationell och internationell karaktär och inte för regional som Västlänken själv titulerar sig som.

En synnerligen dålig affär

När politikerna 2009 väl hittade finansiering av tunneln via trängselskatt utgick de från att de skulle få den tunnel som de hade kämpat för i järnvägsutredningen ett par år tidigare. Den skulle klara 18 tåg per timma och riktning samt innebära att hälften av de 16 spår som i dag finns i säckstationen skulle kunna tas bort för att använda marken till stadsutveckling. Den tunnel de nu kämpar för klarar endast 2/3-delar av kapaciteten, 12 tåg per timma och riktning, dessutom måste alla spår bli kvar på Centralen. Priset blev dessutom alltså dubbelt så dyrt mot vad som utlovades. Det är en synnerligen dålig affär och är rent ut sagt konstigt att politikerna inte har skickat tillbaka projektet till ritbordet.

Vi kan av de historiska besluten konstatera att någon debatt kring tunneln inte har förekommit – varken internt mellan politikerna eller externt med allmänheten – utan Västlänken har från våra politikers håll varit bestämd sedan länge och att precis allt därefter har agerats utefter den viljan. Det är väl sådant som kallas för tunnelseende?

Mats Lövgren

Samordnare

nätverket Stoppa Västlänken nu