Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fokusera på bättre och billigare välfärd – inte vinst

Debatten om vinst i välfärden har kört fast. Den kan bara handla om kvalitet och för skolans del om den totala snittkostnaden per elev, skriver skolförälder och företagare Torgny Hellberg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Torgny Hellberg, vd Modexa AB och förälder till tonåringar i grund- och gymnasieskolan

Jag har varit företagsledare och entreprenör i över 25 år och har startat i liten skala, haft min styrka i att se möjligheter och angripa utmaningar och traditionella metoder på annorlunda sätt. Under 20 år har mitt företag vuxit till över 20 gånger ursprunglig storlek och skapat sysselsättning åt väldigt många människor.

Detta inslag i den pågående debatten om vinster i välfärden skall ses utifrån ovanstående bakgrund och där budskapet är: Ni politiker tänker för begränsat, utmaningen måste angripas från ett annat håll, annars tar ni inte ansvar på riktigt!

 

Kvalitet och totalkostnad. Det jag menar är att våra politiker måste fokusera på kvalitet och total kostnad för vår skolverksamhet i Sverige – att som i dag flytta den egentliga debatten till att handla om att vissa få företag har dragit nytta av en omogen och dåligt reglerad bransch och därmed låsa debatten till vinster och nivåer på vinsterna håller inte. Det kan bara handla om kvalitet och om den totala snittkostnaden per elev för våra politiker.

 

Systemfel och öppenhet. Att det går att tjäna bra med pengar i nystartade privata skolor, med bara 50-100 elever, redan från start säger i alla fall mig att det är bättre ekonomiska villkor inom skolföretagande än inom de flesta andra branscher. Men som företagare, förälder och skattebetalare är inte min första tanke att begränsa deras möjlighet till vinst – jag ser i stället att vi verkar ha för hög snittersättning per elev. Och att det är underligt att större skolor med lång historik år efter år samtidigt kan gå back och behöva tillskott ur kommunkassan. Vi måste kunna ställa frågan: ”Vart tar pengarna vägen inom kommunal verksamhet om de varken ger bättre kvalitet eller hamnar som nödvändig vinst?”.

Vi har därmed tydliga signaler på ett systemfel och för mig innebär det att det finns stora möjligheter att med ekonomiska och kvalitetsinriktade styrmedel lotsa skolan rätt genom ökad konkurrens och tydligare spelregler. Inte att ”strypa” de som engagerar sig, ifrågasätter och utmanar traditionerna.

 

Investering för hela livet. Som företagsledare och ingenjör kan jag heller inte låta bli att se våra kära barn och ungdomar som investeringar. Och lite mer mekaniskt skulle man kunna se skoltiden som den tid när man produktutvecklar sin kommande ”storsäljare”. Och de som jobbar med detta inom företagande och industrin vet att det är under produktutvecklingsfasen som man sätter vilken kvalitet produkten har när den släpps ut på marknaden, vilka reklamationskostnader som kommer på vägen och hur väl produkten fungerar i sin miljö.

 

Debatt och inriktning. Debatten borde handla om nedanstående åtgärder framöver, då skulle också våra politiker visa att de tar sitt ansvar på ett strategiskt och ansvarsfullt sätt:

1. Stäng vinstdebatten omedelbart. Vi behöver alla aktörer som vill engagera sig i denna stora utmaning.

2. Flytta debatten till kvalitet och genomsnittlig totalkostnad per elev.

3. Sjösätt spelregler och mätmetoder som kan följas upp rättvist och jämförbart inom både kommunal- och privat skolverksamhet.

4. Besluta hur revisioner skall göras och inför externa revisioner minst en gång per år.

5. Upprätta mål- och handlingsplaner som jobbas med mellan revisionerna.

6. Inför sanktioner samt krav på att revisionsresultat skall redovisas på varje skolas hemsida, tillgänglig för alla.

Parallellt med ovanstående och med hjälp av den information som kommer därur måste också en fördelningsnyckel tas fram för att bättre fördela totalkostnad / investering per elev. Det måste fördelas utifrån där behoven är som störst. Att medel och behov matchas så utmaningen för skolorna blir likvärdig. Här är det viktigt att man ser varje elev ur ett helt livs perspektiv och att insatser görs tidigt.

Våra politiker behöver alltså ha ytterligare en dimension, förutom att kvalitet skall öka och snittkostnaden per elev skall minska (eller åtminstone inte öka), och det är att se skolan som en investering för elevernas hela kommande liv.

 

Ta ansvar för verklig utmaning. I ovanstående sammanhang kan inte annan koppling göras än att nuvarande debatt om vinster i välfärden är att ta alldeles för lätt på sitt politiska uppdrag när det gäller välfärden och skolan. En subdebatt för att gömma sig bakom den egentliga, mycket större och svårare, utmaningen. De politiker som är folkvalda på både riksdags- och regeringsnivå såväl som på kommunal nivå är väl insatta i de demografiska faktorer och därtill kopplade utmaningar såväl som de ohälsofaktorer som på olika sätt visar sig i samhället i dag.

 

Göra mer med mindre medel. Alla i AB Sverige måste göra allt vi kan för att vrida dessa ohälsofaktorer rätt (utanförskap, psykisk ohälsa, arbetslöshet, allt fler i bidragsstöd). Att lyckas med det, samtidigt som det framöver procentuellt blir allt färre som netto bidrar till stats- och kommunkassan och allt fler som behöver försörjas, är den verkliga utmaningen. Vi har ju en befolkning som lever allt längre upp i åren parallellt med många nyanlända som behöver få allt stöd de kan få för att snabbt komma in i samhället.

Därför måste vi göra allt vi kan för att både få en bättre kvalitet i välfärden samtidigt som den måste bli effektivare och kosta mindre – det är detta som är politikens verkliga utmaning!

Torgny Hellberg

vd Modexa AB och förälder till tonåringar i grund- och gymnasieskolan