TCO har under lång tid påpekat behovet av en mer effektiv och träffsäker arbetsmarknadspolitik, innefattat en klok omorganisering av arbetsförmedlingen. En ny studie från IFAU (2019) visar att arbetssökande får jobb snabbare, liksom arbeten som bättre överensstämmer med deras kompetenser, när de får intensifierat stöd i form av fler möten med arbetsförmedlare.
I ett läge när mycket tyder på att Sverige närmar sig en avmattning i ekonomin behöver vi mer arbetsmarknadspolitik
I ett läge när mycket tyder på att Sverige närmar sig en avmattning i ekonomin behöver vi mer arbetsmarknadspolitik, inte mindre. Dessutom behöver den ett tydligt fokus på de arbetssökandes kompetens.
Fokusera på kompetensbrist
Ett grundläggande problem med den modell för arbetsförmedling som skissas upp i Januariavtalet är att den fungerar bäst på en arbetsmarknad där det både finns lediga jobb och personer med rätt kompetens för att ta dessa jobb, men där motivation och sökaktivitet måste öka.
En stor andel av de arbetslösa saknar den kompetens eller den erfarenhet som krävs för de lediga jobben
Det är dock inte det som är det stora problemet på svensk arbetsmarknad. Här är svårigheten i stället att en stor andel av de arbetslösa saknar den kompetens eller den erfarenhet som krävs för de lediga jobben, samtidigt som bristen på arbetskraft är betydande inom såväl privat som offentlig sektor. Det kräver andra lösningar.
Bristen på arbetskraft är betydande inom såväl privat som offentlig sektor
TCO uppmanar alla partier att anamma en pragmatisk inställning och låta reformen av arbetsförmedlingen styras av vad som ger en ändamålsenlig arbetsmarknadspolitik.
Flera faktorer behöver säkras
TCO ser ett antal saker som behöver säkras i den fortsatta processen:
• Att den bedömning som arbetsförmedlingen gör av den sökandes avstånd till arbetsmarknaden och behov av insatser är av hög kvalitet är avgörande. Digitala profilinginstrument kan där spela en viktig roll, men fungerar bäst tillsammans med en handläggare. Det gäller särskilt för personer som står långt från arbetsmarknaden.
• Ersättningsnivåerna i LOV-systemet måste vara utformade så att de fristående aktörerna får rätt incitament att ge de åtgärder som är bäst för individen på längre sikt och som har störst positiv samhällsekonomisk effekt. Tidigare erfarenheter visar hur svårt detta är. Därför bör de ekonomiska incitamenten sannolik kombineras med andra former av styrning.
• Säkra arbetsmarknadsutbildning som reguljär utbildning.
• Att reglerna för arbetslöshetsförsäkringen följs är av avgörande betydelse för försäkringens legitimitet. Ändå saknas det i arbetsförmedlingens återrapport förslag för hur detta ska säkras i det reformerade systemet.
• Högskolan och yrkeshögskolan måste ges tydliga uppdrag att bidra till omställningen på arbetsmarknaden. Uppdrag kan ges redan i regleringsbreven för 2020. Arbetsförmedlingen bör dessutom få större möjligheter att anvisa till dessa utbildningsformer.
Upprepa inte samma misstag
Om arbetslösa ska komma i arbete, företag hitta personal med rätt kompetens, yrkesaktiva utvecklas genom hela arbetslivet och Sverige ha förmågan att dra nytta av vetenskapliga och tekniska framsteg så krävs det att arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken kombineras till en sammanhållen kompetensförsörjningspolitik.
Allt detta blir avgörande för hur reformen kommer att falla ut och därmed även för legitimiteten i det nya systemet. Om dessa frågor inte omsorgsfullt besvaras riskerar vi dels en upprepning av tidigare misstag med kostsamma och felriktade incitamentsstrukturer som etableringslotsar och jobbcoacher, dels en ryckighet i den förda politiken vilket ingen är betjänt av, allra minst de arbetssökande.
Kristina Lovén Seldén, TCO, utredare med ansvar för arbetsmarknadspolitik
Samuel Engblom, TCO Samhällspolitisk chef