Hänsynslösa kriminella begagnar sig ibland av sitt så kallat våldskapital till att ”erbjuda” beskyddarverksamhet åt småföretagare. Inte sällan till företagare med invandrarbakgrund. Erbjudandet framställs ofta ”snällt” där den berörda kiosk- eller restaurangägaren får klart för sig hur värdefullt det kan vara att ”försäkra” sig mot till exempel inbrott och skadegörelse när polisen har annan betydligt grövre brottslighet att ägna sina krafter åt.
Hur ska den lilla verksamhetsutövaren förhålla sig till det till synes snälla erbjudandet som snart visar sig vara allt annat än snällt? Tvärtom är det både hotfullt och kostsamt på alla sätt och vis. Hon eller han märker snabbt hur vassa kriminella klor griper tag i både kropp och själ och vägrar släppa det rovdjursliknande greppet om bytet.
Betala ut en ”beskyddarsumma”
För många år sedan hade jag personligen en kontakt med en småföretagare som befann sig i just en sådan situation. Han visste inte ut eller in och hur han skulle förhålla sig. Borde han omedelbart kontakta polisen, vilket han noga varnats för att ens fundera på? Skulle han finna sig i att månatligen betala ut en ”beskyddarsumma” i formen av ett påstått försäkringsskydd för att hindra att det skulle gå illa för honom själv, hans familj eller hans verksamhet? Riktigt, riktigt illa dessutom.
Det är lätt att förstå den känsla av frustration och hjälplöshet som gärna infinner sig hos en hedervärd småföretagare som engagerat sig för att följa allt som samhället kräver för att driva ett företag och satsat pengar och hela sin själ för få det så vinstrikt som möjligt. Hade det inte varit för de sylvassa kriminella klor hade han känt sig som en numera väletablerad och lyckosam småföretagare med växtkraft på orten. Som känner stolthet över att efter många års kämpande kunna försörja sin familj och känna sig som en nyttig samhällsmedborgare.
Polisens resurser
Men var det då inte självklart för honom att kontakta polisen fast han insåg att det var precis det han varnats för att göra av beskyddarna?
Kanske visste han att polisen var skyldig att inleda förundersökning så snart det finns en låg misstankegrad om brott? Kanske visste han också att en förutsättning för att en lagföring skulle kunna äga rum var att en åklagare ansåg sig kunna styrka brott? Hur skulle reaktionen bli hos hans beskyddare när de fick veta att han polisanmält dem? Och, hur säker kunde han vara på att polisen verkligen hade möjlighet och resurser att kunna erbjuda honom själv, hans familj och verksamhet ett fullgott skydd mot de kriminella?
Känslan av otillräcklighet hos den enskilde polismannen må vara rätt eller fel. Uppenbart är att känslan av frustration uppfattas som äkta.
Och här blir det bli intressant att kommentera hur den snart pensionsmässige polisen Ulf Boström i en intervju för SVT Väst (27/6) blir rörd och visar medkänsla med de hårt drabbade brottsoffren samtidigt som han uppenbarligen känner en besvikelse över polismyndighetens otillräcklighet när det gäller att komma åt den organiserade brottslighetens utpressande beskyddarverksamhet. Boström förklarar själv i intervjun att han är den ende kvarvarande polisen i landet med titeln integrationspolis. Ulf Boström är förtvivlad över att polisen inte, enligt honom, har en organisation som kan ge människor skydd och skapa trygghet i lägen som dessa.
Jag tycker att det känns befriande att en polis visar känslor för brottsoffer. De flesta tror jag uppfattar det som ett naturligt friskhetstecken. Oavsett om det gäller ett ärende där ett djupt tragiskt dödsbud ska meddelas anhöriga eller – som här – när polisen själv inom egna led inte uppfattas till fullo kunna klara av att bekämpa viss grov brottslighet som drabbar brottsutsatta så hårt. Känslan av otillräcklighet hos den enskilde polismannen må vara rätt eller fel. Uppenbart är att känslan av frustration uppfattas som äkta. Och det tycker jag känns bra att en polisman tillåter sig – och också tillåts av oss andra – att visa känslor över effekterna hos många brottsoffer och deras familjer av polisens otillräcklighet i sammanhanget.
Stöd för brottsoffer
För den småföretagare som känner igen sig i denna artikel och som vill få möjlighet att rådgöra med en människa som avlagt tysthetslöfte om hur han eller hon kan gå till väga finns Brottsofferjouren. Den vägen kan man få kostnadsfria råd och personliga stödsamtal. En stödperson kan vara av stor betydelse genom ett helt rättsligt förfarande och det går utmärkt att ringa anonymt. Ingen vidareförmedling av uppgifter sker till någon myndighet om inte den stödsökande själv uttryckligen vill att så sker.
Ingen kriminell person eller organisation ska tillåtas att hänsynslöst med sken av att bedriva beskyddarverksamhet pressa någon att göra eller tåla något som den inte själv vill. Sådan brottslighet har ett mycket högt straffvärde och måste i alla lägen bekämpas med kraft. Brottsoffren och deras anhöriga är värda allt stöd och skydd de kan få.
Jag är säker på att både Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten delar min uppfattning.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande i Brottsofferjouren Sverige och tidigare överåklagare
LÄS MER:Polisen efter tårarna: Kan inte vara en robot