Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
När till exempel polis kommer till en förskola eller ett lågstadium i full mundering, blir det stor uppståndelse, glädje och fascination, skriver debattören. Bild: Lasse Edwartz, Privat

Fler polisbesök i skolorna kan minska gängvåldet

Många barn i lägre åldrar ser poliser och brandmän som idoler, och är ivriga att tävla om deras uppmärksamhet genom att göra gott. Att utnyttja det i ett tätare samarbete mellan polis och skola, skulle stärka barnens självkänsla och minska risken att de lockas till kriminalitet, skriver Thomas F P Martinsson, kriminalinspektör.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Länge har jag sett ett samhälle vars förvaltande myndigheter och institutioner, i decennier, inte bidragit med tillräckliga resurser till bland annat förskola och skola, samt att vi som vuxna individer (föräldrar, lärare och andra) slutat agera som de auktoriteter vi borde vara i syfte att uppfostra och vägleda. Vi har backat och lämnat fritt spelrum för unga att hitta sin väg in i vuxenvärlden. Vi varken ­säger ifrån, markerar eller vägleder längre. ­Tyvärr har både myndigheter och individuella vuxna en stor del i våldsutvecklingen vi ser i dag.

Som en part i detta finns min arbetsgivare, polisen. Polismyndigheten måste börja jobba med barn tillsammans med skolan i mycket lägre åldrar. Det är min och många andra kollegors starka övertygelse. Hur det skulle kunna göras tycks det olika om, men att vi kommer in alldeles för sent, råder det mycket större konsensus om inom poliskåren.

Spänning för barnen

Jag menar att det finns ett sätt att kraftigt minska risken för ungdomar att hamna på glid och in i kriminalitet, utan en enda ökad kostnadskrona. Det finns ett par yrkesgrupper som sticker ut vad beträffar idolskap tidigt hos barn: Poliser och brandmän. Det är spänning, uniform och hjälte­aura som bidrar till det.

Det faktum att polis och brandkår har en så stor påverkan på barn ska vi naturligtvis dra fördel av. Jag anser det snudd på korkat att inte göra det. Jag ska utveckla den tanken.

Det faktum att polis och brandkår har en så stor påverkan på barn ska vi naturligtvis dra fördel av

När till exempel polis kommer till en förskola eller ett lågstadium i full mundering, blir det stor uppståndelse, glädje och fascination. Det spelar ingen roll om det är barn med diagnos eller inte. Alla blir upprymda och vill se vad som är på gång. Nästan alla försöker på sitt sätt få bekräftelse genom att ställa frågor, berätta om något bra de gjort eller något otäckt de sett eller upplevt. Allt mellan himmel och jord kommer på tal och inga hemligheter hålls tillbaka. De flesta tar möjligheten att framstå som goda, snälla och duktiga, och kämpar om vår uppmärksamhet. Det är något vi måste utnyttja.

När till exempel polis kommer till en förskola eller ett lågstadium i full mundering, blir det stor uppståndelse, glädje och fascination

Före polisens omorganisation 2015, hade i stort sett varje skola i Stockholms stad (det gällde nog nationellt) en polisiär kontakt som mer eller mindre regelbundet besöktes. Det etablerades särskilda kontakter med elever och lärare på skolan. Hur det ser ut i dag är jag mer osäker på i den nya organisationen, men ungdomsbrottslighet har alltid stått högt på prioriteringslistan. Vi involverar oss dock för sent.

Börja med regelbundna besök

Idén går ut på att låta barn i till exempel förskolan engagera sig i enklare uppdrag på skolan, givna av lärare och/eller polis. Dessa skulle kunna vara att se till att möss- och klädregler efterföljs, att hjälpa till vid mellanmål på fritidsavdelningen eller luncher på skolan, att uppsatta regler på skolgården hålls efter, och så vidare. Enkla uppdrag som alla kan hantera under några dagar eller en vecka i taget för att sedan rotera.

Idén går ut på att låta barn i till exempel förskolan engagera sig i enklare uppdrag på skolan, givna av lärare och/eller polis

En gång i veckan eller månaden får skolan besök av uniformerad polis som uppmärksammar, berömmer och kanske till och med lämnar diplom till barnet för det ansvar barnet visat och det sätt han eller hon tagit sig an uppgiften.

Syftet med detta är att vi bidrar till att fylla barnen med självkänsla, karaktär och stärker deras vilja att bidra med goda ting. De märker och kommer uppskatta att vi och andra vuxna i skolan ser dem och uppskattar dem för vad de gör. Särskilt mycket gäller det barn som har svårt med disciplin och regler i skolan. De får tillfälle att visa att de också duger och kan göra bra saker, i stället för att söka uppmärksamhet på andra, mer destruktiva sätt. Det sista hänger ofta ihop med skolans bristande resurser när det kommer till speciallärare, fritidspersonal och andra.

Hindrar kriminalisering på sikt

Jag är övertygad om att om vi som uniformerade idoler uppmärksammar dem på det viset, minskar risken avsevärt att de dras in i kriminalitet. Det är ett känt faktum att våldsamma kriminella grupperingar aktivt söker upp och värvar ungdomar (även dem under 15 år) för att antingen utföra mycket grova våldsbrott eller involvera dem i det på annat sätt.

Det är ett känt faktum att våldsamma kriminella grupperingar aktivt söker upp och värvar ungdomar

En positiv följd av detta är att när polis och lärare fångar upp barn som redan i mycket unga år visar tecken på att ha svårt att anpassa sig i förskola och skola, visar dem goda värden och uppmuntrar till välgärningar under tidiga år i skolan, kommer de svårligen låta sig rekryteras av kriminella i tidiga tonår genom att lockas med tjejer, pengar och bilar. Dessa lockelser har ingen inverkan på förskolebarn. Det har det däremot på äldre ungdomar som för länge sedan gett upp skolan.

Hos små barn upptar fortfarande drömmar och idoler mest plats. Det är där barn är som mest mottagliga, vi ska börja agera och forma dem. Vi, samhället, har sannerligen inte råd att komma med verkningslösa åtgärder, snyggt utformade i skrift. Ovanstående tankar skulle kunna införlivas i Polis­myndighetens verksamhet direkt, utan att kosta en enda krona.

Politiker, polisen och andra samhälls­instanser måste våga tänka och agera innovativt. Vi måste upphöra med naiva tankesätt och överdrivet integritets- och kränkningsstämplat agerande.

Thomas F P Martinsson, kriminalinspektör