”Plantering av lövträd i dungar på betesmark och på åkrar som i dag ligger i träda är ett bättre sätt att kompensera den svenska köttproduktionens utsläpp av växthusgaser än köttskatt”, skriver Karl-Ivar Kumm.
Ett bra förslag, men jag anser att det kräver vissa förtydliganden. För det första är det inte träden som binder in det mesta av kolet i de marker som Kumm efterfrågar. Det är gräset. Och för att det skall kunna fortsätta att vara en öppen hage med fina klungor med lövträd så krävs det betande djur. Just betad gräsmark är extra bra på att lagra in kol.
Den årliga ackumulerade mängden kol i en skog enligt scenariot "90- talets skogsbruk" i SKA99 är cirka 0,2 ton/hektar. Det är den siffran som skall ställas mot betesmarkens 0,7–1 ton/hektar (alltså 1 ton kol, inte 1 ton koldioxid…) som bland andra EU:s Green Grass projekt har kommit fram till.
Binder in kol år efter år
Skogen lagrar främst sitt kol i träden. Marken är oftast väldigt mullfattig. När skogen avverkas och används frigörs dess lagrade kol vilket aldrig sker i permanenta gräsbetesmarker. De binder in kol år efter år. Kol som alltså tas ur luften och därmed minskar koldioxidens klimatpåverkan.
Konsensus bland de som syns i debatten är att kött är skadligt för klimatet. Då kan det väl inte vara bra med fler betesdjur? Det är dock en myt att idisslares metanrapar är skadliga för klimatet. Det är hur djuren får sin mat som är det intressanta. Betande kor och får ingår i kolets korta kretslopp där det kol som finns i gräset används av djuret för att leva och växa. En del av kolet rapare de ut som metan vilket stannar kvar i luften i cirka 15 år innan det bryts ned till vatten och koldioxid som växterna sedan tar upp.
Bara dieselutsläppen
För att bedöma köttets klimatpåverkan så ska vi endast titta på hur stor del av bundet kol/metan/kväve/lustgas som frigörs för att föda djuren. För de betesdjur som krävs för att hålla vårt landskap öppet så är den enda bundna klimatgasen som frigörs den diesel som krävs för att hantera ensilaget.
Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk. Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.
Jonas Wangsten
marknadsförare och fritidsjordbrukare