Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mojdeh Zandieh, teveproducent, föreläsare, inspiratör och Nahid Persson regissör och dokumentärfilmare.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Finns det någon gräns för svenska hyckleriet om Iran?

När den islamska diktaturen i Iran, med förtryck, tortyr och massavrättningar på sitt samvete, firar 40 år får regimen sällskap av representanter för Sveriges regering. Ingen politiker stödjer det iranska folket utan det är pengar och näringslivets utrikeshandel som är prioritering nummer ett, skriver Mojdeh Zandieh och Nahid Persson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det islamiska styret i Iran firade nyligen 40 år vid makten. En revolution som i dag mer än någonsin ifrågasätts av iranier. Men det stör inte Sveriges utrikeshandelsminister Ann Linde (S). Hon var på iranska ambassaden på Lidingö och uttryckt sin glädje över den blomstrande handeln samt sin besvikelse över USA som försvårat läget för regimen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vad Ann Linde indirekt var med och firade på ambassaden på Lidingö var decennier av tortyr och massavrättningar av oppositionen, bland annat de som trodde sig göra revolution för yttrandefrihet och demokrati. Som tack blev de nästan utplånande. Föräldrarna var tvungna att betala för kulorna som hade avlossats under avrättningen för att få sina barns kroppar. I många fall var de avrättade så unga som 13 år gamla. Innan avrättningen våldtogs flickorna för att som oskuld inte hamna i ”paradiset”.

Det har aldrig varit bra i Iran under mullorna och de som påstår annat och hänvisar till reformer under Khatami eller Rohani vilseleder och ljuger.

Det har aldrig varit bra i Iran under mullorna och de som påstår annat och hänvisar till reformer under Khatami eller Rohani vilseleder och ljuger. Under ”reformvänlige” Khatami skedde studentprotesterna som möttes med enorm brutalitet. Studenter kastades ner från tak och berövades livet. Många dömdes till långa fängelsestraff och avrättning. Likaså gjorde Rohani med folket under förra årets protester.

Presidenter i den islamiska republiken är mer som skyltdockor för omvärlden. Iran styrs med järnhand av Khamenei och hans närmaste krets och skyddas av väktarrådet och ett korrupt rättssystem som kväser alla folkliga rörelser. Under de senaste åren har det hetat att de arresterade ungdomarna var narkomaner som begick självmord i arresten. Därmed har iranier berikat sitt språk med begreppet ”att självmördas”. Också detta var Ann Linde, genom sin aktiva närvaro på ambassaden den 30 januari, med och firade.

Man firade glatt och stolt barnäktenskap och månggifte och att den iranska kvinnan inte per automatik har rätt till skilsmässa eller till sina barn.

Det som lovprisades i februari, bland annat på ambassaden, var också tvångsslöjan och att kvinnans värde efter Khomeini och enligt sharialagen degraderats till att likställas med mannens ena testikel. Man firade glatt och stolt barnäktenskap och månggifte och att den iranska kvinnan inte per automatik har rätt till skilsmässa eller till sina barn och inte heller kan ha ett pass och resa utan sin far eller makes tillstånd. Det var mycket Ann Linde som representant för Sverige var med och firade där på Lidingö!

En annan dimension av firandet måste ha varit regimens inblandning i det syriska folkets förödande situation, eller regimens tydliga roll i att göra Irak mer instabilt eller krigföringen med Saudiarabien i Jemen.

När vi som en gång fick lämna vårt land nåddes av nyheten om Ann Linde på islamiska regimens ambassad i Stockholm var det ett smärtfyllt slag i ansikten på oss. Vad står Sverige för nu? Vilka värderingar?

Än är det svårt att fullt ut ta in vad vi läst om firandet på Iranska islamiska ambassaden på Lidingö.

Ann Lindes prominenta närvaro lyftes fram i regimens tidningar. Vi kollade förbryllat efter nyheten på svenska men lyckades inte hitta en enda rapportering.

Än är det svårt att fullt ut ta in vad vi läst om firandet på Iranska islamiska ambassaden på Lidingö. Ännu värre är referaten av Lindes tal ”Vi samarbetar med Iran på alla områden”. Alla områden? Alltså även alla brotten mot mänskliga rättigheter?

Vi kontaktade Ann Lindes pressekreterare för intervju men fick i stället SMS där vi fick det klyschiga svaret om vikten av dialog.

Hur länge pågår denna dialog? Hur många fler ska avrättas eller få spendera sina liv i ett fängelse lika stort som hela Iran?

Sveriges politiker oavsett partitillhörighet följer mer eller mindre samma linje gällande Iran. Ingen stödjer det iranska folket utan det är pengar och näringslivets utrikeshandel som är prioritering nummer ett.

Sveriges politiker oavsett partitillhörighet följer mer eller mindre samma linje gällande Iran. Det spelar alltså inte roll om det är moderata Carl Bildt eller i det här fallet socialdemokratiska Ann Linde. Ingen stödjer det iranska folket utan det är pengar och näringslivets utrikeshandel som är prioritering nummer ett. Hade folket i Iran varit viktiga då hade omvärlden haft många tillfällen att höra deras rop på frihet och demokrati och ett sekulärt Iran.

Än värre blev det sedan Donald Trump blev president i USA vad gäller Sveriges och EU:s ställningstagande mot regimen. Plötsligt verkar EU stå den styrande makten i Iran mycket närmare!

Det vore helt förkastligt att just på grund av honom bli kompis med en regim som i 40 år förutom förtryck och dödande av det iranska folket ägnat sig åt att sprida hat och terrorism i världen. I så fall är Trump det bästa som hänt mullorna och som fått opinionen i våra demokratiska länder att påverkas till regimens fördel!

Medan våra politiker verkat ha sovit eller blundat för den enorma faran som den islamiska regimen är för hela världen har mullorna stärkt sig överallt.

Medan våra politiker verkat ha sovit eller blundat för den enorma faran som den islamiska regimen är för hela världen har mullorna stärkt sig överallt, inte bara via sina mosképrojekt och ideologiexporten via dessa utan på ett flertal olika sätt som inte ryms i denna text..

Vi exiliranier tänker i dagsläget mycket på vårt andra hemland Sveriges nutid och framtid och vad det här landet står för. Är våra ledande politiker beredda att för ekonomiska intressen strunta i mänskliga rättigheter för folket i Iran? Vi vill veta vems sida ni står på?

Men vad säger man när makthavare och världspolitiker som kan göra skillnad inte hör och verkar förstå?

Det är tufft att stå mellan två länder. Du älskar och värnar om båda. Du har med enorm smärta i hjärtat fått fly från det ena som omvandlades till en brutal diktatur och sökte skydd hos det andra för dess frihet, demokrati och alla sunda värderingar. Men oavsett hur många år som går kan du aldrig släppa taget om drömmen och visionen att även det gamla landet ska lyckas att befria sig. Du försöker vara rösten för dem som till skillnad från dig är kvar och kämpar.

Men vad säger man när makthavare och världspolitiker som kan göra skillnad inte hör och verkar förstå? När kortsiktiga intressen gör dem blinda inför framtidens konsekvenser?

Mojdeh Zandieh

teveproducent, föreläsare, inspiratör

Nahid Persson

regissör och dokumentärfilmare