Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nolltolerans. Sexuella övergrepp och ofredanden är oacceptabelt och vi behöver utveckla en nolltolerans mot alla former av övergrepp. Hem, skola och samhället i stort måste bli mycket mer aktiva, skriver Carl Göran Svedin.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Festivalövergrepp en droppe i havet – skolan är värst

Sommarens sexuella ofredanden och våldtäkter under musikfestivaler har fått stor medial uppmärksamhet. De utgör dock en mycket liten andel av de sexövergrepp ungdomar råkar ut för. Tio gånger vanligare är att de sker i skolan, på fritids eller vid en idrottsanläggning. Det är ”vardagsövergreppen” vi behöver prata om, skriver professor Carl Göran Svedin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Carl Göran Svedin

Det har förts och förs en livlig debatt under och efter sommarens rapporter om sexuella ofredanden, våldtäktsförsök och våldtäkter på de olika festivaler som varit, bland andra Bråvallafestivalen i Norrköping och Peace & Love i Borlänge. I samband med dessa har minst 60 fall rapporterats där sexuellt ofredande varit det absolut vanligaste.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Krav på åtgärder har rests fort med förslag som skärpt lagstiftning och zoner för kvinnor på festivalerna.

Historiskt sett är sommarens händelser inget nytt. Redan på 1940-talet talades om det så kallade dansbaneelände. Med hög alkoholkonsumtion på lördagskvällarna uppstod en stor rädsla för fylleri, bråk och oönskade graviditeter. Vad som var frivilligt eller övergrepp framgår inte i den tidens reportage. Att prata om sexuellt ofredande och sexuella övergrepp var inte möjligt på den tiden och debatten och den offentliga medvetenheten om sexuella övergrepp tog inte fart förrän i mitten på 1990-talet.

21 000 sexualbrott

Övergrepp som sker i samband med evenemang som musikfestivaler på sommaren sätter fokus på det generella problemet att inte respektera andra människors kroppsliga och sexuella integritet under alla årets månader. Under 2014 anmäldes drygt 21 000 sexualbrott till polisen enligt statistik från Brå, varav knappt 9 000 utgjordes av sexuellt ofredande där drygt 4 000 gällde åldersgruppen under 18 år.

Av polisens rapport om anmälningar av sexuella ofredanden vid evenemang så utgjorde dessa bara en dryg procent under perioden 2011 – 2016 och knappt två procent av anmälningarna 2015. Som en jämförelse så är det cirka tio gånger vanligare att sexuella ofredanden äger rum i skolan, på fritids eller vid en idrottsanläggning.

Sker året runt

Få av förövarna i samband med festivalövergreppen har kunnat identifieras, majoriteten var ensamma men i tio fall rörde det sig om gruppövergrepp där bland annat utländska medborgare identifierats. Vi vet dessutom från upprepade ungdomsundersökningar att en av fem ungdomar upplevt ett sexuellt övergrepp vid 18 års ålder och att under ungdomsåren är förövaren i vartannat fall en relativt jämnårig person. De flesta av dessa brott blir aldrig anmälda och mörkertalet är stort.

Sexuella övergrepp och ofredanden är oacceptabelt och samhället behöver utveckla en nolltolerans mot alla former av övergrepp. Jag vill på intet sätt förminska problematiken kring festivalövergreppen men de är mycket ovanliga och massmedia och samhället behöver i stället fokusera på de ”vardagliga” övergreppen. De som sker året runt och i olika miljöer. De är de övergreppen och de grundläggande värderingarna bakom som behöver lyftas och debatteras och det är där påverkansarbetet behöver intensifieras.

Påverka attityder

Det förebyggande arbetet behöver således intensifieras genom kunskap och attitydpåverkan. Som jag ser det så är det dags att prata om sexuella övergrepp, som även är namnet på den hemsida som Stiftelsen Allmänna Barnhuset driver (www.dagsattprataom.se). De flesta barn, ungdomar, föräldrar och professionella borde gå in och läsa där. Men det räcker inte utan det behövs mer aktiva förhållningssätt såväl från hem, skola och samhället i stort.

Jag anser

  • att den obligatoriska sexualundervisningen i skolan behöver reformeras i grunden. Barn och ungdomar behöver lära sig att diskutera respekt, ömsesidighet, vad är en bra kompis, rätten till sin kropp, vad är ett ja – vad är ett nej. Även pornografins betydelse som normgivande sexualitet behöver ifrågasättas och diskuteras med och bland ungdomar.
  • att de som kommer till Sverige (ensamma eller med familj) och saknar denna typ av sexualundervisning i sitt hemland kan behöva en mer riktad information och handledning.
  • att i samband med publika evenemang behövs en bättre planering, övervakning och närvaro av vuxna i publikhavet – en ung människa ska kunna veta vem de ska kunna vända sig till – alla ska kunna känna sig trygga.
  • att ungdomar behöver stöd i att rapportera sexuella övergrepp i olika former, det borde vara lika enkelt att rapportera ett sexuellt ofredande som att man tappat sin mobiltelefon.
  • att alla barn och ungdomar som utsatts för övergrepp efter behov ska erbjudas stöd och behandling, så sker inte i dag vilket i sig negativt kan påverka viljan att berätta och anmäla.

Carl Göran Svedin

professor emeritus

centrumchef, Barnafrid – Nationellt Kunskapscentrum

Linköpings universitet