Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Farliga formuleringar att genomskåda

Att vara man hade sina fördelar i antikens samhälle, men också i dagens. Se till att bryta denna trista trend, skriver GP:s retorikexpert Elaine Eksvärd.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är inte mycket som har ändrats sedan människan skapade och till viss del ingick i civilisationen (alla är inte civiliserade). Mannen står högst upp i trovärdighetshierarkin, som om en penis på något sätt skulle öka ditt IQ. Det är en spännande premiss ni står på, ni som per automatik spetsar öronen när männen pratar. Många gör det. Det är tur att det finns bra män och det är synd att det finns dåliga.

I denna artikel ska jag nämna de riktigt dåliga just för att visa på faran av en enkel mening de använder för att underminera kvinnors trovärdighet. Oavsett hur goda argument och intentioner en kvinna än kan ha så kan de med enkelhet slås undan med ett falskt påstående från en riktigt dålig man: ”Hon ljuger”. Det är det vanligaste försvarstal som ekar i Sveriges rättegångssalar och också det kortaste. Den misshandlade kvinnans pojkvän: ”Hon ljuger”. Den våldtagna kvinnans förövare: ”Hon ljuger”. Pappan till det sexuellt utnyttjade barnen vars mamma vill ha besöksförbud och ensam vårdnad: ”Hon ljuger” med tillägget ”hon manipulerar barnet att ljuga”. Formuleringen ”hon ljuger” används till och med som munkavle på barn som vågat säga sanningen. Vi måste granska männen som använder dessa ord.

Två små ord som väcker konspiratoriska tankar hos den som lyssnar vare sig hen vill eller inte. Tankar som har sin grund i ett samhälle där hotade män avbildar kvinnan med retoriska penseldrag som ”falsk”, ”kacklande”, ”giftig”, ”kvinnlig list”, ”häxa” och många synonyma begrepp. Jag hör tonårstjejer stolt hävda att de ”bara har killkompisar” och lika glatt förklarar skälet med orden ”tjejer tycker inte om mig och det är okej, de snackar så mycket skit ändå”. Jag var själv en sådan tonåring som senare blev kvinnan som insåg att skitsnacket om kvinnor var just skitsnack. Jag hade blivit fostrad till att säga så och dessutom tro på det. När och hur blev jag så?

Jag var fyra år och pappa hade lärt mig att sjunga en sång om att min moster (som han inte gillade) var tjock och fet. Jag var för liten för att lägga någon negativ värdering i ”fet” och glad över att pappa ville göra min moster glad. Senare konfronterades han och det var då hjärntvätten började. Han pekade på sin fyraåriga dotter, så fick jag höra det för första gången: ”Hon ljuger”. Och som det lojala barn alla barn är mot sina föräldrar kände jag sveket men tänkte att om pappa säger så, så måste det vara så, att jag ljuger…

Veckans retoriska tips. Ett påstående utan argument är inget mer än ett tomt påstående. Bli inte konspiratorisk mot kvinnor utan mot män som med enkelhet säger ”hon ljuger”. Bryt en trend så att morgondagen ter sig annorlunda mot antiken och i dag. Våga ta till dig en revolutionerande tanke och framtida formulering som sällan används. För det kan faktiskt vara så att: ”Han ljuger.”

Elaine Eksvärd

retoriker och vd för Snacka Snyggt retorikbyrå