I en stort uppslagen kampanj gör de två svenska stjärnorna Zara Larsson och Sarah Sjöström reklam för det kinesiska företaget Huawei.
På ytan något högst normalt.
Huawei gör mobiltelefoner. ”Ett privat företag som gjort en bra telefon”, som Zara Larsson uttryckte saken.
Men Huawei är också ett företag med nära band till Kinas myndigheter. Så nära, att enligt rapporten ”Who Owns Huawei?” från George Washington University kontrolleras företaget i praktiken av den kinesiska staten.
Verktyg för att övervaka
I förtrycket av den uiguriska folkgruppen i regionen Xinjiang erbjuder Huawei den kinesiska staten en rad verktyg för att övervaka och kontrollera befolkningen.
En övervakning som för övrigt inte begränsar sig till just den regionen, eller just den folkgruppen. Enligt Kinaexperten Jojje Olsson erbjuder Huawei den kinesiska staten en rad verktyg för att övervaka den uiguriska folkgruppen i regionen Xinjiang, där det begås stora övergrepp.
Övervakningen begränsas för övrigt inte till just den regionen eller just den folkgruppen. Jojje Olsson konstaterar att kinesisk lag kräver att företag som Huawei måste förse myndigheterna med den information de kräver.
Oavsett vilket måste vi förstå att våra handlingar spelar roll. Det gäller för Sverige som nation, för de kommuner som samarbetar med kinesiska städer och företag och för oss som individer.
I länder som USA och Australien har myndigheterna också begränsat Huaweis möjligheter att verka eftersom man är rädd att känslig digital information ska spridas till den kinesiska regeringen.
Hela den här frågan ställer våra relationer till Kina i blixtbelysning.
Eftersom Kina under de senaste 40 åren byggt upp en extremt framgångsrik kapitalistisk ekonomi är det lätt att dra slutsatsen att Kina är som vilket annat land som helst i den globala ekonomin.
Så är det förstås inte. Det är en diktatur, och som på senare år ökat sin kontroll av befolkningen i stället för tvärtom.
För tio-tjugo år sedan levde vi fortfarande med bilden att världens demokratiska länder i kraft av sin ekonomiska styrka skulle kunna ”trycka på” Kina. Driva på den politiska utvecklingen i landet. Öka respekten för mänskliga rättigheter.
I dag är detta i bästa fall en illusion.
Världens främsta stormakt
Kina är snart världens främsta stormakt. Landet möter i dag de flesta länder utifrån en styrkeposition. Det är vi som är beroende av dem, inte tvärtom.
Det kommer ställa den gamla världsbilden på huvudet.
Hur ska vi förhålla oss till det? På den frågan finns två ytterlighetssvar. En väg är att samarbeta allt vi kan, hoppas att vi kan behålla kontrollen och påverka så gott det går, även om det inte går i någon större utsträckning. Ett annat alternativ är att avstå från samarbete. Att välja en renodlat moralisk väg, i stället för en i huvudsak pekuniär.
Oavsett vilket måste vi förstå att våra handlingar spelar roll. Det gäller för Sverige som nation, för de kommuner som samarbetar med kinesiska städer och företag och för oss som individer.
Väljer man att fronta en stor kampanj för Huawei går man i någon mening också i god för det företaget.
Och i relationerna till världens största diktatur finns det skäl att tänka till en extra gång.
Jesper Bengtsson
skribent och författare
