”Ni är precis som världen där ute – olika. Kan ni prata med varandra så kan ni prata med alla. Sätt igång.” Det var ord och inga visor från min kloka mamma som höll i min första retoriklektion, även om hon inte kallade den det. Det var en uppmaning till mig, hennes översociala extroverta dotter, och till min lillebror, hennes introverta son som också har Aspbergers syndrom.
Jag är så tacksam att mamma varken utsett mig eller min bror som mall för ”hur det skulle vara”, utan att hon i stället förklarade att vi speglade samhället. Tack vare det har det alltid varit självklart för mig att hitta min egen röst.
Häromdagen föreläste jag i Lund efter Anders Borg inför en kostymklädd publik. Anders Borg matchade publiken med undantag för örhänget. När han stod i glansiga finskor så klev jag upp i mina vita sneakers. Han pratade ekonomi och jag pratade retorik. Någon annan hade kanske blivit obekväm över att inte passa in i sammanhanget, men jag undrar ibland varför folk inte ser det som ett bidrag att vara en udda fågel? Eller ännu bättre, sig själv. En god vän blir sig själv så fort han får komma ur kostymen och ner i jeansen. Kläder påverkar retoriken mer än man tror.
Det är inte ROLIGT att titta på partiledardebatterna dessa dagar. De som ska företräda de större partierna saknar den retorik som får det att hoppa till i hjärtat, ögonen att tåras eller hjärnan att tänka ”Aha, så är det!”. Tycker du att jag målar upp en utopi? Det tycker inte jag.
Att vaska fram en folkvald som talar som folk borde väl inte vara så himla svårt. Strategier verkar stå framför autenticitet, särskilt i Moderaternas fall. Jag tror inte att någon moderat eller socialdemokrat kan säga att de kastar konfetti när Anna Kinberg Batra eller Stefan Löfven har pratat. Kinberg Batra låter som en robot som försöker vara Fredrik Reinfeldt. Löfven låter som att han inte vet vad han pratar om alla gånger, betonar självklarheter som inte är värda att betonas.
Jag tror att det är några få som menar exakt det som de pratar om. Möjligen Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson och Annie Lööf. De får en att vakna under debatterna och jag tror dessa har störst chans att växa och väcka folks förtroende just för att de låter som folk. Donald Trump låter också som folk, men bara som lite sämre folk.
Jag tror att oavsett plattform har du stor nytta av att inte sträva efter att smälta in. Hitta medel för att vara dig själv. Det behöver inte vara stora saker utan små. Anders Borgs örhänge, Barack Obamas humor, Hans Roslings rekvisita, Tilde de Paulas förmåga att konversera med alltifrån en femåring till en statsminister.
Det är en sak framgångsrika kommunikatörer har gemensamt och det är just autenticitet. De ger oss känslan av att vi känner dem och att de inte har något att dölja. Politiker skulle behöva gå mer åt det hållet, vi andra också. Kavla upp ärmarna säger vissa, jag säger på med jeansen och in med örhänget, eller vad än som ökar din autenticitet.
Elaine Eksvärd
retoriker och VD på Snacka Snyggt retorikbyrå