Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det måste till en rejäl reform för att skapa bra grundvillkor för bild- och formkonstnärer, skriver debattören. Bild: TTELA, Privat.
Det måste till en rejäl reform för att skapa bra grundvillkor för bild- och formkonstnärer, skriver debattören. Bild: TTELA, Privat.

Förnya konstnärernas arbetsmarknad!

Under mer än 20 år har olika utredningar om konstnärers villkor avlöst varandra och presenterat en del olika förslag. Trots det har ingen reform som syftar till att skapa trygghet åt bild- och formkonstnärer gjorts, skriver Tony Roos, förbundsordförande Konstnärsalliansen (KFA).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I april lanserade regeringen sin skrivelse ”Politik för konstnärers villkor”, som delvis är baserad från de förslag som lämnades av utredningen ”Konstnär - oavsett villkor 2018”. Syftet med skrivelsen är, utan att sjösätta nya reformer på området, att framhålla vikten av att ta ett samlat grepp för att stärka konstnärernas villkor samt att det behövs en stärkt statlig konstnärspolitik för ändamålet.

Regeringen påpekar i skrivelsen att: ”Konstnärspolitiken bör syfta till att konstnärer ska kunna arbeta under rimliga sociala och ekonomiska villkor samt få ersättning för utfört konstnärligt arbete”. Vi förstår att det bland annat innebär att få tillgång till de sociala skyddsnät och trygghetssystem som finns att ta del av för de som har ett stadigvarande arbete.

Att den statliga konstnärspolitiken under många år befunnits i långbänk är inget nytt trots att det presenterades olika lösningar för att förbättra villkoren redan i slutet av 1990-talet.

Ingen reform på 20 år

Konstnärsalliansen (KFA), har sedan bildandet 2002, arbetat för att få till stånd en ny ersättningsform riktad till just bild- och formkonstnärer, eftersom det är dessa konstnärer som står utanför alla trygghetsformer som sjukersättning, pensionsgrundande inkomst, frånvaro av ersättning vid arbetslöshet med mera.

1997 presenterades betänkandet Generella konstnärsstöd, ett förslag till generell inkomstförstärkning. Tyvärr genomfördes inte detta förslag på grund av brist på finansiering. Utredningen granskade och presenterade en redovisning för hur europeiska länder som Tyskland och Holland infört olika generella konstnärsstöd.

Under mer än 20 år har olika utredningar om konstnärers villkor avlöst varandra och presenterat en del olika förslag, men dock ingen rejäl reform som syftar till att skapa trygghet åt bild- och formkonstnärer. I början på 2000-talet inrättades bolaget Teateralliansen och sen efterföljts av Musik- och dansallianser. Detta betraktas av de flesta som innovativt och utvecklande och som en tredje anställningsform av frilansande kulturarbetare.

Utan uppdrag under pandemin

Pandemin har inneburit en mindre katastrof för väldigt många konstnärer och frilansande kulturarbetare som förlorat sin inkomst över lång tid på grund av uteblivet arbete och uppdrag. Regeringens svar har varit att fördela krisstöd via Statens kulturråd och konstnärsnämnden som plåster på såren.

I december tillsatte regeringen den så kallade återstartsutredningen som ska se över vilka behov kulturen har och hur den bäst ska kunna starta på nytt när pandemin har mattats av.

Ersättningsstöd till konstnärer

Men det måste till en rejäl reform för att skapa bra grundvillkor för bild- och formkonstnärer. Vårt förslag på KFA heter generellt konstnärstillägg. Det är ett inkomstbaserat och beskattat ersättningsstöd till yrkesverksamma konstnärer med låga inkomster.

Syftet med ett generellt stöd är bland annat att minska yrkesutövande konstnärer beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten, så kallat brödjobb. Ersättningen är vidare pensionsgrundande och ska även kunna ge poäng för arbetslöshetsersättning.

Ett starkt bakomliggande skäl till ett mer generellt stöd är gruppens svaga ekonomiska ställning i samhället. Vi är den grupp som har de lägsta bruttoinkomsterna i landet.

Skillnad med stipendiestödet

Ersättningen beräknas på grundval av inkomsten från den konstnärliga verksamheten, den sökandes deklaration är ett av underlagen. Stödet riktas till konstnärer med relativt låga inkomster och upp till en viss nivå då stödet successivt trappas ner.

LÄS MER: Kulturbranschen står på ruinens och depressionens brant

Det finns ett visst antal objektiva kriterier som ställs upp för att avgränsa gruppen av sökande. Det är alltså aktivitet snarare än kvalitet som bedöms, till skillnad mot det selektiva stipendiestödet.

Stödet ska utgå både till egenföretagande och anställda konstnärer. För anställda konstnärer gäller högst 50 procent arbetad tid. Ett annat viktigt syfte är att kunna stärka jämställdheten och fler konstnärers förutsättningar att överleva på arbetsmarknaden.

Från arbetsmarknadspolitik till konstnärspolitik

Den nya ersättningen ska finansieras av medel från både arbetsstipendier som fördelas av Konstnärsnämnden och omkring 300 miljoner kronor från Arbetsförmedlingens åtgärder riktade till kulturarbetare, som skulle föras över till det nya stödet. Medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken. Detta utgör då en totalsumma på minst 340 miljoner kronor brutto per år.

Vidare föreslås att ett samverkansavtal inleds med myndigheten Vinnova i syfte att medverka med finansiering och utveckling av konstnärstillägget. Vi föreslår att även ett samverkansavtal tecknas med Tillväxtverket.

Tony Roos, förbundsordförande Konstnärsalliansen (KFA)

LÄS MER: 750 miljoner i nytt krisstöd till kulturen

LÄS MER: Kulturchefens vädjan till företagen: ”Rädda kulturlivet”

LÄS MER: Guide till kulturstipendier – och hur du får dem