Slutreplik
29/1 Magstarkt att hävda att amatöridrottarna har drabbats värst av corona
28/1 Vi över 16 behöver också få idrotta tillsammans
Det jag ville göra var inte att jämföra vem det är mest synd om. Alla har drabbats på något sätt av restriktionerna. Det som kanske inte framgår i min text är att de restriktioner jag syftar på har pågått i tre månader nu och det är en väldigt lång tid av en ofrivillig förändring av ens vardag. Det finns inga alternativ, inga kryphål, inga hjälpmedel. Det gäller helt enkelt att helt ställa om sin vardag. Jag må kanske vara en privilegierad student i dessa tider som får mitt CSN ändå men oavsett så tycker jag att debatten behövs, oavsett min kanske alltför hårda frågeställning.
Att förminska betydelsen av ens fritidssysselsättningar tror jag är helt fel väg att gå i den här diskussionen.
Det handlar inte om någon missad innebandysäsong i ens mediokra innebandykarriär. Det handlar om ens livsstil som är så mycket mer än en innebandysäsong i division 1. Oavsett vad man gör på sin fritid så gör man det för att man antagligen gillar att göra det och att man mår bra av det. En fråga som man kan ställa sig för att förstå det perspektiv jag försöker belysa är: Vad gör du efter jobbet? Ta bort åtminstone fyra timmar av det du gör efter jobbet tre dagar i veckan som du gillar att göra och mår bra av. Det är det perspektivet jag vill ha på den här debatten. Vad gör vi med våra liv? Att förminska betydelsen av ens fritidssysselsättningar tror jag är helt fel väg att gå i den här diskussionen.
Borde väga tungt
Jag menar att hälsan påverkas för både unga och gamla, eftersom man i det här fallet ofrivilligt inte får sysselsätta sig med något som man mår bra av psykiskt, fysiskt och socialt. Tre nyckelaspekter för att leva ett hälsosamt liv. Något som borde väga tungt hos Folkhälsomyndigheten men även hos staten med tanke på de samhällsekonomiska fördelaktiga effekter som uppstår av att ha en välmående befolkning.
Till sist. Vem som har påverkats mest av restriktionerna är givetvis de som du nämner i första hand och det förstår jag också. Att frågeställningen stack i ögonen är dock inte detsamma som att jag hävdar detta. Jag ville problematisera hela debatten. Genom att endast prata om de du nämner, vilket ofta också är fallet i media, så missar man dem som kanske inte drabbats lika hårt men som likväl drabbas relativt mycket jämfört med gemene man i relation till hur ens vardag har förändrats.
Nyanseringen jag ville åt
Därmed borde man alltså kunna lyfta debatten till en annan nivå. Till exempel till den nivån jag försöker lyfta, till oss som sysslar med organiserad idrott. Med detta sagt så tycker jag det är bra och nyttigt att mitt debattinlägg publicerades men också att det fick reaktioner för det var diskussionen och nyanseringen i sig jag ville åt, inte väga konsekvenser mot varandra.
Kevin Nilsson, student