Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Företagen utvecklar samhället – inte staten

Vänsterpartiet tycks ha uppfattningen att företagen roffar åt sig och lever i överflöd på arbetarnas bekostnad. Ändå är i princip allt vi i dag tar för givet utvecklat och framtaget av risktagande och hårt arbetande företagare. Hur går det ihop? undrar småföretagaren Torbjörn Bloom.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

till Henrik Malmrot, 2/7

Henrik Malmrot skriver i sitt debattinlägg att han arbetat på snabbmatsrestaurang och att han inte förstår varför vd:n tjänar mer än den som faktiskt utför arbetet. Han tycker också att företagens ökade vinster tack vare teknikutvecklingen i huvudsak går till fler lyxbåtar och ökade vinster för företagen, och menar att överskottet i stället borde gå till de anställda i form av kortare arbetstid med bibehållen lön.

Nu skulle de här uppfattningarna enklast kunna avfärdas som ungdomligt oförstånd hos Henrik Malmrot och Ung Vänster men även Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet driver samma frågor. Här i Göteborg är det närmare 10 procent som röstar på V. Inom vänstern beskrivs företag och företagare oftast som vinstgiriga utsugare i allmänhet. Tyvärr bemöter övriga partier sällan de här uppfattningarna på ett förklarande sätt i debatterna.

Som småföretagare sedan tio år vill jag gärna ge min bild av verkligheten.

Var kommer allt ifrån? Inom V tycks uppfattningen vara att staten är gåsen som lägger guldäggen och att företagen roffar åt sig och lever i överflöd på arbetarnas bekostnad.

Ur ett annat perspektiv så har staten har i sig inget större värde att fördela till medborgarna utan detta värde måste genereras varje dag av företagen i Sverige.

I princip allting vi tar för självklart i dag är utvecklat och framtaget av företagsamma, risktagande och mycket hårt arbetande människor. En eller flera människor får en idé som de tror stenhårt på. De börjar utveckla den till ett företag och försöker hitta finansiering. Lyckas de med det så kan företaget äntligen startas. Först då börjar den verkliga kampen. De flesta verkar inte förstå hur hård den kampen är för alla företag, varje dag.

Det spelar ingen roll om det är ett litet eller stort företag, nystartat eller etablerat. Se på Volvo och Saab:s ständiga kamp genom åren. Klarar H&M paradigmskiftet till näthandel? Ericsson kämpar för sin existens, precis som målerifirman i Sveg. Ibland går det bra och ibland hamnar man efter konkurrensen och måste hitta nya lösningar. Ibland slutar det med konkurs och alla mister jobben och företagaren står ofta där med ett personligt borgensåtagande som skall betalas.

Där, Henrik Malmrot, har du svar på frågan varför vd:n tjänar så mycket mer än du. Besluten om vad som skall göras, när var och hur är helt avgörande för företagets framtida existens. Tar vd:n fel beslut över tid får denne sparken. Ingen betalar en vd miljoner i lön frivilligt. Att steka hamburgarna kräver ingen beslutsförmåga eller i övrigt stort kunnande och honoreras därefter.

Att du ensam skulle ha sålt tillräckligt med hamburgare på en förmiddag för att täcka hela företagets kostnader den dagen låter fantastiskt. Du skriver att du inte förstår varför de pengarna ska vandra uppåt i kedjan och inte ner i din ficka. Men de andra dagarna då, när det inte kommer tillräckligt med gäster? Är du då själv beredd att betala in det som fattas i kassan av egna pengar, precis som företagaren måste göra? Och om du inte har pengarna som fattas skulle du vara beredd att ta ett privat lån och sätta in med hopp om fler kunder senare? Detta är vardagen för många företagare.

Du har rätt i att digitalisering och robotisering kommer att ta över eller effektivisera väldigt många av de jobb som vi har i dag och att detta kan komma att driva fram kortare arbetstider. Ni inom V tar redan åt er äran för detta men återigen så är det företagen som utvecklat all denna teknik och effektivisering vi åtnjutit sedan industrialiseringens början. Se bara hur bra vi har det: datorn framför dig, kläderna du har på dig, resorna du kan göra och maten du kan köpa till rimliga priser med pengarna du tjänat från ditt arbete. Inte är det väl någon vänsterpartist som åstadkommit ens något av detta värde? Bättre köa för torra skorpor till alla än att några har lyxbåtar verkar vara inställningen.

För ni inser säkert att ingen kommer vilja starta och driva företag under V:s politik? Som småföretagare kommer jag samma dag som sextimmars arbetsdag införs lägga ner företaget och ta två sådana jobb. Sedan ska jag leva gott med samma arbetsinsats som i dag men utan den finansiella risken men med V:s sex veckors semester. De anställda tar väl staten hand om eftersom ni hela tiden säger att alla har rätt till ett jobb?

Och hur hanterar ni inflationen som uppstår i samma sekund som sextimmars dag införs med bibehållen lön. För den är ni väl ändå medvetna om? Höjer lönerna med motsvarande belopp och lite till? Inse att vi lever fortfarande till stor del under naturlagar och i naturens konkurrens har du inga rättigheter alls.

Statens uppgift är i första hand att tillhandahålla medborgarna yttre och inre säkerhet och därefter möjlighet till god hälsa och utbildning för alla. Det är de rättigheter vi kan ställa krav på som medborgare. Ur detta kan sedan marknaden och medborgarna skapa värden att fördela.

Det skulle vara mycket intressant med ett försök, där ett antal Vänsterpartister får ta över ett fungerande företag och driva detta under några års tid på marknadens (verklighetens) villkor och samtidigt genomföra alla de idéer ni förespråkar. Skulle ni våga?

Några går före och åstadkommer, andra går efter och gnäller. Välj själv vilken grupp du tillhör, alla vill inte gå före, men gnäll åtminstone inte på dem som tar risker och gör det.

 

Torbjörn Bloom

Småföretagare i Göteborg