Under 2016 lades nära 70 000 personer in på sjukhus som konsekvens av en fallolycka. Av dessa resulterade fler än 1 000 i ett dödsfall, vilket är nästan fyra gånger så många som avled i trafiken samma år.
Fallolyckor får ofta många och långtgående konsekvenser. Förutom lidande och smärta skapar fallet ofta en rädsla som hindrar många personer från att gå ut, med isolering, försämrad fysisk förmåga och påskyndat åldrande som effekt. Fallolyckor är dessutom ofantligt dyrt. Samhällets kostnader för fallolyckor uppskattades 2015 till ungefär 14 miljarder kronor. Med en allt mer åldrande befolkning är fall också en av de olyckstyper som ökar snabbast.
Det intressanta med fallolyckor är att vi vet väldigt mycket om hur de kan förebyggas. Träning, anpassningar och läkemedelsgenomgångar är alla insatser som vi med säkerhet vet fungerar. Men trots att vi är medvetna om de effekter detta har för såväl individ som samhälle, både personligt och ekonomiskt, så kommer vi till korta.
Kan minska antalet fall
Studier som utförts på fallförebyggande träning har visat att den kan minska antalet fall med cirka 35 procent. I samma studier kunde fysioterapeuter som arbetade halvtid hålla ungefär 100 personer aktiva med träning samtidigt. Då samhällskostnaden för en höftfraktur uppgår till flera hundra tusen kronor krävs det inte många förhindrade fall för att fysioterapeuten snabbt ska ha tjänat in sin egen lön. För att inte nämna allt mänskligt lidande som undviks.
Att våga investera i fallförebyggande arbete är alltså inte särskilt vågat. Tvärtom, det är en av de smartaste, tryggaste och mest lönsamma investeringar samhället kan göra. Men som alla investeringar måste det i början få kosta lite pengar. Om Göteborgs stads politiker är villiga att satsa och ta upp kampen mot fallolyckor vet jag att vi är många som är villiga att göra själva arbetet. Ju förr vi gör det, desto mer tjänar vi.
Patrik Aronsson
leg sjukgymnast