Frågan om de religiösa friskolorna är åter uppe på tapeten. Gymnasieminister Aida Hadzialic (S) förutskickar att Utbildningsdepartementet vill titta närmare på saken. De konkreta orsakerna till att ämnet aktualiserats är dels en temperamentsfull krönika av Jan Guillou i Aftonbladet, dels uppgifter om att pojkar och flickor inte undervisas tillsammans i vissa religiösa friskolor.
Att något av detta skulle leda till att regeringen på allvar överväger att förbjuda just religiösa aktörer att starta friskolor är absurt. Guillous huvudtes i krönikan är att det han kallar ”hucklen” på skolflickor ska förbjudas. Det är en fråga som i sig kan diskuteras men den har inte mycket att göra med vem som är huvudman för skolorna. De muslimska flickorna är förvisso procentuellt sett fler i muslimska friskolor men många, också av dem som bär slöja, är elever i kommunala skolor.
Uppgifterna om könsseparerad undervisning är vaga. Handlar det om att en enstaka klass vid något tillfälle som ett pedagogiskt experiment delats upp i två grupper eller är det så att det finns skolor där pojkar och flickor ständigt hålls åtskilda? I det senare fallet strider det mot grunderna för den svenska skolan. För att hålla koll på att sådant inte florerar finns en särskild myndighet, Skolinspektionen, som inte är känd för att lägga fingrarna emellan när missförhållanden upptäcks.
Lagen lika för alla
Skolor som inte följer lagen och inte sköter sitt uppdrag ska anmälas, utredas och tvingas att ändra sitt arbetssätt eller upphöra med sin verksamhet. Det gäller oavsett om det är en kommunal skola, en friskola driven av en kommersiell aktör eller en religiös friskola. Just de religiösa friskolorna är medvetna om att de mer än andra har ögonen på sig och riskerar kritik och åtgärder vid minsta misstanke om övertramp.
Det förekommer mobbning i kommunala skolor. Bör det därför utredas om huruvida kommunala skolor ska vara tillåtna? Självfallet inte, var och en inser att det inte löser problemet. Och att det vore grovt orättvist mot alla de kommunala skolor som medvetet och ihärdigt arbetar för att förebygga mobbning.
Den tid är förbi när myndigheterna pekade med hela handen och bestämde i vilken skola en viss elev skulle gå. Men ska det fria skolvalet ha en reell innebörd måste det innebära att de föräldrar och elever som så önskar också kan välja en skola som står på religiös värdegrund. Och att de kan vara förvissade om att den, precis som alla andra skolor, bedriver sin verksamhet i enlighet med vad lagen föreskriver.
Elisabeth Sandlund
opinionsredaktör på tidningen Dagen