chefsåklagare Göteborg
Häromdagen kom ett beslut från EU-domstolen som säger att svenska teleoperatörer inte längre kan tvingas av svenska myndigheter att masslagra kundernas trafikuppgifter. Flera teleoperatörer meddelade därefter skyndsamt att de omedelbart upphör med datalagring.
Det betyder i praktiken att polis och åklagare får stora svårigheter med att lokalisera var en person befunnit sig vid en viss tidpunkt och att kontrollera vilka kontakter denne person haft.
Gör det något?
Är det inte bra att den enskildes integritet skyddas på detta sätt?
Uppenbarligen är det EU-domstolens mening, men frågan är vem man vill skydda. Inte är det värnlösa offer för barnpornografi och sexuella övergrepp, där det nu blir mycket svårare att spåra IP-adresser. Inte heller är det brottsoffren i de pågående gängskjutningarna i förorten där tystnadskulturen råder, och där åklagare regelmässigt hos domstolen begär att få ta del av telefonlistor för att få kunskap om var en viss telefon har befunnit sig vid olika tidpunkter och vilka nummer som har ringts.
Sker varje dag
Det jag beskriver är utredningsåtgärder som sker hela tiden, varje dag, efter att ha prövats av domstol, och som ofta är helt nödvändiga. Utan dessa hade det varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få gärningsmän fällda. Utredningen om morden på Vår Krog och Bar, liksom trippelmordet i Uddevalla är exempel på utredningar där telefonlistor avseende förfluten tid varit nödvändiga för åtal och fällande domar. Och detta är bara två av de mer kända exemplen. I själva verket talar vi om hundratals utredningar om allvarliga brott som inte hade kunnat slutföras utan telefonlistor.
Vår verklighet är oftast händelsestyrd. När allvarliga brott begås, kopplas polis och åklagare in för att försöka reda ut vad som hänt, vilka som kan misstänkas och vilka som kan lagföras. Då hjälper det föga att vi har kvar möjligheten att begära riktad lagring av uppgifter vid misstanke om grov brottslighet, d.v.s. att få tillstånd av domstolen att starta en lagring mot en person framåt i tiden. Det är ju uppgifter om vad den misstänkte gjort före, under och strax efter brottet som måste fram för att få honom fälld eller för att kunna avfärda honom från utredningen.
Angelägen uppgift
Jag är åklagare. Min uppgift är att tillsammans med polisen utreda och lagföra personer som begått brott. Det är en angelägen uppgift i en rättsstat att klara upp den allvarliga brottsligheten. Inrikesminister Anders Ygeman säger att domen risker att få allvarliga konsekvenser för svensk brottsbekämpning (TT, den 22 december) och att man nu ska starta ett utredningsarbete för att se vad man kan göra åt saken. Det är så dags nu. Domstolens beslut kan inte ha kommit som en total överraskning för regeringen. En plan B borde ha levererats idag, för i morgon skjuts det på gatorna igen och då saknas ett av de viktigaste verktygen för att utreda allvarliga brott. Och vi behöver fler verktyg, inte färre, om vi ska klara våra ambitioner att få fler gärningsmän dömda i domstol.
Mats Eriksson
chefsåklagare Göteborg