Jag undrar om vården nu tar tillfället i akt att titta på verksamheten ur ett vårdflödesperspektiv, där man tittar på de olika patientflödena – från sjukdom eller skada till frisk och rehabiliterad skattebetalare. Ett samhällsperspektiv där det krävs en syn på sjukersättning, förlorad skatteintäkt och leverans av livskvalitet som del av samhällskontraktet.
En vårdkedja har egenskapen av att en patient ska ta sig igenom hela kedjan för att bli återställd. Det är samma tanke som i LEAN — en metod från tillverkningsindustrin där man fokuserar på flödet så att något kan ta sig igenom produktionskedjan så snabbt och effektivt som möjligt med en definierad kvalitet. Bara det som skapar värde, direkt eller indirekt, görs. Genom att mäta värde tar man ta bort onödig styrning och kontroll och onödiga arbetsuppgifter som riskerat att ta resurser från det som är värdeskapande. Detta tankesätt kan appliceras även inom vården.
En kedja i balans
Ett exempel från mitt sommarjobb på 80-talet där jag fräste bromsfästen till lastbilar som en del i ett produktionsflöde. Det var fem stationer och mellan varje station bildades kö. I mitten stod en robot som bestämde takten. Den första stationen hade lägre kapacitet än roboten så där fick man jobba stenhårt. Slutet av flödet hade däremot dubbla kapaciteten jämfört med roboten. Där kunde man läsa en pocketbok per skift. Det var ett typexempel på ett obalanserat flöde. Det är lätt att se att det är slöseri med resurser, samtidigt som man sliter ut människor.
I det här exemplet ska produktionskapaciteten vara i balans med behovet av att bygga lastbilar för den efterfrågan som finns. Det är processer som hänger ihop i ett system, och om man endast optimerar varje del för sig uppstår slöseri.
Metodiken går ut på att identifiera väntetider mellan olika steg och se vilka steg som har för låg eller för hög kapacitet. Med detta sätt kan flöden balanseras så att resurserna används optimalt.
Bibehållen etik
I ett flödestänk inom vården ingår också överlämningar mellan olika steg i vårdkedjan. En flaskhals i vården uppstår exempelvis om en äldre patient inte kan skrivas ut från sjukhuset för det inte finns plats på ett äldreboende. En sådan flaskhals stoppar upp och påverkar hela vårdkedjan.
Det handlar om att anamma grundläggande produktionstänk, något som kan appliceras inom vården utan att etik och respekten för vårdpersonalens kompetens och empati behöver påverkas negativt. Min hypotes är att värde- och flödestänket från LEAN, parat med den expertis om värde som redan finns inom vårdkedjan i dag, kan säkerställa detta.
Faller på politikerna
Vi medborgare som behöver komma tillbaka till ett friskt liv och som betalar för detta, bör få vård som är uppsatt för att hjälpa oss så att vi kan bli tillgängliga för att betala skatt fortare: det vill säga ”tillbaka till ett normalt liv så fort som möjligt”.
Den administration som lever av dagens system kan nog inte driva en sådan förändring. Därför faller det på våra politiker att driva nya visioner för hur vårt samhälle kan bli hållbart med god livskvalitet för medborgarna.
Kära politiker av alla färger, är ni beredda att debattera och driva frågan eller måste vi låta det bli värre, fördela plågorna och vänta på nästa generations politiker?
Bo Strömberg, civilingenjören och Marknadsekonom.