Extremisternas instrument för att likrikta samhället

1930-talets fascism gör sig påmind när debatten om integration allt mer handlar om att likrikta samhället enligt de ”rätta idealen” där normer och värderingar som är ”avvikande” inte längre kan tolereras. Kampen mot utanförskap bör utgå från idén om att politik handlar om att förbättra individens villkor – inte tvärtom, skriver Salam Karam, statsvetare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vad är danska eller svenska värderingar? Varifrån kommer dessa värderingar? Hur skiljer de sig från andra folks värderingar? Vad är ett folk och vilka ingår i ”det svenska folket”? Den danska regeringen har beslutat att senast 2030 ska invandrartäta områden med hög kriminalitet och social utsatthet vara utraderade från den danska kartan. Därför införs obligatoriskt integrationsdagis för barn i Danmarks så kallade ”invandrarghetton”. Från ett års ålder ska barn i invandrarghettona tvingas bort från sina föräldrar under 25 timmar per vecka för att lära sig ”danska värderingar”.

Oavsett om vi tittar på den nya danska lagen eller Sverigedemokraternas retorik, tycks debatten om integration i Europa blivit ett praktiskt instrument i extremisternas händer. Debatten handlar mer och mer om att likrikta samhället enligt de ”rätta idealen” där normer och värderingar som är ”avvikande” inte längre kan tolereras. Låter det som en variant av fascism under 1930-talet? Ja, men det är också Danmark i dag och kanske Sverige i morgon, givet hur de flesta politiska partier underkastar sig SD:s värderingar.

ANNONS

Likartat tankesätt

Extremister, oavsett SD-anhängare eller våldsbejakande islamister, följer ett likartat tankesätt. De förespråkar och hyllar den kollektiva viljans blinda och irrationella logik. De står inte ut med värdemässig osäkerhet och bekämpar individuell självständigt tänkande. De förespråkar ett likriktat samfund, en likriktning som ska gälla i livets alla aspekter, det politiska, det kulturella och det sociala. De vill ”rengöra” oss, rensa bort smutsen från vår själ, framhäva vår ”rätta natur”, bekämpa de tendenser som infekterar våra värderingar och påstår att endast då blir vi lyckliga.

SD liksom islamister utgår från identifikation med en grupp. Denna identifikation och gruppsolidaritet är inte individorienterad. Det handlar inte om att känna solidaritet med Karin som jobbar som elektriker, är skild med två barn och bor i förorten. Det handlar om entiteten och dess symboler i en abstrakt och vagt definierad form gärna med betoning på dess överlägsenhet; det islamiska samfundet, svenskheten och de danska värderingarna.

SD och islamister påstår att det finns ”naturliga” olikheter mellan skilda grupper och en oavbruten kamp pågår mellan dessa grupper, en kamp som utspelar sig i livets alla aspekter. Genom klichéer som försvarar en nyanserad uppfattning av verkligheten ger man olika grupper olika attribut och försöker framhäva den egna gruppens överlägsenhet. Dessa attribut beskriver inte bara de olika gruppernas yttre beteende. Den förklarar också hur dessa grupper tänker, vad de känner, vilken deras ”karaktär” är och varför en viss grupp är ett hot mot den egna gruppen samt orsaken till samhällets förfall. Till exempel invandraren är lat och kriminell av naturen och tänker bara på att utnyttja det svenska eller danska systemet. Likväl är icke-muslimen oren, har djävulens attribut och förespråkar ett samfund präglat av sexuell frustration. Den egna gruppens värderingar blir en projektion av positiva karaktärsdrag medan den andres värderingar ses som en form av aggression och underlägsenhet.

ANNONS

Likriktat samhälle

Denna tankegång leder också till ”behovet” att likrikta samhället enligt de ”rätta idealen”; till exempel genom lagstiftning indoktrinera invandrarbarn i danska värderingar. Därmed öppnar vi portarna till det totalitära samhället som SD föredrar. All politik och alla aktiviteter måste styras enligt svenska värderingar. Det finns inte längre några politiskt indifferenta områden. Alla i samhället bör bli idealister i den meningen att de bör avstå från individuellt, självständigt, kritiskt tänkande och offra sitt intellekt för svenska värderingars skull.

Kampen är akut

Kampen mot utanförskap är nödvändig och akut. Men dessvärre erbjuder de etablerade partierna inget motstånd mot extremister. Tvärtom, de uppmuntrar utanförskap genom att hylla ”multikulturalismen”: en kollektivistisk grunduppfattning av människan som går ut på att var och en av oss har en fast och gruppspecifik identitet och att politiken bör därför betona de olika kulturernas rättigheter. Konsekvenserna är dubbla straff för många ”invandrare”. För det första, att leva i parallellsamhällen. För det andra, individer med vitt skilda åsikter och traditioner plötsligt blir låsta i ett ofrivilligt kollektiv, typ muslimer, och blir indragna in i en politisk strid de inte har valt, en strid om att föra fram och försvara sin röst som ett kollektiv genom representanter de inte har valt – de muslimska organisationerna.

ANNONS

Kampen mot utanförskap bör utgå från idén att politik handlar om att förbättra individens villkor. Integration måste betona att vi är alla individer, fria, självständiga, vi har rättigheter, skyldigheter och ett ansvar. Dessa idéer är universella och ägs inte av något specifikt folk. Integrationspolitiken måste uppmuntra idén att vår identitet inte är given en gång för alla. Den är inte immun mot tid, kunskap och livets erfarenheter. Den skapas och förändras ständigt. Därför är tillvaron, och därmed utanförskap, möjlig att förändra. Lösningen är att bejaka idén om frihet och det individuella ansvaret.

Salam Karam

statsvetare

ANNONS