Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bland det som oroar oss mest är EU-kommissionens högaktuella förslag om gemensamma minimilöner, skriver debattörerna. Bild: Henrik Montgomery/TT
Bland det som oroar oss mest är EU-kommissionens högaktuella förslag om gemensamma minimilöner, skriver debattörerna. Bild: Henrik Montgomery/TT

EU ska inte lägga sig i svensk arbetsmarknad

I stället för att reglera frågor som ska avgöras på nationell nivå borde EU ägna sig åt att förstärka europeisk konkurrenskraft. I sin tur måste Sverige sluta öppna upp för mer gemensam europeisk arbetsmarknadspolitik, skriver bland andra David Johnsson, vd Trä- och Möbelföretagen och Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Just nu pågår förberedelserna inför det svenska ordförandeskapet i EU som inleds om ett och ett halvt år. EU-minister Hans Dahlgren (S) har nyligen presenterat några frågor som kan bli viktiga under ett svenskt ordförandeskap. Konkurrenskraft, jobb, ekonomi och klimatfrågan nämns särskilt bland dessa (DN 7/6).

Vi, som företräder över 6 000 industriföretag med lång tradition i Sverige och stor export till övriga Europa, ser detta som mycket lovvärt. Det är hög tid att utvecklingen av det europeiska samarbetet inom EU fokuseras på det som alltid varit kärnan – den inre marknaden. EU-samarbetet vilar på den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och människor. Under senare år har fokus kommit att hamna på helt andra områden. Särskilt olycklig är EU:s ambition på arbetsmarknadsområdet.

EU:s sociala pelare

Här finns anledning att påminna om vad som fick denna utveckling att ta verklig fart. Det var den svenska regeringens initiativ till ett toppmöte i Göteborg 2017 för att driva på utvecklingen inom EU:s sociala pelare. Detta var ett stort misstag.

Den sociala pelaren har öppnat Pandoras ask. EU:s institutioner diskuterar nu en rad förslag på arbetsmarknadsområdet, ett område som i stora stycken legat utanför EU-samarbetet fram tills nyligen. Detta riskerar att i grunden ändra förutsättningarna för den svenska modellen.

Arbetsmarknadspolitik ska inte hanteras på EU-nivå. Den flodvåg av lagstiftningsinitiativ från Bryssel som vi nu bevittnar utgör ett mycket allvarligt hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen som bygger på att parterna förhandlar villkoren på arbetsmarknaden utan statlig inblandning.

Förslag om minimilöner

Bland det som oroar oss mest är EU-kommissionens högaktuella förslag om gemensamma minimilöner som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har gjort till en av sina högst prioriterade frågor. Frågor om lön ligger dessutom uttryckligen utanför EU:s kompetens.

Konsekvensen av lagstiftade minimilöner är att drivkrafterna för fackföreningar och arbetsgivare att förhandla fram kollektivavtal försvagas. Kollektivavtalen är grundbulten i den svenska modell som bevisat sig som ett mycket framgångsrikt sätt att förena arbetstagares intresse av trygghet och reallöneutveckling med arbetsgivares intresse av flexibilitet och konkurrenskraftiga lönekostnader. För samhället i stort har detta system underlättat strukturomvandling i näringslivet, bidragit till få strejker och skapat ekonomisk tillväxt.

Minimilönerna är inte det enda hotet vi står inför. Ett möjligt EU-direktiv om lönetransparens diskuteras också i EU-parlamentet.

Det är både frustrerande och sorgligt att detta system nu riskerar att slås sönder för att ersättas med statlig arbetsmarknadspolitik av centraleuropeisk modell. En politik som under decennier och i en hel rad av länder visat att den inte ger de positiva effekter som den svenska modellen ger. Det är extra sorgligt att detta dessutom sker på svenskt initiativ.

Minimilönerna är inte det enda hotet vi står inför. Ett möjligt EU-direktiv om lönetransparens diskuteras också i EU-parlamentet. Detta skulle motverka löneavtal kopplade till individuell prestation för såväl kvinnor som män. Det finns även planer på ett införande av individuella kompetenskonton, vilket presenterats i EU:s Skills Agenda. Kompetensutveckling är viktigt, men det hanteras inte bäst genom långtgående EU-direktiv. Arbetstagares kompetensutveckling omhändertas på ett bättre sätt i dialog och avtal mellan parterna.

Överstatliga ingrepp

Den svenska regeringen måste försöka reparera misstaget att öppna upp för mer gemensam europeisk arbetsmarknadspolitik. EU måste byta riktning och vända trenden med överstatliga ingrepp på arbetsmarknaden. Socialpolitik och arbetsmarknadspolitik ska inte hanteras på EU-nivå utan vara medlemsstaters befogenheter. EU borde ägna mer tid åt att förstärka europeisk konkurrenskraft och mindre åt att reglera frågor som bäst avgörs på nationell nivå.

Det kommande svenska ordförandeskapet erbjuder en möjlighet att flytta fokus. Sverige har goda möjligheter att ta ledartröjan i en gränsöverskridande utmaning. Det handlar om att genomföra klimatomställningen på ett sätt som inte bara värnar den inre marknadens principer utan som skapar förutsättningar för svensk och europeisk industri att visa världen hur en konkurrenskraftig industri är nyckeln till klimatkrisens lösning. Våra medlemsföretag har en nyckelroll i den omställningen.

Vår uppmaning till regeringen är därför: gör om, gör rätt. Efter misslyckandet som följt efter toppmötet i Göteborg har blivit hög tid att stänga Pandoras ask. Använd det svenska ordförandeskapet till att rikta fokus på verkligt EU-gemensamma utmaningar inom klimatomställning och konkurrenskraft.

David Johnsson, vd Trä- och Möbelföretagen

Ravindra Parasnis, vd Grafiska Företagen

Lena-Liisa Tengblad, vd Gröna arbetsgivare

Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen

Tomas Torstensson, vd EnergiFöretagens arbetsgivareförening

LÄS MER: "Uppförsbacke för Sverige mot minimilöner"

LÄS MER: Gör som Tyskland – inför skattefria ”minijobb”