if (window.location.href.includes('&dbger=true') { var depScript = document.querySelector('.dep_x'); var scriptContent = document.createTextNode('(function(w,d,s,l,i,di){' + 'var f=d.getElementsByTagName(s)[0],' + 'j=d.createElement(s),dl=l!="dataLayer"?"&l="+l:""; ' + 'j.async=true;' + ' j.src="//cdn.dep-x.com/t.js?id="+i+"&d="+di+dl; ' + ' f.parentNode.insertBefore(j,f);' + '})(window,document,"script","dataLayer","DEP-VIC20C64C128", "DID-K45CTKWXUBYN");'); depScript.appendChild(scriptContent) }

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    EU:s statschefer bygger luftslott av taggtråd

    De största flyktingströmmarna har ebbat ut men EU:s migrationspolitiska kris fortsätter. I stället för att komma med absurda idéer om slutna flyktingläger inom och bortom EU:s gränser behöver regeringscheferna visa större kompromissvilja i de migrationspolitiska förslag som nu ligger på bordet. Avsaknaden av lösningar riskerar annars att lamslå EU under oöverskådlig tid framöver, skriver Bodil Valero (MP).

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Ännu ett toppmöte har ägt rum utan att EU:s stats- och regeringschefer lyckades enas om migrationsfrågan. Enligt planerna skulle de efter två års förhandlingar nå ett genombrott i fråga om det så kallade asylpaketet, sju förslag som reglerar allt från principerna för vilket land som ansvarar för asylsökande (den så kallade Dublinförordningen) till gemensamma och likvärdiga skyddsgrunder, mottagningsvillkor och principer för vidarebosättning till EU. I stället sköts dessa frågor på framtiden eller förblir olösta.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Jag har deltagit i förhandlingarna i EU-parlamentet där det efter stort motstånd från rådet slutligen har gått att hitta stöd och enas om vissa delar av asylpaketet. I början på juni nåddes till och med en preliminär överenskommelse mellan EU-parlamentet, rådet och EU-kommissionen om förslagen som rör asylprocedurer, skyddsgrunder och mottagandevillkor. Men bara några dagar senare meddelade rådet att de backar från uppgörelsen och lägger förslagen på is.

    Oviljan mot migranter har gått så långt att den hotar att gröpa ut de grundläggande värderingar som unionen grundar sig på

    Den avgörande frågan att komma överens om är en ny Dublinförordning, inriktat på ett solidariskt mottagande mellan medlemsstaterna. Utan en sådan överenskommelse faller många av de övriga delarna.

    Ödesfråga för EU

    Migrationen är en ödesfråga för Europa. Oviljan mot migranter har gått så långt att den hotar att gröpa ur de grundläggande värderingar som unionen grundar sig på, som Italiens vägran att nyligen ta emot en båt med gravida kvinnor och spädbarn bara är ett exempel på. Bristen på lösningar är inte bara ett svek mot människor på flykt. Den leder också till allvarliga politiska slitningar mellan medlemsstaterna.

    EU:s mäktigaste politiker, den tyska förbundskanslern Angela Merkel, har för stunden lyckats överlista sina egna allierade som utmanade henne att stänga Tysklands gränser, något som skulle få ödesdigra konsekvenser för den fria rörligheten och i förlängningen för hela EU-projektet. Migration kan mycket väl visa sig ett större hot mot EU:s sammanhållning än skuldkrisen eller Brexit. 

    Den 1 juli tog Österrike, där en allians av höger- och ytterhögerpartier nyligen kom till makten, över ordförandeskapet i rådet. Det bådar illa för utsikterna att få igenom asylpaketet innan EU-valet i maj 2019. Österrike har redan meddelat att man vill satsa på kampen mot irreguljär migration, trots att flyktingströmmarna har minskat radikalt och vad som behövs är lösningar för hur vi hanterar de människor som lyckats ta sig till unionen.

    Absurt förslag

    En föraning om vad som kan komma är det helt absurda förslaget om flyktingläger utanför EU, i nordafrikanska länder eller i Albanien, som regeringscheferna antog på toppmötet. Tanken är att människor som räddas på Medelhavet på väg mot EU ska föras dit och få asylgrunder prövade. 

    Idén urholkar EU:s åtaganden enligt FN:s flyktingkonvention och folkrätten. Inget av länderna som nämnts som potentiella värdar har heller sagt att de vill hysa sådana läger. Om något ändå skulle acceptera i slutändan så vore det troligen för en saftig nota och lika dyra politiska eftergifter, där auktoritära ledare ständigt kan hota EU med att ”vrida på flyktingkranen” om de inte får som de vill. Och vad händer med dem som får asyl - hur ska de fördelas i EU? 

    Regeringscheferna ville även sätta upp liknande läger på frivillig basis inom EU, men lyckades inte heller här komma överens om var de ska ställas upp eller fungera.

    Det är på tiden att statscheferna slutar bygga luftslott av taggtråd. Ta ert ansvar och sluta blockera möjligheterna att nå en lösning som värnar asylrätten och som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna. Diskutera hur arbetet med förslagen kan fortgå och särskilt med reformerna av den dåligt fungerande Dublinförordningen. 

    Var en del av lösningen i stället för en del av problemet.

    Bodil Valero (MP)

    EU-parlamentariker