Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Journalister grips av turkisk polis och förs till domstol.

EU måste stoppa Turkiets demokratiska kollaps

Alla politiska och diplomatiska verktyg måste användas för att skapa en dialog med och utöva påtryckningar på Turkiet att stå upp för rättsstatens och demokratins principer, skriver Isabella Lövin (MP) och Gustav Fridolin (MP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

 

EU:s röst för demokrati måste vara stark, tydlig och konsekvent. När demokratin i Europa är under press, måste EU stå upp för de grundläggande värden unionen vilar på. Det gäller när medielagar eller rättsstatens principer hotas av populistiska eller auktoritära krafter i länder inom EU. Och det måste gälla i EU:s samverkan med våra grannar.

På samma sätt som EU stod upp för Turkiets demokratiska val och institutioner under det dramatiska dygn då det misslyckade kuppförsöket stod i fokus för rapporteringen, så måste EU göra detsamma när svaret på samma försök nu underminerar demokratiska principer. Behovet av ett gott samarbete mellan EU och Turkiet får aldrig vara ett skäl till tystnad, det gör behovet av tydlighet från unionens sida större.

Brutal behandling

Att Amnesty nu rapporterar om brutal behandling av fångar och om fall av tortyr är extremt oroande, liksom att pressfriheten och informationsflödet nu förhindras när det utfärdats arresteringsorder på över hundra journalister, när TV-kanaler, tidningar och andra medieaktörer stängs och när inga oberoende människorättsorganisationer släpps in i de anläggningar där de människor som frihetsberövats sitter fängslade.

Till detta kommer de väldigt omfattande åtgärderna mot utbildningsväsendet: Dekaner vid universiteten har stängts av, akademiker belagts med reseförbud och tiotusentals lärare har stängs av från undervisning. Magnituden av åtgärderna gör att de inte kan beskrivas som annat än summariska och därför har också lärarfack över världen protesterat. Finns anklagelser måste de vara individuella och transparenta. Rättsstatens principer måste gälla om det är demokratin man säger ska skyddas.

Opinion och debatt en kraftkälla

Demokrati vilar alltid rent praktiskt på de sektorer av samhället där själva uppgiften är att tänka fritt. Det handlar om universiteten och utbildningen, kulturen och pressen i bred mening. Opinion, fri debatt och olika sorters politiska rörelser hämtar kraft, inspiration och argument från de sektorerna.

Lackmustestet för en frisk demokrati är hur ofta journalister, forskare, konstnärer och författare ser sig över axeln när de går hemifrån på morgonen. Det är i ljuset av detta den turkiska regeringens agerande mot media, liksom mot landets utbildningssektor måste ses.

1990-talet präglades av diktaturernas fall i Europa. EU:s utvidgning skulle kunna vara 00-talets viktigaste politiska utveckling. Vi är många som hoppats att demokratins fullständiga genombrott i Europa och vårt grannskap är den naturliga följden av detta i 10-talet.

Men politisk utveckling följer sällan uppgjorda mönster. Den arabiska våren har övergått i höst och de tydligast framträdande trenderna i europeisk och amerikansk politik just nu är populism och auktoritärt tänkande. Det är inte parallella trender, utan två sidor av samma mynt.

Högerpopulismen pressar rättsstaten

De stater där media och rättsstaten tydligast pressas av en auktoritär utveckling, kännetecknas av att makthavarna bygger sin politiska bas på en högerpopulistisk agenda som ytterst bygger på en rädsla för världen och framtiden. Populister som strävar efter makt i andra länder, som Donald Trump, Marine le Pen och Nigel Farage, har inte gjort någon hemlighet av att de imponeras av till exempel Putins styrelseskick. I Sverige har SD:s representanter i EU-parlamentet haft uppseendeväckande svårt att rösta för fördömande av den auktoritära utvecklingen i Ryssland.

Den allvarliga och oroande utvecklingen i Turkiet riskerar därför få större följder än i landet som sådant. Den ligger i linje med den kantring från rationalitet till rädsla som nu präglar politiken i såväl diktaturer som demokratier. Hur vi agerar i och gentemot Turkiet kommer därför få effekter för med vilken styrka och trovärdighet EU kan stå upp för demokratiska principer i andra sammanhang.

Vänder EU ryggen

Turkiet är världens 18:e största ekonomi, ett land som så sent som i november var värd för det senaste G20-mötet. Förhoppningarna har funnits om en demokratisk utveckling där starkare rättsstat, en fungerande och respekterad fredsprocess med kurderna och mänskliga rättigheter för Turkiets alla invånare skulle vara steg på vägen mot Turkiet som en stabil demokrati som tar sin plats bland EU-länderna. Men den utveckling vi har sett under en längre tid och som nu intensifieras är snarare hur Turkiet vänt ryggen mot ett EU som man aldrig ens hann bli medlem i.

Alla politiska och diplomatiska verktyg måste användas för att skapa en dialog med och utöva påtryckningar på Turkiet. Om Turkiets regering ger upp om EU, får det inte mötas av att EU ger upp om Turkiet. Samarbete inom de områden där vi behöver samarbeta måste åtföljas av tydliga krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Det är viktigt för regionen och i förlängningen för EU:s roll som en positiv kraft för utveckling i hela Europa och det är nödvändigt för att vända den nu oroande utvecklingen.

Isabella Lövin (MP)

språkrör

Gustav Fridolin (MP)

språkrör