Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

På hemmaplan driver samtliga partier, med varierande entusiasm, att allt samarbete på försvarsområdet ska vara mellanstatligt och betalas av de länder som väljer att delta. Det vill säga helt frivilligt. Men i EU-parlamentet hörs andra tongångar, skriver debattörerna.

EU – ett fredsprojekt eller en militärallians?

Håller EU på att bli en militärallians? Många tecken tyder på det. Då är det av största vikt att riksdagspartierna inte skickar otydliga signaler, skriver Stig Henriksson (V) och Amineh Kakabaveh (V).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Starka krafter inom EU och bland EU-länderna arbetar för att militarisera unionen. Några marschsteg på den vägen:

  • När Paris blev utsatt för ett terrorattentat så begärde Frankrike stöd. Men inte av Nato utan av övriga EU-länder enligt Lissabonfördragets § 42:7.
  • EU-kommissionens tjänstemän har ju i nåder låtit medlemsländerna yttra sig över sitt arbetsprogram för 2017 innan de själva (!) fastställer detsamma. Där vill man bland annat bygga upp en gemensam europeisk försvarsfond.
  • EU-parlamentet beslutade i mars i år om en långtgående resolution för att skapa en gemensam försvarspolitik som ska leda till ett gemensamt försvar och uppmanar kommissionen att snarast sätta igång med en gemensam försvarsunion.
  • EU-parlamentet anser att partnerskapet med Nato ska befästas.
  • Resolutionen påminner om att den beslutade gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken enligt fördraget ska leda till ett gemensamt försvar.
  • Denna process bör finansieras genom nya extraresurser till EU-budgeten.

På hemmaplan driver samtliga partier, med varierande entusiasm, att allt samarbete på försvarsområdet ska vara mellanstatligt och betalas av de länder som väljer att delta. Det vill säga helt frivilligt.

Men i EU-parlamentet hörs andra tongångar. När resolutionen antogs röstade bara V, MP och SD emot den.

I många frågor kan man vid omröstningar i EU-parlamentet hamna i till synes ologiska situationer. Man kan i sak stödja ett förslag, men ändå rösta nej eller avstå då man anser att det inte är en fråga som bör avgöras på EU-nivå. Det finns nog en ganska stor förståelse för den typen av agerande i flertalet frågor.

Men när det gäller försvars- och säkerhetspolitik är situationen en annan. Här får man inte svaja. Otydliga signaler skadar Sveriges säkerhet. Så, S, C, M, KD och L, vilken är er politik?

Stig Henriksson (V)

riksdagsledamot, försvarsutskottet

Amineh Kakabaveh (V)

riksdagsledamot, EU-nämnden