Ett hån mot flyktingarna när terrorister tillåts återvända

Morgan Johansson (S) vill inte riva återvändande IS-krigares pass. Det är ett hån mot människorna terrorgruppen drivit på flykt. Tänk dig att fly från människor som våldtar, torterar, hänger, hugger av huvuden, dränker och säljer människor, för att sedan möta dessa personer i landet du flytt till, skriver Pardis Manuchehri, Islamic Relief.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

LÄS OCKSÅ:Polischefen: Riv jihadisternas pass – som i Storbritannien

Mellan september 2015 och januari 2016 arbetade jag som volontär under flyktingströmmen. Tillsammans med biståndsorganisationen Islamic Relief, socialtjänsten, polisen, Röda Korset, organisationen Refugees Welcome och andra volontärer, tog jag dagligen emot flera hundra flyktingar på Centralstationen i Göteborg. Skulle jag beskriva det fantastiska arbete vi utförde och den mentala styrkan som krävdes, hade jag behövt skriva en hel bok om det.

Vi som jobbade som volontärer tog ledigt från jobb och skola, för att dag som natt ta emot människor som varit på flykt i månader. Trasiga ryggsäckar, trasiga skor och trasiga själar gick av tågen, och väntade på att få bli omhändertagna.

ANNONS

Det gick inte att missa vilka det var man skulle ta hand om. De klev av, och vi gick fram.

– Tehki arabi? (Pratar du arabiska?)

Ansikten lyste upp av lättnad, samtidigt som tårar började rinna av total matthet. Pappor vars axlar var nedtyngda av börda och skam, mammor vars hjärtan var fyllda med sorg, skulle äntligen få hjälp. Äntligen var det någon som talade samma språk, äntligen var det någon som kunde lyssna på deras berättelser, äntligen skulle någon ta hand om dem.

När jag skriver ordet skam, så menar jag en skamkänsla i högsta grad. Papporna som jag träffade på hade förlorat sin manlighet under resans gång. Att inte kunna ta hand om sin familj, att inte kunna skydda sin fru och sina barn, att inte kunna mätta deras magar eller ge dem hela skor att gå i, det var skamligt och ett totalt misslyckande som pappa och man. De kände sig som små maktlösa pojkar, och ögonen ropade efter hjälp.

Efter första mötet på perrongen, var det bara att sätta igång arbetet. De fick följa med in i terminalen där vi kunde skänka dem kläder, hygienartiklar och mätta deras magar med nudlar, frukt, kakor och bröd. Allt detta skänktes av helt vanliga människor som kom förbi där vi stod, och av olika företag runtom i staden.

ANNONS

Efter allt som dessa människor hade gått igenom, blev jag förvånad över hur många det var som skämdes över att ta emot det vi erbjöd. De tyckte det var alldeles för mycket och blev överväldigade. Den tacksamhet som jag fick bevittna under de månaderna hade jag aldrig tidigare upplevt.

– Man anta? (Vem är du?)

En fråga som ledde till historier man inte ens kunde föreställa sig.

9/10 personer som vi omhändertog hade förlorat minst en familjemedlem, antingen i kriget i hemlandet eller under flykten till Sverige (i de flesta fallen handlade det om drunkningsolyckor, då gummibåtarna som de färdats i inte klarat av 60-70 personer samtidigt, och "flytvästarna" de fått var fullproppade med papper)

Tänk dig att fly från ondska på detta sätt, till ett land som välkomnar den.

Tänk dig att fly från människor som våldtar, torterar, hänger, hugger av huvuden, dränker och säljer människor (alltifrån nyfödda flickor till vuxna män), för att sedan möta dessa personer i landet du flytt till, för "Vi kan inte göra människor statslösa", som Morgan Johansson säger.

En grupp som har gjort fem miljoner människor hemlösa sedan 2011 och satt dem i flykt.

Vi ska alltså ta emot dessa människor och låta dem leva ett helt vanligt liv i Sverige igen. Vi ska ha dessa människor som grannar och kollegor, runtom oss som om ingenting har hänt.

ANNONS

Vem vet, de kanske står bakom dig i mataffären imorgon. Samma personer som kastat ner homosexuella män från höghus, eller sålt hundratals flickor som sexslavar.

Att ta emot återvändande terrorister är ett hån mot dom som flytt hit. Det är ett hån mot dem som lämnat sina familjer för att kriga mot dessa monster. Det är ett hån mot oss som tar emot flyktingar och försöker bygga upp deras liv igen. Det är ett hån mot de goda!

Än i dag jobbar tusentals människor med att hjälpa dem som flytt hit. Det är alltifrån språkcaféer till aktivitetskvällar för barn. Arbetet kommer fortsätta, men att förklara för dessa människor att ondskan är på väg tillbaka, det lär bli ett arbete i sig.

Pardis Manuchehri

Volontär - Islamic Relief

ANNONS