Under min föräldraledighet har jag valt att engagera mig i Svenska med baby, en organisation som vill bygga broar mellan etablerade och nya svenskar. Varje tisdag åker jag och min bebis till Angered för att träffa andra föräldrar och byta erfarenheter och samtidigt ge nya svenskar en chans att öva språket.
Det är lite olika hur många som kommer på träffarna. Ibland kommer det många, när det har varit snö och riktigt kallt har det kommit färre föräldrar som inte är födda i Sverige, ibland inga alls. Vid ett sådant tillfälle kom det två pappor på besök i gruppen. Senare skulle vi förstå att dessa pappor egentligen inte var där för att träffa andra föräldrar utan för att göra research till sin pod.
Kraft att förändra
I podden raljerar Emanuel Karlsten och Rasmus Persson om att vi som samlats på träffen gör det för att minska våra skuldkänslor. Eftersom denna träff inte var fylld av personer som ville öva svenska blev deras slutsats att det inte lönar sig att engagera sig på detta sätt och att sånt här måste skötas på en politisk nivå. Jag håller inte med.
Jag är sedan länge partipolitiskt aktiv och jag tror på politikens kraft att förändra. Det krävs aktiva politiska beslut för att bryta segregationen. Men det är inte samma sak som att alla vi som inte är heltidspolitiker bara kan luta oss tillbaka och vänta på att det perfekta samhället serveras. Tvärtom, har vi alla ett ansvar för det samhälle vi lever i.
Allt vanligare samhällssyn
Tyvärr stämmer de båda pappornas slutsats alltför väl in i en samhällssyn som jag tycker mig se bli alltmer utbredd. I stället för att se sig som medskapare till samhället blir man genom skattesedeln en konsument av produkten samhälle. Som konsumenter blir det lätt att kritisera men svårare att se sin egen roll i samhället som skapas.
Om vår förväntan på politikerna är att de ska kunna lösa alla problem är det inte konstigt om många blir besvikna, och att politikerföraktet ökar. Det finns en paradox i att de som klagar på att politiker inte är bra nog, samtidigt verkar sätta en väldigt hög tilltro till att samma politiker själva ska kunna lösa alla problem.
Med detta vill jag inte förminska politikens roll. Men även de politiska partierna bygger på ideellt engagemang, och partierna blir inte bättre än de som engagerar sig i dem. Det är därför ogenomtänkt av de två papporna att inte se att det just är politiska beslut som ligger bakom möjligheten att ha dessa träffar. Träffarna möjliggörs av att det finns ett kulturhus i Angered, ett kulturhus som många politiker kämpat för att få dit och hålla vid liv. Men de politiska besluten måste fyllas av medborgare. Politiska beslut brer inte smörgåsar i baskethallens kafé, sitter inte uppe halva natten och syr dräkter inför morgondagens dansuppvisning och dricker inte kaffe med främlingar i Angered.
Ger mer än det tar
För att skapa ett bättre samhälle måste vi bli fler som engagerar oss ideellt, inte färre. Det positiva är att ideellt engagemang ofta ger mycket mer än det tar. Genom Svenska med baby har jag fått nya vänner och massor av tips och råd till mig som nybliven mamma. Men jag har också fått glädjen av att känna att jag faktiskt bidrar till ett mer integrerat samhälle, av att välkomna nya personer till vår stad. Jag får vara med och på riktigt skapa ett lite bättre Göteborg, och det är obetalbart.
My Alnebratt
ideellt engagerad i Svenska med baby och socialdemokrat