Tänk bara på hur frasen används i telefon. Säger man något i stil med okej du, vi säger så, så tolkas det som att talaren önskar avsluta samtalet inom några sekunder, efter några avslutande artighetsfraser. Detta är den vanliga användningen av vi säger så, och det är inte bara i telefon som uttrycket är gångbart. Det passar också när vi råkar stöta samman med någon och pratar en stund.
Det här uttrycket är väl etablerat och förstås nog av alla svenskar. Däremot kan det vara besvärligt för dem som inte har svenska som modersmål. Hur ska de begripa att vi försöker avsluta ett samtal med frasen vi säger så?
Att uttrycket är lite speciellt kan vi förstå genom att testa det på andra språk. We say so och wir sagen so låter, såvitt jag begriper, enbart förbryllande på engelska och tyska – om man nu skulle få för sig att säga så i motsvarande situationer.
Det är inte lätt att reda ut hur gammal den här speciella användningen av frasen är. Gissningsvis är den från första hälften av 1900-talet. Den nya funktionen, ”avsluta samtal”, har förmodligen uppstått ur en användning där man kommit överens om något och sedan säger vi säger så eller i frågeform ska vi säga så?
Ordboken anger att säga kan betyda ’fastslå’ och exemplifierar med då säger vi på lördag kl. 12. När någon i dag säger vi säger så, funderar man knappast på vad det är man kommit överens om. Vi för inte protokoll medan vi pratar – som väl är.
Uttrycket vi säger så illustrerar hur en fras kan tillföras en ny betydelse, en ny funktion. I det här fallet kan vi kalla funktionen samtalsreglerande. Sådana funktioner är typiska för det som kallas diskurspartiklar. Genom att säga vi säger så styr vi samtalet mot ett slut.
Uttrycket vi säger så, liksom de flesta diskurspartiklar, har bildats genom den process som kallas grammatikalisering, det vill säga hur innehållsord utvecklas till funktionsord. Den ursprungliga och konkreta betydelsen hos verbet säger är borta när vi säger vi säger så. Ett nutida exempel på grammatikalisering är när substantivet typ används som diskurspartikel (ungefär liktydigt med liksom).
Språkets artighetsregler kräver att samtalets avslutning planläggs och annonseras, inte minst för att båda parter ska vara överens om att slutet närmar sig. Det är påfallande ohövligt att plötsligt bara säga hej då och gå. Vi säger inte så, typ.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet
Mejla din språkfråga till:
lars-gunnar.andersson@sprakochfolkminnen.se