Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Likaså ifrågasätter Enkvist varför skolan ska vara lustfylld. En rolig skola är inte eftersträvansvärd och om jag förstår Enkvist rätt ska flitens lampa helst lysa under strikt kadaverdisciplin. Lära för lärandets skull. Repetition och prov, repetition och prov. Det finns naturligtvis något djupt oroande i denna människosyn, skriver debattören. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
Likaså ifrågasätter Enkvist varför skolan ska vara lustfylld. En rolig skola är inte eftersträvansvärd och om jag förstår Enkvist rätt ska flitens lampa helst lysa under strikt kadaverdisciplin. Lära för lärandets skull. Repetition och prov, repetition och prov. Det finns naturligtvis något djupt oroande i denna människosyn, skriver debattören. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Enkvists recept för skolan häpnadsväckande förenklat

Den enda egentliga källa som Inger Enkvist hänvisar till är psykologen Anders Ericsson som hävdar att vem som helst kan bli expert på vad som helst om man tränar i 10 000 timmar. Denna teori har motbevisats många gånger. I själva verket kan träning endast förklara 20 procents variation gällande prestation. Gener har lika stor betydelser, skriver läraren Maria Wiman.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

15/6 Avskaffa flumskolan en gång för alla

Inger Enkvist målar upp en mörk bild av svensk skola. Hon skriver om handfallna lärare och elever som lämnas själva att konstruera sin kunskap. Hon säger sig också ha identifierat roten till det onda. Stök i skolan, lärarbrist och tomma platser på lärarutbildningen beror, enligt Enkvist, på en kär gammalt ursäkt - bristen på ordning och disciplin. Det kryper i kroppen på mig. Få saker provocerar nämligen så mycket som den här retoriken. Som verksam i svensk skola kan jag inte låta bli att se det som en skymf mot det hårda arbete som genomförs varje dag av en hårdnackad lärarkår.

Enformigt mätande

Så låt oss bena ut vad Enkvist egentligen säger. Bland annat hänvisar hon till psykologen Anders Ericsson som hävdar att vem som helst kan bli expert på ett ämne om man tränar i 10 000 timmar. Detta är också den enda egentliga källa Enkvist anger som grund för sitt argument att skolan bör bestå av ett enformigt mätande av kunskaper, prov, repetition, prov, repetition och så vidare. Och det är häpnadsväckande att hon refererar till just Ericsson vars teori flera gånger omkullvälts av forskare. Det tycks nämligen inte alls vara så enkelt att 10 000 timmar skulle räcka för vem som helst att bli bäst på vad som helst.

Enligt en stor metastudie (Brooke N. Macnamara, David Z. Hambrick, Frederick L. Oswald (2014). Deliberate Practice and Performance in Music, Games, Sports, Education, and Professions: A Meta-Analysis. Psychological Science (1 July 2014)) på området konstaterades att mycket träning i bästa fall kan förklara ungefär 20 procent av variation i prestation men att andra faktorer, exempelvis gener, har minst lika stor betydelse.

Grunda påståenden

Även Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap, ifrågasätter Ericssons löst grundade teori i boken Den lärande hjärnan. Att Enkvist väljer att basera sin artikel på en mycket omstridd teori talar sitt eget tydliga språk. Det blir grunda påståenden.

Likaså ifrågasätter Enkvist varför skolan ska vara lustfylld. En rolig skola är inte eftersträvansvärd och om jag förstår Enkvist rätt ska flitens lampa helst lysa under strikt kadaverdisciplin. Lära för lärandets skull. Repetition och prov, repetition och prov. Det finns naturligtvis något djupt oroande i denna människosyn. Att på riktigt hävda att det skulle finnas något slags självändamål i att svenska barn ska gå till skolan och ha tråkigt hela dagarna är så märkligt att det blir svårt att bemöta.

Ungas hjärnor inte miniatyrer av vuxnas

Men eftersom Enkvist tycks vara intresserad av neurovetenskap kanske vi ska gå till hjärnforskarna för att hitta argument som biter. Enligt Torkel Klingberg är det ett misstag att tro att tonåringars hjärnor är miniatyrer av vuxnas hjärnor. Mycket forskning tyder nämligen på att tonåringars hjärnor tycks utvecklas i otakt. Detta leder till att ungdomar, i högre grad än vuxna, är beroende av belöningskickar. De har också en sämre förmåga att kontrollera impulser och blir lättare distraherade från sina målsättningar.

En ungdom kan helt enkelt inte förväntas agera med samma kontroll och förutseende som en vuxen. Ur ett skolperspektiv blir detta mycket intressant. Om man som ungdom i högre utsträckning än någonsin triggas av belöningar, dopamin och starka känslor är det väl av oförvitlig vikt att skolan ska få kännas spännande, viktig och lustfylld. Då mer än någonsin finns en poäng i att skapa arbetsuppgifter som eleverna känner delaktighet i och går igång på. Låt oss inte glömma att vi jobbar med barn. Vi ska ha höga krav, vi ska pusha, peppa, tro och kräva men det måste också vara under rimliga former och med respekt för de individer vi träffar i skolans byggnad varje dag.

Tack och lov möter dagens elever en omväxlande skoldag där redovisningsformer och lektionsupplägg antar olika former, där man tillåts vara kreativ och testa idéer men där man också får kunskaper genom traditionella genomgångar och repetition.

Tack och lov möter dagens elever en omväxlande skoldag där redovisningsformer och lektionsupplägg antar olika former, där man tillåts vara kreativ och testa idéer men där man också får kunskaper genom traditionella genomgångar och repetition. Utan att vara hjärnforskare har många av oss lärare för länge sedan förstått hur vi bäst kommunicerar med tonårshjärnor där variation, elevdelaktighet, regelbunden bekräftelse och höga förväntningar ingår i vår vardag. Vi jobbar inte med små vuxna. Vi jobbar med unga individer som är i sin speciella fas av utvecklingen. De har turen att gå i en skola där de får gedigen utbildning och lärare som arbetar relationellt med individen i fokus. Att någon överhuvudtaget dristar sig till att förfasas över detta kan jag för mitt liv inte förstå.

Maria Wiman, lärare