Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

När den statistiska måluppfyllelsen följer samma mönster som klasskillnaderna i staden kan vi inte förlita oss på morötter, då måste vi angripa den socioekonomiska konflikten i skolpolitiken, skriver Tina Kenttä. Bild: Fredrik Sandberg / TT

Enkvist har fel - socioekonomiska faktorer är avgörande

Det är direkt felaktigt att, som Inger Enkvist, peka ut elevers egen vilja till att lära sig som den viktigaste faktorn för att nå likvärdig måluppfyllelse i svenska skolor, skriver Tina Kenttä, utvecklingsledare vid Ryaskolan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik, Skolan, 15/12

Inger Enkvist hävdar att den viktigaste faktorn för måluppfyllelse är elevers egen vilja. Elevers inställning till lärande har varit en populär variabel sedan Carol Dwecks studie år 2006 om dynamisk kontra statisk inställning till lärande.

Dweck visar att framgångsrika elever har en dynamisk syn på lärande samt betonar vikten av att explicitgöra sambandet mellan att öva och nå framgång i undervisning. Psykologiprofessorn Angela Lee Duckworth studier om "grit", förmågan att vara ihärdig, berör samma tema och visar att grit är en gemensam framgångsfaktor hos såväl högpresterande elever som elitidrottare.

I rapporten som Enkvist hänvisar till jämför McKinsey variablerna ”inställning och beteende” med resultat i Pisa-undersökningen. Analysen visar att ”inställning och beteende” är framgångsfaktorer för att nå höga resultat oavsett klasstillhörighet, men McKinsey understryker också begränsningarna: “Mindsets, of course, are not everything. They cannot compensate for all economic and social disparities, and, in general, being richer rather than poorer remains a great educational advantage.” Det är alltså direkt felaktigt att peka ut elevers egen vilja till att lära sig som den viktigaste faktorn för att nå likvärdig måluppfyllelse i svenska skolor, däremot är det en framgångsfaktor för den enskilde elevens förmåga att nå höga resultat. Vad som vore mer intressant är att fråga sig varför vissa elever har den här inställningen och andra inte.

Hur lär man ut ihärdighet?

Studiernas urval är de elever som lyckas bäst med syftet att hitta gemensamma entydiga drag som utmärker gruppen. Duckworth kan därför inte förklara hur grit ska läras ut och McKinsey kan inte redogöra för orsaker till att bara vissa elever vill lära sig.

Ingen av studierna undersöker det kausala sambandet mellan skolgång och vilka elever som utvecklar dessa förmågor. Det kausala sambandet mellan att ständigt misslyckas i skolan och inställningen till lärande skulle därför vara intressant att kartlägga. I synnerhet hur inställningen påverkas om elever som är vana vid att misslyckas i skolan får hög stöttning och börjar klara uppgifter. En hypotes är att elevens egen vilja till lärande står i relation till variablerna stöttning och andel klarade uppgifter. Det vore också intressant att undersöka hur elevers sociala förhållanden påverkar dess inställning till lärande. Jag tänker på faktorer som våld eller missbruk i hemmet, trångboddhet, risken för hemlöshet och ekonomiska svårigheter. Finns det ett samband mellan elevers inställning till lärande och sociala förhållanden?

Det kausala sambandet mellan att ständigt misslyckas i skolan och inställningen till lärande skulle därför vara intressant att kartlägga. I synnerhet hur inställningen påverkas om elever som är vana vid att misslyckas i skolan får hög stöttning och börjar klara uppgifter.

Enkvist lyfter fram morot och piska samt katederundervisning för att öka måluppfyllelsen, det vill säga behaviorism. Behaviorismens teori bygger på att inlärning sker genom upprepning samt använder positiv och negativ förstärkning – morot och piska – som verktyg för att elever ska följa regler och bli motiverade. Visst finns det en plats för behaviorism i skolan, men det är det inte tillräckligt för att eleverna ska nå kunskapskraven. Den svenska skolans kursplaner genomsyras av ett sociokulturellt perspektiv där samtliga ämnen har kunskapskrav som bygger på kommunikation, det vill säga dialektik. Behaviorism passar bra när elever ska lära sig den sociala och kollektiva betydelsen av olika begrepp, men fungerar sämre för att uttrycka åsikter i en diskussion, skriva en text eller läsförståelse.

Vi kan inte förlita oss på morötter

När den statistiska måluppfyllelsen följer samma mönster som klasskillnaderna i staden kan vi inte förlita oss på morötter, då måste vi angripa den socioekonomiska konflikten i skolpolitiken. Likvärdighet i skolan handlar inte bara om den enskilde eleven utan påverkar hela samhället. Nationalekonomen Thomas Piketty belyser hur viktigt ett likvärdigt utbildningssystem är för att förebygga betydande ekonomiska olikheter i samhället med sin historiska kartläggning över länders inkomst- och kapitalklyftor.

I början av 1900-talet var inkomstklyftorna mycket större i Europa än i USA men i dag är förhållandet det omvända. En av orsakerna till att USA nu har större inkomstklyftor än Europa är just skillnaden i tillgång till kvalitativ utbildning i det amerikanska samhället. Stora inkomstklyftor är problematiska eftersom vi lever i ränteekonomier där en hög inkomst är en förutsättning för att kunna spara pengar och generera ränta på sparat kapital. Inkomst beskattas dessutom hårdare än kapital. Piketty betonar att risken för ett land med stora kapitalklyftor och orättvis beskattning i förhållande till förmögenhet är att samhällskontraktet mellan medborgare och stat förlorar sin legitimitet. Samma riskförhållande råder när den offentliga sektorn inte ger samtliga medborgare likvärdiga förutsättningar att lyckas i skolan.

Tina Kenttä

utvecklingsledare vid Ryaskolan