I dag, fredag, samlas EU:s ledare i Göteborg. Mötet sker i en tid av osäkerhet i vår omvärld. Terrorismen hotar ständigt att slå till igen. Klimathotet är långt ifrån undanröjt. Ett oberäkneligt Ryssland spänner musklerna. Samtidigt präglas EU-arbetet av den utdragna Brexit-processen.
Det är därför viktigare än på länge att EU:s stater samarbetar och håller ihop. Ett möte mellan EU:s ledare skulle därför kunna vara ett tillfälle att bygga vidare på en gemensam, kraftfull strategi för att bekämpa terrorismen, trycka tillbaka klimathotet, komma överens om en gemensam flyktingpolitik, stärka den inre marknaden eller hantera ett alltmer aggressivt Ryssland. I dessa stora frågor är det bara samarbete som kan göra skillnad på riktigt.
Men Stefan Löfven (S) har i stället valt att placera en helt annan fråga högst upp på mötesagendan, nämligen hur EU ska få en ”social pelare”. Det handlar om att från EU-nivån reglera arbetsmarknad och välfärdspolitiken. I dag är detta områden som i stort lämnats till medlemsländerna att själva hantera, av goda skäl, då EU fortfarande består av 28 medlemsstater med olika förutsättningar på arbetsmarknaden, samt olika välfärdspolitiska traditioner och ambitioner.
Regeringens tanke tycks vara att exportera svenska regler till resten av EU med förhoppningen att det ska handla om ”miniminivåer” och ”best practice”. Men risken är stor att detta projekt blir kontraproduktivt. Sverige är ett litet land bland många andra EU-länder. Det är naivt och godtroget att tro att inte även vi riskerar att behöva importera regler, och därmed ändra nuvarande svenska bestämmelser och den svenska modellen.
Frågor att besvara
Socialdemokraterna, och andra partier, som driver på för en mer harmoniserad europeisk välfärdspolitik, behöver därför också förklara varför de vill att den polska ultrakonservativa regeringen ska få inflytande över den svenska föräldraledigheten? Eller hur vi får fler arbetade timmar på arbetsmarknaden om den grekiska koalitionsregeringen bestående av socialister och nationalkonservativa får vara med och sätta minimilöner eller utforma anställningsformer här i Sverige?
Tvärtemot regeringens ambitioner skulle Sverige sannolikt förlora på en reglering från EU av de europeiska välfärdssystemen. Det är svårt att se att andra EU-länder skulle matcha våra utbyggda välfärdsförmåner och anamma vår politik på jämställdhetsområdet. I praktiken kan det innebära att vi tvingas lägga oss på en nivå som inte passar våra ambitioner.
Uppslitande konflikter
I stället för att hjälpa människor att hantera problem i vardagen kan konsekvenserna av en social pelare bli uppslitande konflikter mellan länder som slåss för att just deras välfärdssystem ska gälla. Med en social pelare riskerar man att bortser från den europeiska mångfalden och i stället göra skilda traditioner och värderingar till stora konfliktfrågor inom unionen.
Dessutom, och sannolikt allra allvarligast, är osäkerheten kring vad förslagen leder till på arbetsmarknaden. Det principdokument som kommissionen har presenterat är fyllt av svepande formuleringar, som öppnar dörren för att binda Sverige vid principer om a-kassan, minimilöner och pensioner. Vad det konkret betyder, vilka nivåer det handlar om, vet vi inte. Faktum är att vi inte ens vet om Stefan Löfvens önskan efter ett prestigeprojekt kommer leda till avskaffandet av den svenska partsmodellen på arbetsmarknaden. Risken är nämligen att detta är ett steg på vägen mot att EU-lagstiftning ersätter den svenska modellen för lönebildning, som Socialdemokraterna traditionellt värnar. Det skulle leda till mer regelkrångel för företag, minskad tillväxt och färre arbetstillfällen i EU och Sverige.
I denna oroliga tid är det inte nya områden för EU som är det som ska prioriteras. När EU borde ägna sig åt de stora gränsöverskridande frågorna vill Socialdemokraterna centralisera viktiga delar av den svenska modellen. Därigenom skulle makten flyttas än längre från medborgarna.
Centerpartiet anser att beslut ska fattas så nära dem som påverkas som möjligt. En så här genomgripande centralisering av regelverket på det sociala området, som ligger så nära människors vardag, kan vi inte acceptera. Det är motsatsen till vad vi kallar närodlad politik.
Vi är dessutom övertygade om att den sociala pelaren skulle minska människor förtroende för politiken. Att reglera människors välfärd på EU-nivå är inte rätt väg att gå, framför allt inte i en tid när politikerföraktet ökar.
Inte fler krångliga regler
Självklart vill Centerpartiet se reformer och lösningar för att underlätta den fria rörligheten, så att människor kan jobba och studera i hela EU. För att uppnå detta behövs dock färre hinder, inte fler krångliga regler.
Vi värnar det europeiska samarbetet. I tider som dessa behövs det mer än någonsin. Men det är de stora frågorna som kräver samarbete i EU – klimathotet, terrorismen, migrationen, den inre marknaden och säkerheten. Välfärden är en nationell angelägenhet som ska beslutas nära dem som betalar för och använder den.
Annie Lööf (C)
partiledare
Fredrick Federley (C)
Europaparlamentariker
Eskil Erlandsson (C)
vice ordförande i EU-nämnden