Händelseutvecklingen har här under hösten nått en kokpunkt. 2022 går mot att bli det dödligaste året för palestinier på Västbanken sedan 2005, enligt FN. Och den 29 december svors den mest högerextrema regeringen i Israels historia in.
Sveriges och EU:s målsättning har sedan Oslo-avtalet slöts mellan Israel och PLO 1993 varit att stödja en tvåstatslösning. I en intervju i den israeliska tidningen Ha’aretz slår utrikesminister Tobias Billström fast att detta alltjämt utgör grunden för Sveriges politik.
Möjligheterna för en ‘tvåstatslösning’ är emellertid i snabb takt på väg att rinna ut genom den fortsatta israeliska ockupationen och reella kontrollen över Västbanken och Gazaremsan. Med den inkommande israeliska regeringen, där Likuds Benyamin Netanyahu lutar sig långt åt extremhögern för sitt regeringsunderlag, riskerar denna politik av israeliska unilaterala steg och koloniala anspråk att fördjupas ytterligare och en tvåstatslösning att för mycket lång tid framöver vara ett icke-alternativ.
Det högerextrema partiet Religious Zionism får kontroll över centrala delar av vad som kallas civiladministrationen som styr över de delar av Västbanken Israel kontrollerar. Detta tillsammans med att den nya regeringen förklarat att utökade bosättningsprojekt står högt på agendan riskerar att innebära fullskalig annektering av det så kallade C-området på Västbanken.
De, enligt den fjärde Geneve-konventionen, illegala bosättningarna kommer att ytterligare expandera. Itamar Ben-Gvir, ledare för Judiska Nationella Fronten, erhåller en nyinrättad post som nationell säkerhetsminister. Ben-Gvir har länge gjort sig känd för en rasistisk våldsretorik mot palestinier och riskerna för ett än mer oproportionerligt våld och en mer explicit fördrivningspolitik är uppenbara.
Ett kolonialt projekt
I stället för en ‘tvåstatslösning’ har Israel under de senaste decennierna drivit händelseutvecklingen mot en ‘enstatslösning’ baserad på ett apartheid-system där palestinier och israeler lever under olika lagstiftning. Detta har konstaterats av flera människorättsorganisationer, såsom israeliska B’tselem (2021), Human Rights Watch (2021), Amnesty International (2022) samt av FN:s speciella föredragande om Palestina, Francesca Albanese (2022).
Det finns en växande trend inom forskningen och i rapporter från människorättsorganisationer. Det är att analysera och förstå ‘Palestina-frågan’ inom ramen för ett kolonialt projekt som syftar till att i grunden förändra den ursprungliga karaktären av det erövrade landet, snarare än som en konflikt mellan två likställda parter.
Sveriges regering bör i likhet med Frankrike fördöma det pågående intensiva och oproportionerliga våldet mot palestinier
Detta projekt består av kontroll- och maktåtgärder vilka alla syftar till att försvåra palestiniernas levnadsvillkor. Bland dessa åtgärder finns en extrem övervakning med hjälp av avancerad teknologi, förhindrande av rörlighet genom muren som skiljer Västbanken från Israel och ett stort antal militära checkpoints. Andra åtgärder är fragmenteringen av Västbanken i olika områden, blockaden av Gazaremsan, de expanderande bosättningarna, förstörelse av hus och infrastruktur i östra Jerusalem och C-området som fortfarande helt kontrolleras av Israel.
Det handlar också om den så kallade tillståndsregimen som kräver att palestinier på Västbanken och Gazaremsan innehar särskilda tillstånd för att resa in i Israel liksom i östra Jerusalem, militära räder in i palestinska områden, godtyckliga fängslanden, oproportionerligt våld, dödsskjutningar och andra brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter. Samtidigt försvåras människorättsaktivisters liksom journalisters arbete.
Internationell rätt som utgångspunkt
Sveriges regering bör i likhet med Frankrike fördöma det pågående intensiva och oproportionerliga våldet mot palestinier. Sveriges regering behöver också ta avstånd från den nuvarande israeliska unilaterala politiken som försvårar alla förhandlingslösningar. Svensk Mellanöstern-politik måste klart deklarera att det är den internationella rätten och tidigare FN-resolutioner som måste vara utgångspunkt för en framtida lösning. Samtidigt behöver regeringen med kraft framföra behovet av att den palestinska myndigheten genomför demokratiska val.
Det behövs ett paradigmskifte vad gäller förståelsen av konflikten. Baserat på internationell rätt och ett rättighetsperspektiv finns möjligheter för Sverige att ta ledning i en sådan process, trots det faktum att de i regeringen ingående partierna har en pro-israelisk inställning. Också för Israels skull. Under tiden hukar den palestinska befolkningen inför vad som komma skall.
Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning Göteborgs universitet
LÄS MER:Expert: Extrempolitiker i Israels nya regering
LÄS MER:Billström vill lägga om utrikespolitiken
LÄS MER:Glädje och sorg i Betlehem när turisterna återvänder