Hej, vi heter Melvin och Moïbe.
Vi går i sexan i olika klasser på Nya varvets skola. Vi har fått besked om skolplaceringen och vi blev båda väldigt chockade. Att vi ska börja i en skola som vi aldrig har hört talas om känns läskigt. Vi är rädda eftersom vi inte känner området eller några personer där. Vi vet knappt var det ligger. Läskigt är det också eftersom detta kommer att påverka hela våran vardag. Vänner, aktiviteter, läxor och hela vårat liv kommer förändras.
2 timmar och 8 minuter kommer vi lägga på att ta oss fram och tillbaka till skolan. Detta tar ungefär lika långt tid som att åka till Melvins mormor, som bor i Alvesta i Småland. Vi kommer bli väldigt trötta och inte ha tid med fritid.
Skolarbetet är viktigt och när vi kommer hem så är det redan sent och våra aktiviteter kommer att komma i vägen. Allt kommer därför bli senare och då kommer man lägga sig senare, sedan kommer man behöva vakna mycket tidigt, så det kommer inte funka. Man kommer bli trött fysiskt och psykiskt, vi skulle inte må bra av den livsstilen!
Hur ska man sedan hinna med sina vänner och skolkamrater? Sina gamla vänner har man ju kvar i sitt område men de nya klasskompisarna kommer man nog aldrig bli riktigt nära vänner med, eftersom de bor på andra sidan älven.
Det är 8 kilometer via fågelvägen men med hänsyn till älven blir det cirka 13 kilometer till skolan. Tror ni vi kan gå på vattnet eller?
Länge har vi längtat efter att få börja på Påvelund. Att äntligen få börja på samma skola som våra vänner från aktiviteter eller andra skolor har ju varit en dröm. Men att det så snabbt blev en mardröm hade vi aldrig anat.
Varför ska det vara så lätt för alla förutom oss? Vi har till och med mindre avstånd än vissa som kommit in. Vi har ju redan språk och hemkunskap på Påvelund, så vi går ju i princip redan där. Varför får vi inte gå kvar när vi redan känner och tycker om skolan? Vi har redan fått kompisar där men såklart så ska ni förstöra det.
När alla i skolan går och pratar om hur det ska bli på Påvelund och Sannaskolan, där alla tillsammans ska gå förutom oss, gör ont. ”Hoppas vi hamnar i samma klass”, ”Det kommer bli så kul”, ”Vi kommer känna så många” är det vi får stå ut med att höra hela tiden. Ni som har nolltolerans mot mobbning, varför mobbar ni oss?
Även fast vi kanske kommer få det bra i skolmiljön i Brunnsbo, så kommer man alltid att ha tanken om att man kunde vart med sina vänner nu och på vägen hem att man redan hade varit hemma.
Många av dom gamla vännerna har vi gått med sedan förskolan, ska vi behöva splittras från dem nu? Alla vi känner har antingen kommit in på den skolan de ville eller en rimligt nära skola, förutom vi som behöver åka jättelångt. Kan vi förresten få en bra förklaring till att vi hamnade på Brunnsboskolan? Det är ju absurt! Om vi inte skulle få gå på Påvelund, varför inte gå på en rimligt nära skola, som till exempel Sannaskolan?
Är det bara vi som tycker det är konstigt?
Nu har ni hört våran historia. Snälla hjälp oss med en snabb och rimlig lösning!
Hälsningar Melvin Lessner Sveen och Moïbe Alexandersson