Så länge jag minns så har Centerstudenter på Centerpartiets kommundagar delat ut priset årets centerparlamentariker ackompanjerat av en skämtsam teckning. Förra året var det Daniel Bäckström som avbildades. Flankerad av två Jas Gripen, en Nato-flagga och en centerflagga red han ut till strid mot Putin på en älg, Putin själv avbildades sittandes på en björn. Detta år gick priset till Marin Ådahl som avbildades likt en actionhjälte promenerades mot kameran med en brinnande LO-borg bakom sig.
Satir väcker debatt
Tyckte Putin att förra årets bild var rolig? Sannolikt inte, med reservation för att jag inte har frågat honom.
Betyder det att bilden inte är ett skämt? Nej.
Tyckte LO att årets bild var rolig? Det verkar ju inte så.
Betyder det att den inte är ett skämt längre? Nej.
Tyckte vi att det var kul när samma serietecknare avbildade Annie Lööf kyssandes Stefan Löfvens skor? Någon punschfryntlig Centerstudent kanske drog på smilbanden men annars inte.
Slutar det vara ett skämt? Nej.
Hade Centerstudenter kunnat resa tillbaka i tiden och välja en annan bild hade man förmodligen gjort det också.
När Centerpartiet gick ut och tog avstånd från bilden kom det inte direkt som en överraskning. Självklart värnar Centerpartiet bra relationer med både LO och S, det lättaste sättet att göra det så som situationen har utvecklats är förstås att be om ursäkt. Hade Centerstudenter kunnat resa tillbaka i tiden och välja en annan bild hade man förmodligen gjort det också.
Dock så måste vi någon gång sluta att bli så otroligt upprörda över uppenbar satir, jag har träffat gnagare med större våldskapital än gemene centerstudent. Alla måste vid det här laget se att det som förstör den politiska debatten inte är satiren eller skämten, hur osmakliga, historielösa eller tråkiga någon anser dem vara. Istället för att mötas i sak plockar man upp satiren och gör halmgubbar som man senare kanaliserar massorna mot. Ilska är alltid lättare att omsätta i handling än politiska betänkligheter.
Vi lever idag i en värld där människors upprördhet över att bli gjorda till åtlöje snabbare än någonsin kan omsättas till aktion. Någon blir upprörd, ju mer upprörd hen är desto mer upprörd blir nästa person. Snart är den uppdämda ilskan lika stark som den metaforiska brand man precis blivit upprörd över, övertänd och okontrollerbar drar twittermobben iväg. Det enda som kan göras är att pudla och avvakta.
Frestande kraft att utnyttja
Det här är en lockande kraft. Likt Saurons ring så är den frestande att utnyttja, men gör vi det istället för att förgöra den så kommer till sist bara ilskan att finnas kvar. När SSU:are skickar en bild tillbaka med ett brinnande näringslivets hus, skrattar gott och sedan kritiserar vår politik så ser jag ett bättre debattklimat. När partiledare för riksdagspartier hävdar att ”Centern sätter eld på Sveriges löntagare” så ser jag ett sämre.
Victor Rundqvist (C), ordförande Centerstudenter Halmstad