I den pågående coronakrisen, där regeringen och Folkhälsomyndigheten förvisso fått en del beröm för sitt sätt att hantera krisen, finns det ändå anledning till ifrågasättande. Varför tillät man ett fullastat flygplan från Iran, där coronasmittan redan var tydligt utbredd, att landa på Arlanda utan några försiktighetsåtgärder? Varför avrådde inte Folkhälsomyndigheten tydligt från resor till det coronadrabbade norra Italien under sportloven? Varför var myndigheterna så sena med att förbjuda större folksamlingar?
Frågan är varför Sverige, gång efter annan, står handfallet vid omfattande kriser.
Frågan är varför Sverige, gång efter annan, står handfallet vid omfattande kriser. Under tsunamikatastrofen 2004 lyckades Italien på kort tid skicka adekvata resurser till Thailand för att ta hand om skadade och avlidna, medan Sverige dröjde med sina insatser, vilket innebar lidande för tusentals svenskar.
Vid de omfattande skogsbränderna sommaren 2018 fick vi ta hjälp av Polen och Italien i släckningsarbetet, eftersom vi saknade beredskap.
Utrustning saknas
Förutom de åtgärder, och brist på åtgärder, som varit aktuella på kort sikt, måste man ställa sig frågan vad Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har sysslat med de senaste åren. Det förefaller som om denna myndighet, med en budget om 1,2 miljarder kronor, inte har någon som helst beredskap för kriser eller samhällsskydd.
I Sverige finns varken skyddsutrustning eller intensivvårdsplatser i en rimlig omfattning. Tyskland har mera än fem gånger så många intensivvårdsplatser som Sverige, och i Finland man har ett beredskapslager av utrustning för en kris, som gör att en svensk minister känner sig ”avundsjuk”.
Kriskommission behövs
De ovan beskrivna bristerna i vårt samhällsskydd och vår beredskap har inte uppkommit av en slump, utan är resultatet av decennier av försummelser från politiskt håll. Här går ingen regering fri från ansvar. När coronakrisen är över bör Sveriges regering tillsätta en kriskommission, som ska utreda varför Sverige har undermålig krishantering. En sådan kommission bör ledas av en politiskt oberoende ordförande, förslagsvis en före detta ordförande i Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, eller en före detta hovrättspresident. I kommissionen bör ingå personer som står fria från berörda myndigheter och partipolitiskt arbete, gärna med representanter från Finland, Norge och Danmark.
Kriser och katastrofer kommer nästan alltid oväntat, men det är ingen ursäkt för att inte vara förberedd. Det är sannolikt att det osannolika inträffar!
Magnus Wallander, advokat
Läs också: Rykte eller fakta om det nya coronaviruset