Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mattias Goldmann, Fores. Bild: Arkivbild: Johan Nilsson / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Elflyget kommer – och Sverige är med!

Varje gång ett teknikskifte står för dörren, dyker förståsigpåarna upp och slår fast att det omöjligt kan ske. Tekniska krav, prisnivåer eller konsumentacceptans anges som skäl, ofta av äldre män som tidigare haft expertroller kopplade till den idag dominerande tekniken. Elflyget är inget undantag, skriver Mattias Goldmann, Fores.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Miljövänligt flyg, 29/9 och 3/10

Arne Karyd, före detta utredare på Luftfartsverket och nu pensionär och aktiv miljöpartist, kallar elflyget för ”en växande vandringsmyt”. Han påstår sig veta att ”Något eldrivet trafikflygplan kommer inte att vara i luften på många år” med argument som vi som tidigt trodde på elbilen känner igen.

Världens största flygtillverkare, Boeing, köpte nyligen elflygsutvecklaren Aurora för att vara först i omställningen. Likaledes amerikanska Wright Electric anger att man 2027 kan flyga runt 150 passagerare cirka 500 km på el, vilket räcker för en femtedel av beställaren EasyJets nätverk, med sträckor som Belfast-London-Amsterdam och Paris-Genève. En liknande bedömning gör Europas främsta flygtillverkare Airbus, som teamat upp med Rolls-Royce och Siemens med sikte på elflyg för sträckor på 300-1 000 km, där eldriften ses som optimal.

Tuffa mål är viktiga

Avinor, Norges motsvarighet till Swedavia, har som mål att inrikesflyget i Norge ska vara helt elektrifierat år 2040. Man kan vara skeptisk till om det lyckas – jag ser det själv som oerhört ambitiöst, men vet också att det är genom tuffa mål som verkligheten förändras. Däremot är det direkt ohederligt att, som Karyd gör, reducera målet till något som ”Goldmann påstår”. Det räcker att i valfri sökmotor skriva in ”Avinor 2040 el” så finner man en lång rad dokument om målet från Avinor själva.

Sverige bör noga överväga vad som händer om Norge kräver eldrivet inrikesflyg och vi inte ställer klimatkrav på flyget. Var hamnar då de gamla norska fossilflygen, som till stora delar drivs av samma bolag som är stora i Sverige? Därför är Swedavias mål om fossilfritt inrikesflyg 2030 så viktigt, liksom enskilda arbeten från bolag som KLM, med Södra och oss själva – och därför ska vi vara mycket glada att eldrivna flyg redan används professionellt i Sverige. Flygskolan vid Säve Flygplats är först i Sverige med det eldrivna skolflygplanet Alpha Electro, som redan levererats i närmare femtio exemplar. Det är dyrare i inköp, men driftkostnaderna sjunker med uppemot 90 procent vilket gör att kalkylen ser fin ut.

Inte som vanliga flyg

För att påskynda omställningen till elflyg delfinansierar statliga Vinnova projektet Elise. Chalmers medverkar och slår fast att ”elektriskt flyg inte är som vanliga flygplan med en annan motor. Det är en helt ny typ av transportmedel. Det är heller inte intressant att bara sätta in batterier i befintliga flyg. Snarare är det så att om man skulle börja med att försöka ersätta traditionella flyg skulle man missa konkurrensfördelarna med den nya tekniken.”

Bland de andra medverkande i det svenska projektet för eldrivet flyg finns förutom flygindustrin också Luftfartsverket. De nuvarande medarbetarna är uppenbart mer teknikoptimistiska än de som gått i pension.

Mattias Goldmann

vd, tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet