Många av oss som ägnar oss åt utbildningsfrågor är oroliga över att det politikområdet inte får tillräcklig uppmärksamhet i den pågående politiska turbulensen. Därför kan det vara värt att påminna om att även om Sveriges Pisa-resultat har stabiliserats i den senaste undersökningen, så har det skett på en alldeles för låg nivå.
Konsultföretaget McKinsey har publicerat två värdefulla världsomspännande studier om hur länder kan rycka upp sina skolsystem. Nyligen har McKinsey publicerat de första resultaten från ytterligare en rapport, och också här finns lärdomar för Sverige. Rapporten kommer lägligt, eftersom de flesta nu delar uppfattningen att svensk skola har problem, och nu gäller det att förstå på vilket sätt vi bör förändra.
Faktorer som bidrar till resultat
Rapporten How to improve educational outcomes. New insights from data analytics har delat in världen i fem zoner och undersökt, baserat på Pisa-resultat, vilka faktorer som bidrar till elevers goda resultat. I alla delar av världen, i utvecklade som i mindre utvecklade länder, visar det sig att det finns två drag som är viktigare än andra:
* Att eleverna verkligen vill lära sig.
* Att undervisning främst sker som klassundervisning med vissa kortare inslag av elevers eget upptäckande.
Överallt går det bättre för en elev från låginkomstförhållanden som är ivrig att lära än för en omotiverad elev från ett högre socioekonomiskt sammanhang
Rapporten visar att viljan att få bra resultat är mer än dubbelt så viktigt som socioekonomiska faktorer. Detta är den första lärdomen för Sverige. I Sverige framhålls ständigt socioekonomiska faktorer som avgörande, förmodligen därför att politiker och de ekonomer som skriver om utbildning är vana att hantera socioekonomisk statistik men har svårare att förstå vikten av icke-materiella faktorer.
Nu visar den nya McKinsey-rapporten att de elever som tycker det är viktigt att lära sig lägger mer tid på att förbereda sig och på att verkligen lära in det nya ordentligt. De gör mer än det minimum som krävs av dem. De utgår från att om de anstränger sig mer, får de bättre resultat. De vill bli bra. De känner samtidigt mindre oro och trivs bättre i skolan. Denna inställning är speciellt viktig för elever i låginkomstområden. Överallt går det bättre för en elev från låginkomstförhållanden som är ivrig att lära än för en omotiverad elev från ett högre socioekonomiskt sammanhang. Viljan att få bra resultat är viktigare än hemmet, typen av skola eller bostadsområdet.
Debatten inriktad på fel saker
Den offentliga debatten i Sverige har med andra ord på punkt efter punkt inriktat sig på fel saker. En politisk tolkning har fått dominera, fast utbildning bygger på en personlig intellektuell ansträngning. Nu har vi ytterligare problem, därför att de politiker och pedagoger som pekat i fel riktning sannolikt kommer att hålla fast vid sin ståndpunkt för att inte förlora ansiktet.
När det gäller varför elevers självarbete är mindre framgångsrikt än lärarledd undervisning, pekar analysen på flera omständigheter som vi kan se i Sverige. Den första är att om eleverna inte har en stark kunskapsbas klarar de inte att arbeta på egen hand. Undersökningen säger också att det sänker resultatet att ge elever datorer och läsplattor, därför att elektroniken är distraherande. (Däremot kan det vara en kvalitetsfaktor att ge lärare tillgång till elektroniska hjälpmedel.)
Ytterligare ett skäl till svaga resultat är att en lärare som inte har en stark egen kunskapsbas kan ha svårt att föreslå de lämpligaste ämnena och metoderna för elevernas egenarbete och att ge den mest effektiva återkopplingen.
Varken piska eller morot
Med de här kortfattade slutsatserna från den nya McKinsey-undersökningen kan man alltså förklara varför svenska grundskolresultat har sjunkit. Vi är försiktiga med att belöna de elever som lär sig mycket och vi vågar inte vara bestämda mot dem som inte anstränger sig, vilket kan sammanfattas som att vi varken använder morot eller piska.
Vi har varit missriktat generösa med att tillhandahålla datorer åt eleverna. Vi har också länge haft problem med att utveckla en stark kunskapsbas i lärarutbildningen. När det gäller lärarledda lektioner, ”katederundervisning”, har den undervisningsformen som bekant dömts ut av svensk lärarutbildning och svenska skolmyndigheter. I stället har man förespråkat mer av individuellt arbete och mer grupparbete. Det krävs alltså en totalomvändning för att rätta till det som gått fel.
I den speciella rapport om svensk skola som OECD överlämnade 2015 var kritiken skarp. Sverige borde lansera en ”ambitiös” skolförbättringsplan, och detta var ”brådskande”. Har någon sett de ”ambitiösa” skolförbättringsplaner som var ”brådskande”? Nu har vi en rapport till som tydligt pekar ut i vilken riktning den ambitiösa och brådskande förändringen bör ske. Det är bara att sätta igång.
Inger Enkvist
professor emerita, Lunds universitet