Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elaine Eksvärd: Gör en Schyman – inte en Kaplan

RETORIKSPALTEN: Om du begår ett misstag är det bästa du kan göra att vara steget före. Inte agera som Mehmet Kaplan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är inte längre en nyhet att Miljöpartiet hanterade Kaplankrisen dåligt. Kriskommunikatören Paul Ronge beskrev hanteringen väldigt bra: ”Förnekelse, beskylla andra, bagatellisera”. När MP gjort dessa tre väntade de lite och under tiden växte krisen. Vad hände då? De försökte tiga ihjäl tystnaden och sen, som Paul beskrev det, kröp de till slut fram och bet i det sura äpplet – Kaplan avgick.

Den misslyckade hanteringen som Paul Ronge presenterar är så vanlig bland makthavare att jag börjar tro att det finns en riktigt dålig medietränare därute som tipsar sina kunder att förneka, beskylla, bagatellisera, tiga och i värsta fall bita i det sura äpplet. Följderna av en sådan hantering har vi sett flera gånger – de är förödande. Inte ens barn är så dåliga. De kanske sträcker sig till förnekelse, men att bagatellisera eller beskylla andra? Aldrig. Snarare en darrande haka och ”förlåt” på det.

Ett barn som beskyller andra barn eller bagatelliserar hade man ju tagit till barnpsykolog för att se om förmågan till att känna empati inte är rubbad.

Hur är det då med makthavare? Borde de gå till en psykolog? Nej, så drastiska åtgärder krävs inte, men däremot träning i kommunikation innan krisen är ett faktum. Det behöver inte vara så svårt.

Ta det till din egen vardag. De regler som fungerar där brukar även fungera i offentligheten. Ta bara kafferutinen hemma, den jag har med Gustav hade inte fungerat bra med Kaplanhanteringen.

Gustav: Har du tagit tre koppar kaffe?

Jag: Nej.

Gustav: Det har du ju.

Jag: Nej det var barnen.

Gustav: Det var ju du!

Jag: Men herre Gud du har ju fått en kopp i alla fall, jag har ju inte mördat någon. Slappna av.

Tystnad.

Jag: Förlåt.

Man behöver inte vara en Einstein eller Martin Luther King för att se att den retoriska metoden ovan inte är ett framgångskoncept. Det finns ett enkelt sätt att minimera skadan när du blir påkommen med att fela och det är att be om ursäkt:

Gustav: Har du tagit tre koppar kaffe?

Jag: Ja. Förlåt.

Det bästa du kan göra är att vara steget före. Erkänna misstaget innan någon har sett det och dessutom föreslå åtgärd. Gudrun Schyman gjorde det med sin alkoholism och nådde historiska siffror två år senare: 12 procent. Kaplan hade kunnat vinna över krisen med en annan disposition: erkännande, ursäkt, förslag på åtgärd, genomföra åtgärden. Och den fungerar väldigt bra i vardagen och blir sedermera mitt retoriktips denna söndag om du skulle göra ett misstag. Gör inte en Kaplan – gör en Schyman:

Jag: Gustav, jag råkade ta en kopp kaffe för mycket. Men jag har kokat nytt åt dig.

Elaine Ekswärd

vd på Snacka Snyggt retorikbyrå