Unga som begått grova brott kan dömas till sluten ungdomsvård och avtjäna sina straff på de ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). I sommar har vi nåtts av nyheterna om rymningar från SIS i Råby och Kungsbacka, som tydligt visat på att säkerheten på anläggningarna måste öka. Säkerhetsarbetet är kraftigt eftersatt och varje år sker ett tiotal avvikningar från den slutna ungdomsvården. För att samhället ska skyddas och bli tryggare, och för att unga kriminella ska få en chans att få hederliga liv som vuxna, krävs en reformering av lagen om sluten ungdomsvård, och satsningar på SIS och ungdomshemmen.
Samhällets ansvar
För oss i Miljöpartiet är det tydligt att det finns en stor samhällsvinst i att bryta en ung persons kriminella livsstil. Ju tidigare en människa väljer att lämna det kriminella livet, ju större är vinsten för individen, omgivningen och samhället i stort. Samhället har ett ansvar att främja vägvalet till ett laglydigt liv. SIS ungdomshem spelar en viktig roll i detta och därför behövs satsningar. Ungdomshemmen är inte öppna, frivilliga verksamheter, utan ställen där ungdomar ska rustas för att kunna komma ur sin kriminella bana.
Regeringen har konstaterat att kvaliteten på SIS ungdomshem måste höjas. Medel har också anslagits i årets budget, efter uppgörelsen i 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet förra året. I budgeten för 2021 föreslår därför regeringen att SiS förstärks med 110 miljoner kronor 2021 och därefter 100 miljoner kronor årligen. Det är en god start, men mycket mer måste göras framöver.
Rätt utbildning
Höjd säkerhet är en viktig del av en sådan satsning, men även verksamhetens innehåll är i behov av såväl förändringar i lagen som av mer resurser. Metoder som används måste ha forskningsstöd och personalen måste har rätt utbildning för att behandla ungdomarna. En del som idag inte fungerar tillfredsställande är uppföljning och utslussning av ungdomarna.
Den som avslutat sin slutna ungdomsvård idag har inte tillräcklig uppföljning eller tillsyn. Detta skiljer sig alltså mot den vuxne som slussas ur fängelse, där frigivningen är villkorlig och också går via frivården.
Den slutna ungdomsvården behöver övergå i öppna insatser när straffet upphör. Det är kortsiktigt och naivt att tro att alla behandlingsbehov upphör samma dag som frigivningen är. En tydlig plan för uppföljning är också en central del av att behandlingen ska fungera och för att samhället på ett tidigt stadie ska kunna ingripa om behandlingen inte har önskad effekt när ungdomen återvänder till ett liv i frihet. Den kommunala socialtjänsten måste också vara en del av behandlingsplanen, där rätt insatser ges till den unge för att denna ska ha verktyg att fortsätta ett brottsfritt liv efter frigivningen. Här behöver samarbetet och överlämningen mellan stat och kommun fungera betydligt bättre.
En tydlig plan för uppföljning är också en central del av att behandlingen ska fungera och för att samhället på ett tidigt stadie ska kunna ingripa om behandlingen inte har önskad effekt när ungdomen återvänder till ett liv i frihet.
Det är på modet i den politiska debatten att prata om hårdare straff. Från Miljöpartiets sida är det inget självändamål, men det har funnits flera exempel de senaste åren på straffskärpningar som varit oerhört viktiga, inte minst gällande vapenbrott och sexualbrott. Ett vallöfte från Miljöpartiet 2018 var även att förändra lagstiftningen för att det ska finnas ett större utrymme att döma de som rekryterar unga in i kriminalitet. Det är också med i 34-punktsprogrammet och ska genomföras denna mandatperiod.
Minska risken för återfall
När en ung människa begår brott så kan det leda till en enorm skada för samhället och för individen själv. Det finns inget viktigare än att minska risken för återfall. Det är centralt att konsekvenserna blir omedelbara och att en vistelse på anstalt i möjligaste mån minskar den unges benägenhet att begå brott. Det får aldrig vara så att vistelsen för personen längre bort från att vara en del av samhället eller används för att bygga upp ett kriminellt kontaktnät. Unga, även unga som begår brott, behöver samhällets resurser nu för att vi alla ska få det bättre i längden.
För oss i Miljöpartiet är det avgörande att ungdomar på glid inte hamnar i kriminalitet utan får stöd och hjälp i ett tidigt skede. För de unga som ändå befinner sig i kriminella sammanhang måste förutsättningar ges för att bryta det kriminella livet. Det är avgörande för att öka tryggheten, minska gängkriminaliteten och förbättra utvecklingen i våra mest brottsutsatta områden såväl som i hela samhället. Därför behöver lagstiftningen förändras.
Johanna Öfverbeck (MP), rättspolitisk talesperson
Pernilla Stålhammar (MP), social- och sjukvårdspolitisk talesperson,