Sverige har alltid legat i framkant när det gäller teknisk utveckling. Vårt land vilar på en ekonomi som till stor del är byggd av svenska uppfinningar och som medborgare synes vi alltid ha varit positiva till att ta till oss ny teknik. På 1880-talet var Stockholm den mest telefontäta staden i världen. På 1990-talet var Sverige det mest mobil- täta landet. Det sägs att nya produkter gärna testas i Sverige, eftersom vi är så snabba att ta till oss trender.
I dag är de flesta av samhällets tjänster digitala: För att ställa dig i bostadskö, för att göra bankärenden, för att söka jobb måste du logga in någonstans. Ofta krävs bank-id.
Drabbar inte bara äldre
De flesta av oss hänger med i utvecklingen och vi tar till oss nya arbetssätt som förenklar vår vardag.
Men alla människor hänger inte med: Enligt undersökningen Svenskarna och internet lever en miljon människor i Sverige utanför internet.
Det öppnar en djup klyfta mellan dem som behärskar den nya tekniken och dem som inte gör det. Orättvisan fördjupas ytterligare när den som behöver hjälp med något också måste betala extra, då detta drabbar en grupp i samhället där många är ekonomiskt svagare.
Orättvisan fördjupas ytterligare när den som behöver hjälp med något också måste betala extra, då detta drabbar en grupp i samhället där många är ekonomiskt svagare
Det har sagts att den här miljonen människor som lever i digitalt utanförskap kommer att försvinna de kommande åren, eftersom det handlar om den äldsta gruppen i samhället. Det är en missuppfattning.
Digitaliseringen kommer att fortskrida och överta allt fler områden. Det gäller inte minst välfärdens område. Sverige kommer även i framtiden att ha en stor grupp som står utanför tillträde till den digitala teknikens möjligheter. Det handlar om alla dem med kognitiv svikt.
Kognitiv svikt är ett samlingsbegrepp för tre huvudgrupper. Det handlar om personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, de som har demenssjukdomar eller någon kognitiv sjukdom. De två sista innebär att man drabbas av förvirring, svårigheter att minnas, lära sig saker och att vara uthållig. Människor med kognitiv svikt behöver hjälp för att klara många vardagliga saker och träning i att hitta strategier för att klara vardagliga göromål.
Kommunen har ansvar för sina invånare och måste hitta lösningar för alla som behöver hjälp. Men hur kommunerna löser sina uppgifter kan skifta. Det gäller särskilt mellan stora resursstarka kommuner å ena sidan och mindre ekonomiskt svaga kommuner å andra sidan.
Folkbildning en del av lösningen
Jag vill hävda att om landets kommuner ska klara av att lösa sina uppgifter i dag måste de ta hjälp av aktörer i civilsamhället.
Studieförbunden är exempel på aktörer som funnits länge och arrangerar en uppsjö aktiviteter som i många fall handlar om att ge stöd åt människor med kognitiv svikt. Folkbildningen bidrar på ett bra sätt till att överbrygga klyftor i samhället.
Folkbildningen bidrar på ett bra sätt till att överbrygga klyftor i samhället
I dag finns tio studieförbund i Sverige, som alla får del av statliga pengar sedan tiden efter andra världskriget, när man insåg vikten av folkbildning. Ett av kraven för att få dessa pengar – fördelade av Folkbildningsrådet – är att nå personer med intellektuell funktionsnedsättning. Pedagogiska insatser för att underlätta för dem ska göras. Åtta procent av statsbidraget går till just detta ändamål. Studieförbundet Vuxenskolan erhåller i dag hälften av det. I Göteborg har vi lång erfarenhet och högt förtroende inom detta område.
Min slutsats är att Studieförbundens verksamhet är oumbärlig för många grupper. De förser landet med både bildning och utvecklande, meningsfull fritid. Och de kan framför allt bidra till att människor som riskerat att hamna utanför får stöd att ta del av den nya teknikens möjligheter. I en tid när statens bidrag till människor med kognitiv svikt riskerar att ifrågasättas i den politiska debatten är det viktigt att ta strid för folkbildningens insatser. Folkbildningen är i själva verket ett enastående bidrag i ett samhälle som präglas av respekten för alla människors unika värde och rätten till delaktighet.
Om detta är viktigt att berätta – inget sker av sig själv.
Annika Westh, ordförande Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg och Öckerö