Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dialog nödvändig i Irak annars nytt förödande krig

Ett utplånande av Kurdistan skulle innebära en situation av ständigt nya konflikter mellan olika religiösa och etniska särintressen. I den uppkomna situationen är det i stället av största vikt att lösa konflikten mellan Kurdistan och centralregimen i Bagdad genom samtal och dialog, skriver sociolog Jamila Hussein.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jamila Hussein,  sociolog

Den 25 september i år röstade över 90 procent av kurderna för ett fritt och oberoende Kurdistan. För kurderna var folkomröstningen en mycket viktig händelse och många hade tagit på sina allra bästa kläder när man gick till vallokalerna eftersom det var första gången någonsin som kurderna fick tillfälle att ge uttryck för sin önskan om en egen stat efter många århundraden av förtryck.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Denna folkomröstning skickade dock chockvågor inte bara till Iraks centralregering i Bagdad utan även till Erdoğan i Turkiet och till den shiamuslimska diktaturen i Iran, som alla fruktar för ett fritt oberoende Kurdistan och som därför nu gör allt för att hindra en sådan utveckling. Ändå har kurdiska p

eshmergastyrkor gjort en stor insats i att besegra IS och bringa deras självutnämnda kalifat på fall.

Ett faktum är också att det enda området i nuvarande Irak som fungerar på ett bra sätt med trygghet, demokrati och mänskliga rättigheter är just Kurdistan. Man har också gjort en stor insats i och med att man tagit emot cirka 1 800 000 arabiska flyktingar från städer som tidigare erövrats av IS.

På offensiven mot Kurdistan

Det är med stor bestörtning som jag nu tar del av nyheterna som beskriver hur centralregimen i Bagdad tillsammans med shiamilisen PMF, som understöds av Iran, har gått på offensiven i Kurdistan och ockuperat flera strategiska städer och områden. Civila har dödats och kurdiska flaggor har systematiskt skändats och bränts.

Regimen i Bagdad har med hjälp av Iran försökt att ge ockupationen sken av legitimitet genom att hänvisa till ett avtal som slutits med några få medlemmar från ett av de styrande politiska partierna i Kurdistan. Avtalet har också inneburit att Kirkuk samt några andra städer överlämnats till centralregimen i Irak.

Detta avtal slöts helt bakom ryggen på kurderna, som fortfarande är chockade över hur lättvindigt Kirkuk överlämnades till centralregimen i Irak. Den starka mannen i Bagdad, Abadi, hävdar att han vill bevara Irak som en demokratisk helhet, men tyvärr är det enbart vackra ord. I praktiken skulle ett utplånande av Kurdistan innebära en situation av ständigt nya konflikter mellan olika religiösa och etniska särintressen.

Dialog avgörande

I den uppkomna situationen är det alltså av största vikt att lösa konflikten mellan Kurdistan och centralregimen i Bagdad genom samtal och dialog och inte genom maktmedel, där ena parten utnyttjar sin militära överlägsenhet till att förtrycka och utplåna den andra.

Centralregimens armé i Irak har fått hypermoderna vapen av USA för att kunna bekämpa IS. Det är upprörande om dessa moderna vapen nu inte bara används som hot mot kurderna utan i värsta fall också kommer att användas till att slakta befolkningen, både araber och kurder och förstöra de blomstrande städerna Erbil, Kirkuk, Solimania och Dehok.

Därför är det extra viktigt med en förhandlingslösning. Det stora problemet är att det i Mellanöstern inte finns någon som helst tradition att lösa problem genom samtal och kompromisser. Detta gäller på alla nivåer i samhället, från den enskilda familjen, där familjefadern har all makt, till det nationella planet där traditionellt alltid en enväldig härskare styrt alla länderna i Mellanöstern. Visserligen kan man ibland prata om betydelsen av dialog men i praktiken brukar parterna sätta upp omöjliga villkor för varandra, vilket nästan alltid sätter stopp för varje försök till dialog.

Riskerar nytt förödande krig

Det vanliga folket i Irak är i dag jättetrötta på allt vad våld och krig heter. Därför måste alla parter i den nuvarande konflikten förutsättningslöst sätta sig vid förhandlingsbordet och verkligen lyssna på varandras synpunkter och behov. För att lyckas med detta krävs sannolikt hjälp och stöd utifrån, till exempel från både FN, EU-länderna och USA, för att därigenom neutralisera inte minst Irans och Turkiets behov att utnyttja situationen till att främja sina egna intressen. Alternativet är ett nytt och förödande krig i Mellanöstern, vilket skulle bli ren katastrof, inte bara för Mellanöstern utan även för Europa och övriga Västländer.

Jamila Hussein

sociolog