Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
En värdig svensk politik bör leda oss till en human hållning till de utsatta EU-medborgare som kommer hit. Kriminalisering eller andra repressiva åtgärder måste avvisas. Det går att lösa den här frågan, men det krävs politisk vilja och att vi vill öppna ögonen för lösningarna. Detta är vår uppmaning till S-kongressen, skriver Thomas Hammarberg och Jesper Bengtsson.

Det finns humana vägar bort från tiggeriet

Det går att lösa frågan om fattiga tiggande EU-medborgare på våra gator utan förbudslagstiftning, skärpt ordningslag och andra repressiva åtgärder. Det gäller bara att leta efter alternativen. Vi har letat och presenterar i dag en rapport med 20 olika förslag på positiva lösningar, skriver Thomas Hammarberg och Jesper Bengtsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

”Tiggandet är ovärdigt”, så låter det senaste argumentet från dem som vill ha bort de utsatta EU-medborgarna från våra stadsmiljöer. Det har fått motivera krav på en skärpt ordningslag och snabbare vräkningar (avhysningar).

Men vari ligger det ovärdiga? Är det att utblottade människor vädjar om hjälp? Eller är det de orättvisor som drivit dessa människor ned i den djupaste fattigdom?

Om vi talar om det senare är de repressiva åtgärderna ingen lösning. Möjligen skulle de driva bort dessa besökare men självfallet inte underlätta deras situation. De flesta av dem är romer och grymt marginaliserade i sina hemländer. Förbud eller andra repressiva åtgärder mot dem skulle ytterligare stigmatisera dem i hemlandet – och utnyttjas mot dem av rasistiska extremister.

Att bidra till detta vore knappast en politik i värdighetens tecken, och det är något vi hoppas att Socialdemokratin tar med sig när partiet i veckan samlas till kongress i Göteborg. Kongressen bör stå emot enkla lösningar om tiggeriförbud eller andra repressiva lösningar.

Måste hanteras med klokskap

För det finns möjligheter. Det finns lösningar i den här frågan. Om vi bara tittar efter dem.

Närvaro av fattiga människor från andra EU-länder är förstås en politisk utmaning. Men den måste hanteras med klokskap, medmänsklighet och respekt för såväl lagar som normer för mänskliga rättigheter. Det är misärens och utanförskapets rötter som måste tacklas.

I en ny rapport Tiggarna och vårt ansvar som ges ut av Tankesmedjan Tiden i dag skisseras ett konkret handlingsprogram upp i tjugo punkter med positiva lösningar. Det bygger på åtgärder på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Kortfattat föreslås en handlingsplan som utgår från följande punkter:

  • Reformer i hemländerna, dialog med Rumänien och Bulgarien för att mänskliga rättigheter prioriteras och ett bättre samarbete mellan kommuner i Sverige och hemländerna.
  • Europeiskt samarbete: Att verka för romers rättigheter och skydda den fria rörligheten inom EU, något som bör prioriteras vid EU:s sociala toppmöte i Göteborg senare i år.
  • Åtgärder i Sverige: Arbeta för boendelösningar enligt lokala exempel som fungerat. Genomföra mer humana avhysningar och prioritera åtgärder mot hatbrott. Utveckla samordningen mellan frivilligorganisationer och kommunala myndigheter

Gigantisk utmaning

Några saker står särskilt klara och präglar programskissen. En är att utmaningen är gigantisk: fattigdomen är enormt djup, utanförskapet markant, arbetslösheten kompakt och analfabetismen omfattande bland föräldrar och andra vuxna.

En annan utgångspunkt är att det inte räcker med sociala åtgärder om själva diskrimineringen, antiziganismen, får fortsätta. Den måste tacklas.

Men det finns också hoppfulla tecken. Det finns konstruktiva krafter i hemländerna som skyddar romernas mänskliga rättigheter. Biståndet från svenska frivilliga organisationer har växande betydelse. Inom EU sker en effektivisering av stödarbetet och större betoning på åtgärder mot antiziganismen.

De tendenserna bör uppmuntras. En värdig svensk politik bör också leda oss till en human hållning till de utsatta EU-medborgare som kommer hit. Kriminalisering eller andra repressiva åtgärder måste avvisas. Det går att lösa den här frågan, men det krävs politisk vilja och att vi vill öppna ögonen för lösningarna. Detta är vår uppmaning till S-kongressen.

Thomas Hammarberg

rapportförfattare och ombud S-kongressen

Jesper Bengtsson

chefredaktör Tiden och ombud S-kongressen