Efter krisen. Historien om Europeiska unionen är i själva verket historien om en uppåtsträvande ekonomisk och social konvergens inom de snart 27 medlemsstaterna – på ett sätt som gynnar alla. Nu är det dags för den sociala delen att komma i kapp, skriver debattören.
Efter krisen. Historien om Europeiska unionen är i själva verket historien om en uppåtsträvande ekonomisk och social konvergens inom de snart 27 medlemsstaterna – på ett sätt som gynnar alla. Nu är det dags för den sociala delen att komma i kapp, skriver debattören.

Det europeiska samarbetet står på spel i Göteborg

Ekonomiska och sociala framsteg är två sidor av samma mynt. Men bräckligheten i flera EU-länder vad gäller sysselsättning och socialt skydd blev tydlig när den ekonomiska krisen slog till. Det är bakgrunden till den europeiska pelaren för sociala rättigheter som fredagens toppmöte handlar om. Det här blir en nystart för det sociala Europa, skriver Juan Menéndez-Valdés.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

När EU:s stats- och regeringschefer samlas i Göteborg på fredag för att diskutera rättvisa jobb och tillväxt, kommer det att vara det första ”sociala toppmötet” på 20 år. Den viktigaste punkten på dagordningen kommer att vara den formella proklamationen av europeiska pelaren för sociala rättigheter – 20 principer med fokus på lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och socialt skydd och social integration. Pelaren ska fungera som en ”kompass för en förnyad konvergensprocess mot förbättrade arbets- och levnadsvillkor mellan medlemsstaterna” och ta hänsyn till förändringarna i samhälle och arbetsliv inom EU.

Så långt är allt lovvärt.

Låt oss dock komma ihåg var vi är. Detta är en tid då Storbritanniens något kaotiska utträde skapar rubriker. Det är en tid då populistiska och antieuropeiska stämningar förekommer i många medlemsstater. Det är också en tid då många ifrågasätter nyttan med ett EU som i sin kärna hade ett löfte om att vi alla tillsammans skulle ta ett steg mot bättre livskvalitet och arbete.

ANNONS

Varför fokuserar då EU, vid denna kritiska tidpunkt – då unionen kämpar för att på ett effektivt sätt möta de komplexa nya ekonomiska och politiska parametrarna – på ”må-bra-fraser” i en pelare för sociala rättigheter?

Unikt för Europa

Svaret ligger säkert i det alltmer uppenbara behovet av ett starkare samband mellan ekonomisk och social utveckling. Historien om Europeiska unionen är i själva verket historien om en uppåtsträvande ekonomisk och social konvergens inom de snart 27 medlemsstaterna – på ett sätt som gynnar alla.

Den sociala modellen har alltid särskiljt Europa från resten av världen, och uttryckligen försökt att balansera både ekonomiska och sociala behov. Populistiska stämningar framställer dock EU som till sin natur obalanserat, som förtruppen för åtstramningar, som underlättande av ohämmad migration och rörlighet och skapande av övernitisk reglering inom livets alla områden. De påföljande missförhållandena i samhället beskylls EU eftertryckligt för.

I verkligheten är dock EU:s mandat i sociala frågor begränsat, och såväl framgångar som misslyckanden är resultatet av ansvar som delas med medlemsstaterna.

Det är ekonomin som har varit den primära vektorn för integrationsprocessen, från den ekonomiska gemenskapen EG till den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen. Logiken var att växande välstånd och sammanflätade europeiska ekonomier skulle göra krig ”inte endast otänkbart, utan även praktiskt omöjligt”.

ANNONS

Den inre marknaden kräver emellertid regler och en stor del av lagstiftningen runt sociala och arbetsmarknadsfrågor i unionen är relaterade till processen att stärka den inre marknaden. Det var ambitionen att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor som har lett till flera betydande lagstiftningsinitiativ om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, likabehandling mellan kön, och om balans mellan arbetsliv och privatliv, deltidsarbete och om arbete genom bemanningsföretag.

Social sammanhållning spelar roll

Det var direktivet om ett närmande av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar och lagstiftning om information och samråd med arbetstagare som skapade ett ramverk för hur detta bör utföras. Dessa europeiska lagar har bidragit till betydande uppåtsträvande konvergens i sociala och arbetsrättsliga normer – inte minst bland de nya medlemsländerna.

Men om lagstiftningen för marknadsuppbyggnad konsekvent haft större inverkan på ekonomiska och sociala utfall, så har en ökad ekonomisk och social sammanhållning också spelat en viktig roll. Den har blivit EU:s främsta investeringspolitik via de olika strukturfonderna, och på senare tid svarade den för mer än hälften av de offentliga investeringarna i vissa länder. Det råder inget tvivel om att politiken har haft stora framgångar.

Den starka tillväxten från mitten av 1990-talet fram till början av lågkonjunkturen 2007 dolde emellertid bräckligheten hos olika aspekter av sysselsättning och socialt skydd i många medlemsstater. Till exempel ökade antalet tillfälliga anställningsavtal kraftigt under decennierna före lågkonjunkturen. Krisen utplånade dem till stort del. I vissa medlemsstater var försäkringssystemen inte anpassade för att erbjuda inkomststöd och försvagade skyddsnäten ytterligare av nedskärningar i utgifterna för socialt skydd.

ANNONS

Katalysator

Detta var katalysatorn som placerade den nuvarande sociala konvergenskonceptet i centrum för den europeiska politiska diskursen. Å ena sidan signalerade krisen ett avbrott i en långvarig process av konvergens av faktiska levnadsstandarder mellan medlemsstaterna. Å andra sidan utmanade lågkonjunkturen eurons stabilitet, och kastade tvivel över det nuvarande systemet för ekonomisk styrning. När Grekland och andra länder som drabbats av finanspolitisk konsolidering kämpade för att hålla sig flytande mot en bakgrund av försämrad sysselsättning och försämrade levnads- och arbetsförhållanden, och när andra medlemsstater uppfattade den ökade rörligheten för arbetstagare, människor och tjänster som ett växande hot mot sina normer för arbetsvillkor och socialt skydd, då krävdes ett politiskt samförstånd om en ”allt närmare” integration – och eurons stabilitet – och en stärkt social dimension.

Det var mot denna bakgrund som kommissionen, efter en omfattande samrådsprocess, kom fram med den europeiska pelaren för sociala rättigheter i april i år. Den sociala pelaren visar tydligt att ekonomiska och sociala framsteg är två sidor av samma mynt. Utan sociala skyddsnät tar människor inte några risker. Utbildning, och annan aktiveringspolitik är huvudingredienser i långsiktiga konkurrensfördelar, och socialt skydd spelar en avgörande roll för att stabilisera ekonomierna i den ekonomiska och monetära unionen.

ANNONS

Nystart

Så detta är innebörden av proklamationen – den representerar den oupplösligt förbundna politiska, ekonomiska och sociala integrationen av en kontinent. Medan alla länder återgår till tillväxt, är det väl ändå dags att visa att integration kan leverera. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett första och ett viktigt steg mot en nystart för det sociala Europa. Dess genomförande kräver åtgärder inte bara på EU-nivå, utan från medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och myndigheter på nationell och regional nivå.

Detta är historien om Europeiska unionen. Ett nytt kapitel öppnas i Göteborg på fredag. Därefter blir det i Paris, Madrid, eller Prag som de viktigaste sidorna kommer att skrivas.

Juan Menéndez-Valdés

direktör, Eurofound

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) är ett trepartsorgan inom EU som förmedlar kunskap för att stödja utvecklingen av en bättre social-, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. Eurofound bildades 1975.

ANNONS