Replik
Förnedringsrånen
18/2 Förnedringsrånen är en konsekvens av för stor asylinvandring | Göteborgs-Posten
21/2 Förenklat att förnedringsrånen beror på invandringen
I förra veckan tog polisinspektör Anders Karlsson tillfället i akt att med utgångspunkt i förnedringsrånen bland unga, framhålla invandrares höga brottslighet generellt, särskilt vad gäller skjutningar och sexualbrott, och hävda att Sverige måste minska asylinvandringen. Han tar upp straffpolitiken och hävdar att straffreduktionen innebär att unga inte får någon påföljd alls och att myndiga återfallsförbrytare ska låsas in. Han säger också att ”jag önskar att man skulle kunna diskutera frågan med förnuft”. Jag ska kort försöka göra det.
Olika erfarenheter
Polisen Martin Marmgren gav sig in i debatten i Aftonbladet och berättade att han under sina tio år som polis i utanförskapsområden i Stockholm i sitt jobb aldrig träffat på något sådant rån, och att hans kollegor inte heller känner igen bilden. Därmed underkänner jag inte Anders Karlssons bild, men uppenbart kan poliser på fältet ha olika erfarenheter och se skilda saker. Vad jag kan bidra med är forskningsresultat baserade på systematiskt insamlade data, från bland annat polisstatistiken, där enskilda spektakulära fall blir mindre framträdande.
Första och andra generationens invandrare har sedan åtminstone 1970-talet varit överrepresenterade 1,5 – 2,5 gånger bland misstänkta för brott och i större utsträckning för vissa grova brott som våldtäkt och dödligt våld.
Ungdomsbrottsligheten går generellt ned, en allt mindre andel av dem som lagförs för brott är unga. Det som är nytt är att andra generationens invandrare nu löper en större sannolikhet att fällas för brott än första generationen. Dock minskar brottsligheten både i första och andra generationen invandrare.
De gängrelaterade skjutningarna med dödlig utgång, som mycket förståeligt oroar och upprör många, begås i allt väsentligt av unga män med utländsk bakgrund och troligen främst av andra generationens invandrare. Offren kommer från samma grupper som gärningsmännen. Det innebär att risken för etniska svenskar att bli mordoffer inte har ökat nämnvärt. Också då det gäller ungdomsrånen visar Brås skolundersökningar att elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade som brottsoffer.
Vad gäller våldtäkt är invandrare, inklusive andra generationen, markant överrepresenterade bland de dömda. Domarna från ett år, 2016, utgör omkring en promille av de våldtäkter som rapporterats i BRÅ:s nationella trygghetsundersökning. Att dra slutsatser från den lilla gruppen dömda till alla våldtäkter som begås låter sig då knappast göras. #Metoo avslöjade också att våldtäkter och andra sexuella övergrepp förekom i stor omfattning på kulturinstitutioner och akademikerarbetsplatser. Unga män med utländsk bakgrund förekommer inte i någon större utsträckning där.
Såväl etniska svenskar som invandrare har högre risk att lagföras för brott om de tillhör de fattigaste i samhället
Av de polisanmälda våldtäkterna spelar heller knappast asylinvandringen från 2015 någon större roll. Det finns till exempel inget samband mellan antal asylsökanden och våldtäktsanmälningarna på kommunnivå. Av dem som polisanmäls för våldtäkt är det bara en liten andel som inte är medborgare eller har permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Att straffskärpningar skulle minska brottsligheten är inte troligt. Detta är en tydlig slutsats baserad på omfattande forskning i Sverige, i Norden och i andra länder.
Den högre brottsligheten bland personer med utländsk bakgrund beror i allt väsentligt på sämre levnadsförhållanden. Såväl etniska svenskar som invandrare har högre risk att lagföras för brott om de tillhör de fattigaste i samhället. Detta är naturligtvis ingen ursäkt för att begå brott men det är ett samhällsvetenskapligt faktum.
Varierar historiskt
Det skulle då kanske kunna invändas att om invandrare är fattigare och har mindre resurser, så skulle brottsligheten minska om de inte fanns i Sverige. Frågan är dock inte så enkel – bortsett från andra skäl för asyl och invandring. Det förefaller vara så att de som tillhör det lägsta inkomstskiktet i samhället lagförs i oproportionerligt hög grad. Tidigare i Sverige, då brottsligheten steg kraftigt, var det etniska svenskar som fyllde de lägsta positionerna. Nu är det invandrarna. Vilka dessa grupper är varierar historiskt och mellan samhällen, afroamerikaner, katoliker, maorier, inuiter, men det är alltid de som befinner sig längst ner som har en överrisk för att identifieras som brottslingar.
Den fråga vi måste ställa oss är därför vad det är som ökar risken för lagföring för brott och fängelsestraff för dem som är fattigast och som har minst resurser i samhället.
Henrik Tham, professor emeritus Stockholms universitet