Europaparlamentariker
I veckan presenterade EU-kommissionen den så kallade europeiska pelaren för sociala rättigheter. Den handlar om att ge en social dimension till Europasamarbetet och innebär i praktiken att EU ska reglera allt från arbetstider och minimilöner till arbetslöshetsstöd och föräldraledighet.
Men den svenska välfärden blir knappast bättre för att EU reglerar den. Att Bryssel ska besluta över frågor som rör arbetsmarknad och socialpolitik är det sista medborgarna vill. Tajmingen kunde inte vara sämre, precis när förhandlingarna inleds om Storbritanniens utträde ur EU. Det finns andra betydligt viktigare gemensamma utmaningar som EU borde göra mer för att möta.
S driver på
Den rödgröna regeringen har länge drivit på för att EU ska få en social pelare och att makten över socialpolitiken och arbetsmarknaden flyttas till Bryssel. I november har Stefan Löfven (S) bjudit in till toppmöte i Göteborg för att försöka staka ut färdriktningen mot mer överstatlighet. Detta trots att riksdagen har sagt stopp och belägg och att den svenska linjen ända sedan vi gick med i EU för mer än 20 år sedan har varit att det här är frågor vi ska besluta om på egen hand i Sverige.
Om Stefan Löfven menar allvar med att han vill att Bryssel ska besluta över arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken är det allvarligt. Det riskerar att leda till att Sverige påtvingas en politik som går stick i stäv med svenska traditioner och värderingar. Om Löfven däremot inte menar allvar och inte har för avsikt att ge Bryssel makt att besluta i de här frågorna är det direkt oansvarigt. Då spelar regeringen ett högt spel för att vinna kortsiktiga symbolpolitiska poänger. I sådana fall finns det faktiskt viktigare utmaningar och problem som Sverige borde göra mer för att hantera tillsammans med de andra länderna i EU.
Ingen anledning lägga sig i
Det finns ingen anledning att EU ska lägga sig i familjepolitiken och detaljstyra den till sådan grad att man till och med föreslår hur många dagars föräldraledighet pappor ska ta ut i samband med barnets födsel. Det är faktiskt något som blivande föräldrar kan besluta om på egen hand och reglerna för föräldraledigheten beslutar vi bäst om här hemma. Det finns alltså inget mervärde i att vi kompromissar med 27 andra länder om detta i Bryssel. Det tror jag till och med Stefan Löfven kan hålla med om. Ändå har just detta blivit konsekvensen av hans prat om att exportera den svenska modellen till resten av Europa. För det är så EU fungerar. Om vi ska kompromissa med Italien och Irland om familjepolitiken är den knappast den svenska modellen som kommer ut på andra sidan.
Försvagar EU-samarbetet
Om vi inte vill att andra länder ska bestämma över svensk välfärd ska vi akta oss för att lägga oss i deras. Det skapar bara förbittring och förbistring och försvagar därmed hela Europasamarbetet. I stället för ökad sammanhållning riskerar vi att få splittring mellan EU:s länder i en tid när vi mer än kanske någonsin tidigare behöver hålla samman för att möta våra gemensamma utmaningar.
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker