vice ordförande trafiknämnden Göteborg
Vi ska satsa kraftfullt på kollektivtrafiken och Göteborg ska utvecklas till en riktig cykelstad. Javisst, dessa övergripande åsikter är faktiskt de flesta överens om.
Skiljelinjerna i trafikpolitiken har i stället handlat om synen på bilism i allmänhet, och mer specifikt kring ett procenttal.
Den trafikstrategi som trafiknämnden beslutade om år 2014 innehåller ett mål om att biltrafiken ska minska med 25 procent till år 2035. Ett sådant mål kan man ha olika tankar om. Men helt klart är att det kräver mycket kraftfulla satsningar på de andra trafikslagen för att de ska bli attraktiva jämfört med bilen.
Ingen attraktiv cykelstad
Och det är här det brister. Precis som för den västsvenska pendeltågstrategin, där de nödvändiga kringinvesteringarna till Västlänken är ofinansierade eller ligger för långt bort i tiden, så genomförs nu inte de åtgärder som Göteborgs trafikstrategi bygger på. Endast en fjärdedel av beslutade investeringar i nya cykelbanor genomförs, och antalet pendelparkeringar är långt ifrån behoven. Resultatet ser vi i verkligheten. Göteborg blir ingen attraktiv cykelstad, och många hindras från att parkera bilen och byta smidigt till kollektivtrafiken.
När man inte klarar av att genomföra en strategi i verkligheten så måste man se över vad som brister. Därför kommer jag rösta igenom Alliansens yrkande om ”Utvärdering av trafikstrategin” på trafiknämnden i mars.
Min bild är nämligen att vi kan skapa en bättre trafiksituation i Göteborg om vi politiskt jobbar på ett annat sätt än i dag. Det första och mest självklara är att vi måste hantera de målkonflikter som finns. Exempelvis att projekt som Västsvenska paketet, Älvstaden, och Linbanan slukar stora resurser inom kommunens organisation, vilket gör att mycket annat inte blir gjort.
Politiska ledningen ointresserad
Bakom detta ligger den politiska ledningens ointresse eller ovilja att prioritera mindre prestigefyllda saker som just cykelbanor, pendelparkeringar, och att snabba upp den befintliga kollektivtrafiken. Det är den typen av åtgärder som kan underlätta för göteborgarna i trafiken i närtid. Och då pratar vi om i sammanhanget ganska begränsade investeringar.
Det är kommunpolitikens uppgift att se helheten och att prioritera, men i Göteborg så drunknar vi i stället i teoretiska strategier, workshops och visioner. När alla stora initiativ som trafikstrategin, tågstrategin, projekt Älvstaden och Jämlikt Göteborg till slut kör i diket så får man fundera över om det vi sett har varit positiv kommunikation eller skönmålning.
Visst har vi en bra utveckling i dag i Göteborg, på flera sätt, för en del av befolkningen. Slutsatsen är dock kanske att den positiva utvecklingen sker trots den politiska styrningen, inte tack vare. Tänk hur vår stad kunde utvecklas om fler politiker pratade om de riktiga problemen, vågade erkänna när man misslyckas, och konstruktivt ville diskutera de svåra frågorna även med politiska motståndare.
Det riktigt paradoxala med trafikdebatten är nämligen att trafikutvecklingen vi har i Göteborg i dag faktiskt är i linje med Alliansens trafikstrategi, det vill säga att biltrafikvolymerna ska hållas kvar på nuvarande nivå och resandetillväxten ska ske med andra trafikslag än bil. Samtidigt låter det som att Alliansen är djupt missnöjd med rådande trafikpolitik. Vi har alltså en kraschad rödgrön trafikpolitik som i stället har resulterat i Alliansens politiska vilja. Men därute i trafiken har göteborgarna fortfarande problem.
Måste upp ur diket
Vi behöver dra upp trafikpolitiken ur diket och säkra de trafikåtgärder som ger mest nytta för göteborgarna. Som det är nu så har Göteborg schabblat bort både de kortsiktiga lösningarna och avgörande långsiktiga trafiksatsningar som ny järnväg till Landvetter och Borås.
Kanske kan självkörande fordon hjälpa oss politiker ur denna återvändsgränd.
Henrik Munck (-)
vice ordförande trafiknämnden Göteborg