Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
De ekonomiska förutsättningarna har förändrats i LOV. Personal måste uppmana deltagare till längre dagar för att få in högre ersättningsbelopp, skriver Erika Signal, stödpedagog.  Bild: Privat, Anders Olsson
De ekonomiska förutsättningarna har förändrats i LOV. Personal måste uppmana deltagare till längre dagar för att få in högre ersättningsbelopp, skriver Erika Signal, stödpedagog. Bild: Privat, Anders Olsson

Den dagliga verksamheten är på väg att krascha

Lagen om valfrihet är till för att personer inom daglig verksamhet ska få möjlighet att välja var de ska jobba. Men när det saknas ekonomiska medel för modellen kollapsar hela systemet. Något som nu är på väg att ske i Göteborg, skriver stödpedagogen Erika Signal.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I april började Göteborgs dagliga verksamheter följa Lagen om valfrihet (LOV). Visst låter det bra att få välja var du vill jobba? Eller låter det snarare sjukt att möjligheten inte alltid funnits? Så har verkligheten sett ut för personer inom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

LOV är ett framsteg som låter självklart för oss normalstörda. För personer med kapacitet att ta egna beslut är det fantastiskt – byta stadsdel, få möjligheten att utvecklas, byta arbetskamrater och testa något nytt.

Jag arbetar som stödpedagog på daglig verksamhet och ser ett system som kollapsar

Nu till det tråkiga. Jag arbetar som stödpedagog på daglig verksamhet och ser ett system som kollapsar. De ekonomiska förutsättningarna har förändrats i LOV. Personal måste uppmana deltagare till längre dagar för att få in högre ersättningsbelopp. När det gäller personer i behov av god man eller förvaltare ligger fokus mer på besparingar än individuella behov. Man sänker kvaliteten genom att ta in många fler deltagare på samma personalstyrka. Det pratas om en ”good enough”-nivå.

För snäv budget

Personaltäta verksamheter (exempelvis för personer på tidig utvecklingsnivå och personer med autism) läggs ned då budgeten i LOV är omöjlig att få ihop. Vi pratar alltså om personer med laglig rätt till daglig verksamhet. Man räknar huvuden i budgeten och kan inte ta hänsyn till individuella behov eller önskemål. Vad händer med utveckling när vi måste nöja oss med en insats som bara är ”bra nog”?

I värsta fall får man stanna hemma då det är fullt på verksamheterna med specialkompetens

Man får ta en plats på verksamheter utan rätt kompetens. Man måste ställa sig i kö utan garantier om när plats blir ledig. I värsta fall får man stanna hemma då det är fullt på verksamheterna med specialkompetens. Det i sin tur innebär högre arbetsbelastning för personal på bostäder med särskild service. Med andra ord flyttas ekonomin från ett område till ett annat, men notan hamnar ändå i slutändan hos kommunen. Och det är individen som drabbas.

Vi är på väg mot en institutionalisering, där så många som möjligt ska få rum under samma tak – precis som utgångsläget var vid införandet av LSS för 20 år sedan

På vilket sätt tar staden sitt ansvar? Verksamheter stänger och samtidigt är det kö till andra. Vi är på väg mot en institutionalisering, där så många som möjligt ska få rum under samma tak – precis som utgångsläget var vid införandet av LSS för 20 år sedan. LSS infördes för att stärka funktionsvarierades rättigheter i samhället, LOV känns som raka motsatsen för dem som inte kan föra sin egen talan. Något måste hända innan daglig verksamhet i Göteborg havererar totalt.

Erika Signal, stödpedagog