Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Demokrati på villovägar

Förslaget att bebygga hela Skanstorget har inget med bostadsbristen att göra. Det är ett led i att göra stadsbyggandet till handelsvara, skriver Bengt Andersson Liselius, arkitekt SAR/MSA.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Repilk

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Skanstorget, 26/10

Göteborgs stadsplan från 1600-talet är en pärla som fortfarande kan upplevas genom bland annat Vallgraven och Skansen Kronan. Detta är ett unikt arv, som måste förvaltas för såväl göteborgare som besökare. Haga och Skanstorget är länkarna mellan dessa båda landmärken. Det är över Skanstorget som Skansberget och Kronan visar upp sig och tydliggör stadens historia. Med bostadsbristen som förevändning vill Fastighetsnämnden nu bebygga torget med ett bostadskvarter, som fyller hela torget. För detta är en markanvisningstävling utlyst och efter en begränsad röstning är denna nu under bedömning.

Utanför centrala staden finns det många platser som kan förtätas med bostäder till priser som folk klarar av att betala, men varken marknaden eller de kommunala bostadsbolagen verkar intresserade av att bygga bara för att det behövs. Lyxmarknaden är mer intressant än bostadsmarknaden. Fastighetskontoret vill bygga på Skanstorget trots att man måste inse att det tar lång tid och blir dyra lägenheter. Fastighetskontoret borde i stället se som sin uppgift att bidra till att få fram mark, där det finns möjlighet till korta planprocesser och billigare bostäder. Misslyckandet i samband med tillfälliga bostäder för ett par år sedan, får inte upprepas.

Förslaget att bebygga hela Skanstorget har inget med bostadsbristen att göra. Det är ett led i att göra stadsbyggandet till handelsvara. Det går ut på att sälja mark till högsta pris och då är torgmark hårdvaluta.

Inskränkt demokrati

Fastighetsnämndens ordförande, Jahja Zeqirajs (D), skriver i sin debattartikel (GP 26/10), att han och nämnden har det yttersta ansvaret för Göteborgs utveckling och menar underförstått, att detta skulle ge mandat att bygga på våra allmänna platser och torg. Detta visar på en helt förryckt uppfattning om stadens planering. Med denna syn rundas Stadsbyggnadskontoret och Länsstyrelsen och den demokratiska process, som plan- och bygglagen innebär.

Fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj vill införa en inskränkt demokrati, där Fastighetskontoret och marknaden först bestämmer projektets omfattning varefter medborgarna får rösta på varianter, som alla innebär att torget ersätts av ett stort bostadskvarter. Man kallar det för direktdemokrati, när mindre än en procent av Göteborgs invånare röstar på tre likvärdiga förslag. Med stor säkerhet är många röster lämnade i egenintresse i egenskap av exploatör eller konsult för något av de tre förslagen. Hela röstprocessen är vilseledande. Den kläds i demokratins kläder, men är lånad från den totalitära staten där ingen opposition och inga alternativ tillåts. Det blir skendemokrati när inga möjligheter finns att kunna rösta på förslag, där ett upprustat torg finns med som alternativ.

Demokrati på allvar?

Göteborgs stad har på hemsidan öppnat för en demokratiprocess i direkt kontakt med medborgarna. Under ”Göteborgsförslaget” kan förslag läggas fram och när 200 röster ligger bakom förslaget går det vidare i den kommunala beslutsapparaten. Medborgargrupperna, som vill utveckla Skanstorget som torg, står bakom förslaget ”Ett bebyggt Skanstorget kan aldrig återskapas”. Den kommunala hanteringen av det förslaget blir mycket intressant. Det blir en värdemätare på, om detta är en möjlig väg att utveckla demokratin. Kan ett förslag från medborgarna få en bedömning, som blir jämställd med förslag från kommunala kontor?

Framför berget med Skansen Kronan krävs en plats, som visar respekt för landmärket och genom sin längd och bredd förstärker detsamma

Alla är säkert överens om att Skanstorget måste rustas upp och få ett nytt ansikte och ett nytt liv. Detta utlovades redan när saluhallen revs på 40-talet och sedan i flera omgångar med förslag och utredningar på 2000-talet och senast 2014. Genom P-avgifter har pengar tickat in med flera miljoner varje år, men de har försvunnit in i den kommunala kassan utan att komma Skanstorget till godo. Kanske har de hamnat i vattenkonsten utanför stadsbiblioteket istället. Jahja Zeqiraj framför i sin artikel ett trolleristycke, när han skall bebygga hela torget och samtidigt påstår att torget skall bevaras och stärkas och dess kulturella värden skall vårdas. Det är ett missbruk av ord och ren fantasi. Det går inte att bevara ett torg och samtidigt bygga det fullt med hus i sex, sju våningar. Det som blir kvar är impediment i skuggan av höga fasader.

Torgets historik, som en viktig plats mellan den låga arbetarstadsdelen Haga och den höga borgerliga Kommendantsängen måste bevaras. Framför berget med Skansen Kronan krävs en plats, som visar respekt för landmärket och genom sin längd och bredd förstärker detsamma. Från Kronan kan en grön matta rullas ut från berget och ner på torget. Göteborgsförslaget ”Ett bebyggt Skanstorget kan aldrig återskapas” visar på en av flera möjligheter hur Skanstorget kan rustas upp och bli en aktiv tillgång för stadsdelen, universitetet och besökare. Ett torg för barn och för unga och gamla. För turistande gäster förblir det en mycket väsentlig del av Göteborgs historia och visar att det finns en stolthet över stadens arv.

Förslaget ovan visar också på bristerna och enfaldigheten i Fastighetskontorets tävlingsupplägg.

Bengt Andersson Liselius

arkitekt SAR/MSA